I vått och torrt, under aftonstjärna och midnattssol...

Sonja, oj! Det låter avancerat! Vad kul!

Åååh, jag skulle så gärna vilja hålla i en sådan där pytteliten apa som kniper sig fast om fingret! En mini-herr Nilsson!

fast riktiga Herr Nilsson var visst en rätt lömsk jäkel och bet Inger så hon har ärr fortfarande.

EA, ja juust det, det var så det var! Undrar om de gör olika på olika ställen, för min läkare sa att de som går via landstinget "får bara två försök" och det stämmer ju inte alls med poänggrejen som ju räcker till tre hela IVF-er om man tar två poäng till varje.

Jag förstår precis din frustration och väntan och ovissheten ÄR det värsta. Helt jävligt är det.
Och jag förstår om du inte ens vill tänka på något "nästa steg" men undrar ändå ifall ni pratat om framtiden något och kanske tom bestämt vad ni gör härnäst? Eller slickar du såren fortfaradnde och vill slippa sådana frågor?
(så kände jag förut iallafall "åh vad tråkigt-vad gör ni nu" i samma andetag liksom. Inget ville man ju säga då. Jag tänker ägna mig åt att vara ihopbruten ett tag till innan jag går vidare.)

EA, ja FET känns ju som ett rätt naturligt val när ni har så många eskimåer! Det vore väl ändå jäkligt konstig tycker jag med era siffror om det inte skulle ta sig tredje gången gillt!  Fast att livet är oförutsägbart och orättvist har vi ju alla sett exempel på.

Nåväl. Nu händer det ju en hel massa för er med flytt och renovering och så, så jag tror din sommar kommer att vissla förbi ganska fort faktiskt. Den där trädgården tillexempel....

Nehej, detta går inte! Nu får det vara färdigsuttet. Vi har osågad ved och oklippt gräsmatta, oplanterad Magnolia och en massa annat därute i trädgården. Och det ska bli 25 grader varmt ute sa de på väderrapporten igår. Bäst jag ser till att komma ut. Ikväll ska vi åka ända till Västervik för sonen spelar match (klockan 19 en vardag och över 7 mil härifrån... )

Ha en bra dag alla!

EGO:    till sist och äntligen! Dag 18.

Måndag är dagen D och den då vi nervöst kommer att sitta i bilen på väg upp mot kliniken och hoppas att vid 11-tiden få positivt telefonbesked och att vi kan köra vidare. Blir det negativa besked så får vi ju vända och åka hem igen.

Vi gör så att vi chansar och åker istället för att spara embryot till nästa dag. Sambon har nämligen ett "glidarpass" på måndagen som han redan hade lyckats byta bort och är därmed ledig. Hans tisdagspass är däremot ingen intresserad av, så han tyckte att måndagen är ju ändå helt uppslukad av "hur går det hur går det" så vi kan lika väl sitta i bilen och undra och skiter det sig kan vi vända och sätta oss och tröstäta på en hamnkrog i Västervik eller så.

Nu, mina vänner är det fritt fram att starta tumhållningar, förböner och fruktsamhetsdanser i helt valfria kombinationer...

Simultanförmåga har vårt släkte besuttit i urminnes tider min vän!

Sonja, du behöver vila upp dig efter lunchen!
*skickar över en glass*

Beacause you´re worth it!

Morning!
Nu drar vi uppåt jag och sambon. Får vi vända så lär ni märka det i eftermiddag. Annars är vi inte hemma igen förrän till kvällen.
Seså lilla Eskimå, dags att visa färg och livskraft....

En annan nervös sak är att sonen ska varakvar hemea. Han går ju i skolan och kommer inte hem förrän vid 13.30. Vi har hyrt film, han kan fixa mellis själv, grannen har järnkoll på honom, han har alla nummer i telefonen och är inte rädd etc, men JAG gillar inte att vi är ute på vägarna båda två utan honom. Jag kan inte låta bli att snudda vid tanken "tänk om..." och då skär det i hela bröstet på mig av ren ångest, bara vid tanken. Så: käre gode Gud, ingen olycka idag!