Har jag blivit helt paranoid??

Jag förstår hur du menar. Jag hade en liknande grej (eller mer att jag fick en liknande känsla av osäkerhet) med min sambo som vid olika tillfällen pratade om sitt ex, fast ändå inte... hon var från ett annat land, och de var ihop ganska länge och han hade såklart många minnen därifrån och hade lärt känna många personer därifrån.

Han pratade ofta om landet i sig, och när de besökte grannländer i affärssammanhang etc. Han nämnde aldrig sitt ex, och aldrig någon vid namn direkt, men jag fick ändå ett litet styng av svartsjuka i hjärtat trots att jag visste att jag inte hade något fog för det. Att han var helt över henne har jag aldrig tvivlat det minsta på.

Jag pratade med honom och sa bara nåt i stil med att jag vet att det är jag som är svartsjuk och jag har inget fog alls för det, men jag skulle må bättre om du inte gjorde på det här sättet, och klargjorde att problemet låg hos mig. Naturligtvis kan jag inte hindra honom från att berätta saker han varit med om, men att han kanske tänker på hur han lägger fram det och inte gör det så frekvent. 

Det går visst att lägga fram det på ett icke anklagande sätt. Om man gör det försiktigt och betonar att det är man själv som är problemet och att man bara ber honom tänka på det. Om han reagerar kraftigt så ligger det kanske något i problemet ändå. Men som flera sagt innan, börja med dig själv. Om ditt förnuft säger att du inte har något att oroa dig för så är det säkert så.

Är det bara med henne han beter sig så här i dina ögon? Jag tyckte i början att min kille var lite väl fysisk med mina andra tjejkompisar tills jag tänkte efter och insåg att han är ju så med alla som han känner lite bättre, och jag vände på det och insåg att det var ett intyg på att han gillade mina vänner. Han beter sig på exakt samma sätt mot sina (fem) systrar och syskonbarn, så det var inget att bry sig om.