Livets toppar och dalar

BS,

vad konstigt att dina inlägg försvunnit!!!!!!!

Jag sitter också och undrar och undrar, och tänker på Nennefamiljen typ hela tiden....

Piggan vännen!!!!

jag tror verkligen att det kommer bli bra för dig med samtalsterapi inför kommande förlossning. och tänk på att du nu kan ha lärt en del från förra gången. Åtminstone om hur du reagerade då. och det behöver ju inte alls bli likadant denna gången. 

Luna, 

vi har bott här i 5 år i höst. Därav våra gröna kortanskningar för mitt visum går ut nästa år.

Har ingen aning om hur länge vi kommer stanna. Som det ser ut nu åtminstone 1.5 år eller så framåt. Sedan får vi väl se....

Oj PB, det känns ändå läääänge att hålla på i 1.5 dygn eller mer.... Hu!

Piggan,

tyvärr tror jag det är vanligt att kvinnor lägger stor vikt i förlossningnen på det personliga planet. Alltså prestationsmässigt. på ngt vis. Inte bra. Det handlar ju inte om hur BRA man gör något utan om att allt i slutänden ska GÅ BRA: Alltså sluta väl. Vilket det ju tyvärr inte gör i alla fall....

Kanske är det ändå bra för dig och den kommande förlossningen att du VET att du faktiskt KAN tappa kontrollen. Att det KAN kännas så som det gjorde med Amanda. För bara vetskapen i sig gör att du kan försöka jobba på detta så att det inte ska gå så igen. Förebygga. Men även jobba med att acceptera att det hände och att det faktiskt ÄR OKEJ! Även om det skulle hända igen ÄR DET OKEJ: Men självklart hoppas jag att du kan få lite verktyg att jobba med så att du kan förhindra att det blir fullt så okontrollerbart som vid förra förlossningen.

OJ jag menade såklart att det inte ALLTID går bra vid förlossningen! Inte som det ser ut i mitt tidigare inlägg där det ser ut som om det SLDRIG går bra....!!!!

Vickan, 

tyvärr öär detta baksidan med att vara männsika.....

Om du vore känguru vore sååå mycket lättare.

Men vem vill vara känguru....

Jag minns att jag tänkte att jag var innerligt tacksam över att jag faktiskt lever i den del av världen sdär det finns sådan bra hjälp att få! att graviditet och flrossning inte alls betyder hög risk att dö. Men det GÖR det ju faktiskt för de flesta i världen.  

Med tanke på att dottern kom för tidigt, inte alls som Tingas killar, men ändå nästan 2 månader så är jag sååå tacksam över att vi bor och lever i en tid och del av världen där hon kunde få hjälp. Annars hade hon nog inte överlevt. Kanske itne jag heller med tanke på att hon låg med rumpan först. Sådant VEt man ju itne. 

Piggis,

jag TROR verkligen på terapi av det här slaget. bara den du går hos är bra. Det handlar mycket om att de spärrar vi känner finns inom oss själva. Alltså ska vi försöka ta kontroll över våra rädslor. Sedan måste vi acceptera att vi inte KAN kontrollera vissa situationer. OCH framförallt måste vi kunna acceptera att även OM det inte går som vi hoppats eller förväntat oss så ÄR DET OKEJ!!!!

Man är ingen sämre mamma för att man haft en traumatisk förlossning!

Man är ingen sämre kvinna för det!

Man är heller ingen sämre kvinna eller mamma för att man knaske inte ens KUNDE föda barnet den sk naturliga vägen utan via kejsarsnitt!

Allt detta känns som om det är vi själva som liksom "lägger på oss". Skuld och skam till ingen nytta alls.

tyvärr.

Men jag hoppas så att det ska bli en mindre jobbig upplevelse för dig nu.

KRAAAAAM!!!

Kängu

AM,

aha, jag tror på Popkläder! De är super! Köper alltid en drös när jag är i Sverige. Sedan finns ju ngt dansk märke också som jag tycker är coolt! Men det minns jag inte var det hette nu.

Och så gillar jag Villervalla (heter det väl???)