Min "bästis" är inte intresserad av vårat bröllop.

Det kan vara svårt att engagera sig i nån annans lycka om man själv inte är helt lycklig med sin situation. Har varit på bägga sidor om det i olika situationer. När jag levde ensam under många år och var ganska olycklig och längtade efter man och barn så var det väldigt jobbigt när min syster och kompis fick barn. Om jag engagerade mig i dom så var jag liksom tvungen att erkänna för mig själv hur mkt jag önskade det själv. Det blev en självbevarelse att hålla det på lite avstånd (kan jag se nu i efterhand).
När jag själv träffade min BM så förlorade jag min bästa kompis för att hon inte  kunde hantera att jag äntligen var lycklig och hennes förhållande var på nergång....det blev liksom ett skifte mellan oss som hon inte kunde hantera och låtsades mer eller mindre inte om vare sig killen jag träffat eller att jag blev med barn. BLev lite löjligt när jag stog med magen i vädret och hon totalignorerade den Så jag bröt med henne.
Nu menar jag såklart inte att du ska bryta med din vän, försök se det från hennes sida att det kanske inte är så lätt att bli påmind om att man är ensam och försök aktivt involvera henne, hon kanske behöver en puff att känna sig  önskad.