Plocka undan efter tonårsbarn?

Sebastiana, om din sambo fostrat sina söner genom att curla dem på det här sättet har han redan gjrot dem en rejäl björntjänst. Det är inte barn vi talar om här. Den ena är myndig och hans pappa har inte ens försörjningsansvar för honom längre. han ska i egentligen klara av att stå på egna ben i alla avseenden vid det här laget. Han får gifta sig, rösta bli pappa själv etc etc. Vem som helst med vanlig normalbegåvning hör att det är helt orimligt att han inte sköter något av de vanliga vardagssysslorna i ert hem.

Den yngre brorsan borde ha fått så mycket hjälp ut i vuxenvärlden att han redan var en del av det gemensamma hushållsarbetet på ett HELT annat sätt. Det är så man lär sig saker så man klarar av dem själv när det på allvar är ens egna ansvar.

Det din man sysslar med är komplett idioti för att säga det rent ut och det är bland det värsta man kan göra för att hindra både självständighet och jämlikhet. VILL han fostra fram två rediga mansgrisar av monumentala mått eller hade han hellre velat forma två kapabla och handlingskraftiga vuxna män värdiga att vara en del av ett framtida hem och en annan familj än den de bor i nu? Män som kan hantera vardagstillvaron precis som han själv.

Ja, det har du nog rätt i när jag tänker efter. Men det är ju såklart förutsatt att man faktiskt studerar då.
Hur som helst så är det skandal att en 18-åring sitter på arslet hemma och blir duttad med som vore det ett hjälplöst spädbarn. Jag blir vansinnig på sådant.

Min mamma brukade förr säga "Det borde vara lag på att alla pojkar måste bo hemifrån minst två år innan de fick flytta ihop med en tjej."
Det är när man hör sådana här exempel som man förstår vad det är hon menar.

Kileane, visst borde det gälla tjejer också. Att mamam sa sådär tycker jag visar på hur det mer självklart var "förr" då flickor förväntades lära sig bli bra husmödrar typ.
Men nu har ju utvecklingen blivit att INGET barn ska behöva göra något alls -vare sig hemma eller när de väl börjar jobba, känns det som ibland iallafall. Som när jag tagit emot praktikanter i butiken osv.

Min väninna som är lärare lyssnade för en tid sedan på ett föredrag av en man som talade om hur vi fostrat en hel generation som är alltigenom luststyrd. Dvs"men jag har ingen lust med det" är för dem ett helt giltigt argument att slippa-i alla sammanhang.

Jag funderar mycket på det här och tror att bla hastigheten som allt går i påverkar. Man behöver inte strävsamt spara i åratal till resa/bröllop/renovering/cykel eller vad det nu är-man tar det på krediten eller lånar lite till på huset.
Internet och mobiltelefoni ger omedelbara svar=snabb tillfredställelse. Att inte få ett svar på sms eller mail inom en kort stund skapar omedelbart irritation.
Finns det inget att se på ena kanalen kan man alltid byta till en annan etc etc. 

Någonstans har också synen på barn förändrats väldigt mycket under de senaste decennierna. Och våra egna förväntningar på vad ett liv kan tänkas innehålla också.
Jag tycker det är väldigt intressant att fundera över. Inte minst eftersom det nu är jag och alla andra med barn som håller på att fostra en ny generation. Det finns alla anledning att tänka på både det ena och andra i sammanhanget.