Kan man leva lyckliga i alla sina dar?
Jag trodde länge att jag aldrig skulle våga eller orka älska igen. Jag har varit förlovad en gång tidigare men han avled i en hjärntumör som nyfyllda 24. Jag var 23, vi hade varit tillsammans i sju år och sambos i nästan fyra och jag visste i princip inte hur jag skulle leva mitt liv utan honom vid min sida.
Fyra år senare träffade jag min m2b på en resa med kyrkan. Vi hade aldrig setts förut, och på en bänk i mellanfrankrike kysste jag plötsligt en man jag "känt" i tre dagar. Tre månader senare flyttade vi ihop, och lämnade dessutom vår gemensamma studieort för en stad fyrtio mil bort. Det konstigaste av allt är att det inte kändes det minsta konstigt. Trots att både han och jag brukade behöva en startsträcka på ett par år innan vi vågade ta initiativ till något gjorde vi plötsligt tvärt emot och det var helt rätt. I dagarna är det två år sedan den där kyssen, och den 4 september gifter vi oss. I någons ögon kan det säkert vara raskt marscherat, men de enda som egentligen kan säga något om det är väl han och jag.
En relation fungerar inte självständigt, en relation måste vårdas, stärkas, ges näring och stöd. Så länge respekten och tilliten finns tror jag man har en god grund. Jag har aldrig känt mig så trygg som jag gör tillsammans med min fästman, därför behöver jag aldrig känna mej osäker på vad han tycker och tänker. Jag behöver aldrig hävda mej, gå i strid eller kämpa. Jag vet att han finns där på ett sätt som människor aldrig funnits för mej förut och det gör bagatellartade problem ganska ointressanta. Varje dag med honom är tacksamhet. Sen finns det lyckliga och mindre lyckliga dagar, när studiemedlet är slut, tentaångesten hög och kylskåpet ekar tomt kan det vara extra svårt att känna den där tryggheten och tacksamheten. Men den finns där. Jag vill och han vill och vi älskar varandra. Hur mycket mer kan man då begära av en relation?
Det finns inga livremmar, inga bälten eller garantier när det gäller kärlek. Om du och din kärlek trivs tillsammans och vill dela varandras liv tror jag att ni har alla förutsättningar för att göra det. Bittert gnäll som det dina vänner bjudit på kan jag sällan ta på allvar. Livet är inte aldrig så svart eller vitt. All lycka till er båda.