Kan man leva lyckliga i alla sina dar?

Hej!

Jag träffade för 4 månader sedan en helt underbar man!
Som jag känner för honom har jag aldrig känt förut, och jag är helt övertygad om att han känner för mig på samma vis.

Han friade till mig efter 1½ in i förhållandet, även om det var tidigt så tvekade jag inte en sekund att svara ja!

Mitt liv har sedan dess inte varit sig likt. Herregud, ibland känns det som att jag ska apricka av kärlek till min underbara blivande man, och lyckan är total!

Vi talar nästan varje dag om att viu vill leva tillsammans med varandra resten utav livet. Jag vet att vi ännu är i en tidig fas i vårt förhållande, men än så länge har jag inte hittat ett enda fel på karln :)

Jag har tidigare blivit lämnat och blivit sviken, jag har även själv lämnat och gjort människor besvikna.
Jag måste erkänna att jag har en ganska synisk syn på både människor och förhållanden.
Har levt ett ganska ytligt liv och sett en hel del otrohet och människor som sårar varandra.
Min människosyn är något jag jobbar med hela tiden, och sen jag träffade min fästman har den helt klart blivit bättre. Jag menar han är ju så fin, varm och underbar och jag tror honom Nästan när han lovar att aldrig såra mig.

För någon vecka sedan träffade jag ett par kompisar över en middag. Dem har levt i sina förhållanden i flera år. Dem fullständigt bombaderade mig med negativ energi där det hela gick ut på att förhållanden är en kamp, och att alla människor är egoister som i första rummet tänker på dem själva.

Dedär skrämmer mig så. Jag inser att nykär kommer jag inte vara resten av livet. Men en kamp, måste det verkligen vara så?

I dagens samhälle, finns det något som heter tills döden skiljer oss åt?
Och om, kan man verkligen vara lycklig och harmonisk med den människan i låt oss säga 40 år?

Jag blir jätteglad om ni har lust att ge mig lite input på detta.
Tack så mycket på förhand!