Den nya tråden om distansförhållanden

Vad bra med en tråd om distansförhållande! :)

I mitt fall så har jag inte ett distansförhållande just nu men till hösten kanske det kan bli det... Allt beror på om jag blir antagen till utbildningen jag sökt eller inte. Avståndet är inte speciellt långt, bara ca 4 timmar med buss men med tanke på att vi de senaste 2 månaderna har varit inofficiella sambos så är det såklart tungt... Om jag inte kommer in så flyttar vi ihop på riktigt har vi sagt.

Men min fråga är, om det blir distans, hur överlever man avståndet? Visst finns det ju telefoner men jag tycker att det blir så konstigt de gånger som vi har varit ifrån varandra några veckor. Det blir ju inte samma sak att bara prata i telefon och fråga hur dagen har varit som när man frågar samma sak och sitter mitt emot varandra... Alla tips är varmt välkomna!

Det är precis det där med att våga säga att man längtar efter den andra som jag tycker är den jobbigaste biten. Nu har vi varit ifrån varandra i snart 3 veckor (han är i sin hemstad och jobbar över sommaren och jag är i min). Jag tänker på honom flera gånger per dag, saknar honom otroligt mycket speciellt på kvällen eftersom jag är van att ha honom bredvid mig på kvällen när jag ska somna och kunna säga "godnatt, jag älskar dig". Men jag vågar liksom inte säga att jag saknar honom av rädsla att det ska bli för tjatigt och att jag ska låta desperat som om jag inte klarar mig utan honom. De enda gångerna han har sagt att han saknar mig är om jag har sagt det innan... Jag tror inte att han saknar mig lika mycket som jag saknar honom...

Man kan ju bara tala för hur man själv känner det så ingen fara :) Är tacksam för alla tips och åsiker :)

Under den här tiden som vi har varit ifrån varandra (och när han eller jag har varit hemma och hälsat på föräldrar) så brukar vi höras via telefon ca en gång per dag men ibland fler. Jag tycker precis som du att de där korta sms:en som bara säger "saknar dig!" eller liknande gör mycket! Det är endast via de här sms:en som jag vet att han saknar mig, när vi pratar med varandra är det mest vanligt prat. Jag tror (och det här är min högst personliga åsikt) att killar inte lika ofta säger högt hur de känner medan tjejer ofta luftar sina känslor. Nu när du säger det så visar han mest sin kärlek genom att tex kramas och pussas. Jag är mer verbal och säger gärna flera gånger per dag att jag älskar honom. Därför blir det lite svårt för honom att visa sin kärlek via telefonen.

Håller med dig om att det kan vara nyttigt att vara ifrån varandra, just för att man får en chans att sakna varandra och då upptäcker man hur mycket man älskar den andre. Jag kan säga att jag äldrig har saknat någon såhär mycket och därför är jag lite rädd för att jag (om det blir ett distansförhållande) kommer att gå runt och vara konstant "olycklig"... =(

Nu ska jag i alla fall ner och krama om min älskling om 2 dagar, tror ni att jag längtar?! =)

Liten update från senast! Vi kommer inte att träffas på 5 veckor nu men tack vare de två veckorna tillsammans för ett tag sedan så känner jag mig (än så länge, efter en vecka) lugn. Jag vet var jag har honom, jag vet att han saknar mig och det känns på något sätt okej att säga att jag älskar honom över telefonen även om det inte är samma sak som att säga det på riktigt.

Men hur som helst, när dessa 5 veckor är över blir jag sambo! :) Jag kom inte in på utbildningarna jag sökt utan fortsätter på min nuvarande utbildning, vilket kommer att bli precis lika bra. Nu är nästa mission att hitta en lägenhet som vi kan flytta in i haha ;)