Hej, vi firade pappas 65-årsdag här igår så jag har inte riktigt hängt med men nu så. Min ena kusin med familj plus pappas bror och fru har bott här i storm och ösregn och vi har suttit inne och trängts allihop men det har gått bra det med. Synd bara på den nybyggda verandan som vi alla skulle sitta på men inte kommit ut på ens. Iris har i alla fall haft jättekul med sina äldre sysslingar och de somnade tillsammans i en hög på kvällarna på sina madrasser.
Snigeln, ja jäklar vilket väder vi haft, hjälp!
MSW, bra trådstart!
AM, är du hemma nu, hoho?
Vad skulle Nenne göra på semestern, skulle de resa bort?
Här är hur lugnt som helst nu efter att alla åkt, alla gäster har åkt och maken har tagit med Iris till sin farmor och farfar och de kommer inte tillbaka hit förrän på onsdag. Kvar är jag, Astrid och mina föräldrar, just nu sover alla utom jag. Skönt med några Iris-fria dagar måste jag säga.
Snorkis, men vad i hela friden, hur är det möjligt, du har ju pratat om att du känt bebisen väl?? Är de helt säkra?? Stackars, stackars er, jag saknar ord. Kanske Mrs B kan hjälpa något litet, hon som råkat ut för något liknande? Nej, jag saknar verkligen ord. Tur att ni har varandra, fast fasen, varför ska det behöva finnas sådan sorg. Jag skickar en kram men det är ju inte värt mycket, jag känner mig helt nere och gråtfärdig. Vännen.
Snorkis, du är inboxad.
AM, jag är inte så bra på att skriva en update för jag har ett minne som en mus och dessutom kom jag av mig lite nu. Fast tror inte att det hänt något alltför revolutionerande?
PB, trist med allt här just nu, även ditt elände så klart, suck.
Jag som skulle skriva lite om min sopping idag och Iris besök hos doktorn med ont öra igen osv men jag skippar det tills vidare, jag sitter här med Astrid i knät och har deppat ihop.
Muggles, ja jag känner all förlossningssmärta i kroppen och tänker att utgången inte blir som jag upplevt det. Och så tänker jag på det PB skrev om ljuset och rosenknoppen och jag vet inte hur jag ska ta mig igenom dagen. Sedan skäms jag, för vad har jag att deppa ihop över, ungefär som att det skulle vara synd om mig på något sätt, jag får fasen skärpa mig nu. Jag vet inte ens vad Snorkis heter mer än förnamnet som står i galleriet men det känns som om det drabbat min egen familj eller bästa vän.
Vickan, om du har adressen kan jag skicka pengar till dig i så fall?
