fru AM skrev 2010-09-27 12:51:33 följande:
Tja, man känner sig ju inte direkt som den bästa föräldern i världen, men de måste ju ha i sig djävulskapet. 
Att inte ge sitt barn medicin är ju inte heller någon bra lösning.
FruLlan - vad skönt med lite egentid. 
Här får man inte lov att ha sina barn på dagis om man själv är ledig från jobbet.
Egentligen är ju barnomsorgen till för att ta hand om barnen när föräldrarna jobbar, inte för att de ska kunna "göra vad de vill", så jag antar att det är därför regeln finns. Att man betalar för att ha dem där tycks inte spela någon roll.
Åh Snorkis - tårarna började rinna redan när jag läste ditt första inlägg ikväll, och sen fortsatte snörvlandet genom hela kvällens ikappläsning. (Tack och lov att jag gjorde det nu, och inte på jobbet imorgon bitti - folk hade väl undrat vad jag höll på med.) Det låter ju som att din första dag på jobbet blev så bra som den bara kunde bli, och det var ju jätteskönt. Jag förstår att det inte var lätt, men du gjorde det, och du gjorde det bra. 
Ja, alla dessa varför man har i sitt liv! Som jag har frågat både mig själv och högre makter varför just mina barn skulle födas för tidigt, varför jag inte fick en fullgången graviditet, osv. Man bara står där helt maktlös och får inga svar på sina frågor och känner ilskan och sorgen och alla känslor bara svämma över brädderna. Det är bara så satans, jälva orättvist alltihop, och man håller på att bli tokig.
Att du känner det som att du lever i en delvis parallell verklighet kan jag förstå, för du har ju hamnat i en tillvaro du absolut inte var förberedd på och inte har planerat för heller. Jag kände precis likadant när jag satt där på neo med mina små killar; jag skulle ju vara gravid och gå runt och boa, och vara stolt över min växande mage, och så hamnade jag på neo med en tom mage och två ynkliga fågelungar i kuvöser. Nu blev ju utgången en annan för mig än för dig, eftersom jag till slut kom hem med två små bebisar, men i vissa avseenden har jag varit med om liknande händelser som du.
T ex att komma hem från sjukhuset med en tom mage och ändå inga barn med sig; det är nog bland det värsta jag varit med om i mitt liv, så vad ska det då inte ha varit för dig. I det läget var jag ju inte heller säker på att de små verkligen skulle komma hem och inte heller i vilket skick; mycket kan ju hända när de är så små.
Jag hoppas att du inte tycker att jag "kannibaliserar" på din sorg och dina känslor här, för det är absolut inte min mening. Snarare var det nog så att dina inlägg fick mina gamla känslor att komma upp till ytan igen.
Sen kan jag bara hålla med tidigare talare; det är klart att du är mamma och att Sigrid är ditt barn. Du har ju burit henne under ditt hjärta i nio månader och du har fött fram henne - hur skulle du kunna vara något annat än mamma då? Tycker att AM skrev väldigt fint om att hennes mamma fortfarande är just det, trots att hon är död.
Mina varmaste kramar och sympatier till både dig och din man, Snorkis!
Snorkis - det blir väl ofta så, att sorgen "går i vågor", och att vissa dagar är värre än andra. Fast om man haft några "bra" dagar känns det ju alltid tungt när det går åt andra hållet igen. Jag tycker iallafall att det låter bra att du tar sömntabletter, så att du faktiskt får sova. Sömnbrist i ditt läge skulle säkert vara direkt hälsovådligt. Många kramar! Och självklart håller jag tummarna för dig när du ska fika på jobbet imorgon.
Muggles - fy skäms att skrämmas så! Hann ju bli helt nervös.
MSW - vad trist att blodvärdet åker jojo på det viset. 
Här har jag gått kurs ett par dagar, därav min trådfrånvaro. Imorgon är det vanlig arbetsdag igen och så är det ju snart helg. Ska ha hit ett par kompisar på "afternoon tea" på söndag; kul att bjuda på scones och goda pålägg.
Oms - skickar varma kramar till dig med; låter verkligen tufft just nu. "Övertrassera" bara inte ditt styrkekonto alltför länge, utan försök tänka lite på dig själv också. Du frågade förresten för ett tag sen hur det gått med anmälan för Puff, och svaret är att vi fått veta att ärendet är registrerat, men vi har inte hört något om någon tilldelad handläggare.
Tack - det låter jättegott! Du kanske kan bjuda på receptet; har rätt mycket äpplen liggande i kylen, och kommer inte hinna äta alla.
Hattis - hur länge har du ätit den där vedervärdiga medicinen nu? Du berättade ju att illamåendet kunde vara ett "inkörningsproblem" - har du hunnit passera den kritiska perioden ännu, eller kan du fortfarande hoppas på att illamåendet ska vara övergående?
Vickan - tack för receptet! Det får bli ett projekt i helgen.
Telis - kan du inte komma in och berätta hur det har gått med jobben du sökt? Hur har det förresten gått med ditt allmänna "mående" - har du kommit tillrätta med allt magont och vad det nu var för några veckor sen?
