Kan man leva lyckliga i alla sina dar?

Jag har väntat LÄNGE på kärleken. Jag var nyss fyllda 30 när jag träffade min BM och hade aldrig delat mitt liv med någon tidigare. För mig var det inte så himlastormande i början som du beskriver, jag hade väldigt svårt att släppa nån inpå livet och velade väldigt mkt om han var den rätta för mig. Han var desto säkrare och stog på sig Vi bestämde oss ändå snabt för att satsa 100% på ett liv tillsammans (efter att jag först dumpat  honom en gång), vi valde snabt att försöka få barn och jag var gravid inom 8 månader från att vi träffats.

Vi har varit tilllsammans i fem år nu och har 2 barn, jag är inte himlastormande lycklig varje dag, men jag älskar honom mer och mer för varje dag som går och jag kan omöjligt tänka mig en framtid utan honom. Vi är ganska olika och det var mkt det som gjorde att jag tvekade i början. Min syster sa då att antingen slipar man ner varandras kanter eller så vässar man dom och att man aldrig kan veta det från början.

Det som gör mig "tveksam" i det du beskriver är just att du är så "himlastormande" för DET har jag svårt att tänka mig att det ska vara hela livet. Jag tycker att du ska ta det lite lugnt, njut av att vara förlovad och förälskad....jag skulle inte ha så bråttom med att gifta mig

Jag tror att det  var litegrann samma sak jag försökte beskriva.....att det är först när man haft en kris som man vet om man vill dela livet med den personen. För mig var det avgörande hur min BM hanterade att jag gjorde slut med honom....det kan låta konstigt, men när jag såg den värdighet, passoin och beslutsamhet han ragerade med så såg jag en glimt av hur han skulle hantera kommande kriser i livet....att han skulle vara någon att hålla i när det stormade runt omkring och det var(är viktigt för mig och visade sig SÅ rätt