Är jag löjlig? känner mig inte välkommen

Moirie skrev 2010-05-31 20:19:24 följande:

Jag sa till sambon att det var bra för att vi slipper skaffa barnvakt (eftersom jag inte är bjuden), men sa samtidigt att jag var lite orolig för vem denna Hanna är....

Det förstår jag också. Klart att det kan bli fel med Jakob/Jacob etc.  Och jag hade nog inte ens reagerat om det inte vara så att de varken hade för eller efternamn rätt. Men det tjänar ju ingenting till att gå runt och vara sur, det är ju helt klart. 

Jag har tidigare varit väldigt noga med att tacka för bröllopsinbjudningar samma dag som de kommer (för jag vet att det betyder så mycket när man skickat en inbjudan), men det kommer jag nog inte göra denna gång...

Det var inte handskrivet, utan printat på etiketter. Jag tror att det helt enkelt inte brytt sig så mycket, man är ju olika som människor. De är allmänt slarviga, osar inte till fester etc.

Och nej, det är inte viktigt. Men när jag fick inbjudan kändes det inte så roligt som det brukar när man får en inbjudan. Jag kände mig som ett bihang till min sambo, typ "hon Anna, Hanna, Sanna eller vad tusan är det hon heter".

Tyckte det var intressant att höra vad andra tycker, men jag går ju inte omkring och är sur över detta. Och självklart kommer jag gå på bröllopet och tycka att det är lika fantastiskt fint som jag tycker att alla bröllop är.

Måste först säga till all er som svarat att de irriterade känslorna är borta. De försvann ganska snabbt. Tycker fortfarande att det är slarvigt. De känns som de har lagt tid på inbjudan, men liksom inte lagt ner kärlek i den. Var ett par stavfel och lite knasigt monterad (inte svårt att sätta ihop, bara limmat) 

Har därför väldigt svårt att tro att det har att göra med att de tror att jag skulle ta makens namn. Han heter dessutom ett son-namn och jag har ett lite ovanligare namn, så han byter till mitt. Vi har fått inbjudningar förut där jag stått med makens namn och då har jag inte alls reagerat på samma sätt. Det var nog att både för och efternamn var fel, kände liksom inte igen mig i namnet. Men som sagt, det är glömt nu.