Härligt med Nennes gula nuna tillbaka i tråden!
Och jag vill höra ALLT om hur söt Pricken är. Och inte minst vad han får för namn... För Pricken blir väl ändå inte det officiella? Iofs så döpte min kollega sitt barn efter det "arbetsnamn" som några andra kollegor gav barnet 
Men det var då faktiskt ett riktigt namn, samma som en viss populär torpfixare på TV har...
Mugglan: Håller helt med om att det är värt alla pengar i världen att få må bra! Både psykiskt och fysiskt!
AM: Låter som ett jätteintressant jobb, som jag tror att du är klippt och skuren för! Hoppas att de som anställer också inser det 
Oms: KRAM till er! Du är en jättebra mamma! Det bevisas ju inte minst genom att du har klarat av de svårigheter och konflikter som har varit, och att du orkat förklara även om det tagit evigheter! Det finns antagligen både för- och nackdelar med att få diagnos tidigare, men kanske är det så att den stora fördelen med en tidig diagnos är att man då kan få mer insikt och ork till att göra exakt så som du har gjort ändå, alldeles av dig själv!
September: Krya på dig!
Vickan: Varsågod för tipset
kikki: Skoj med ytterligare ett barnbarn! Hoppas allt går bra
BS: Småklantigt av din man... Hushållspapper är ju aldrig bra i toalettstolar 
Men man tänker ju kanske inte helt klart mitt i natten, heller...
Ego: Är ganska irriterad nu. Det är löneförhandling på mitt jobb, och mitt fack är inte riktigt nöjda med företagets agerande. Detta ledde till att jag fick ett lönesamtal på några minuter med min chef, via telefon, helt apropå. Ok, visst.
Nu fick jag ett samtal från en av förhandlarna, att när de försökte påtala att min lön var för låg, så fick de argumentet att det bl.a. var för att jag hade dålig kommunikation med driftspersonalen på den avdelning där jag jobbar....! Eeeehhhh??? Jag har jobbat jättemycket, och tänkt väldigt mycket, på just kommunikation. Jag SJÄLV identifierade det som ett av misstagen jag gjorde när jag jobbade på en annan enhet. Och har alltså ändrat på det, och tycker att jag har nått en bra nivå. Min chef och jag har diskuterat det i termer av att jag inte ska bli för personlig. Så jag har som sagt jobbat hårt med att se till att information ges till samtliga, på samma sätt och om möjligt ganska samtidigt. Att den ges i god tid. Att jag regelbundet fångar upp synpunkter från dem. Att jag inte bara "viker ner mig", utan att jag ibland faktiskt tar beslut med den auktoritet som jag faktiskt har. Jag ska inte behöva komma och ha attityden 'om det passar er och ni inte tycker annorlunda så skulle jag vilja att ni gjorde så här'. Ibland måste jag faktiskt peka med hela handen, även om jag uppfattas som bitchig... Men jag är tydlig med att förklara exakt hur jag tänker, och om jag får motargument så värderar jag dem, och om jag ändå bestämmer annorlunda så försöker jag få ut hur jag tänkt då...
Och jag har verkligen inte upplevt något missnöje. Och min chef har inte talat om att det skulle finnas något missnöje. Men är det så vill jag bra gärna veta vad det beror på, föör jag kan inte riktigt komma ifrån att det måste bero på att de inte gillar att jag som är "ung och ny, och tjej dessutom" ska tala om vad de ska göra.
Men ska jag då straffas lönemässigt för att jag är (relativt) ung, ny och har 'fel' kön? Jag kan tycka att jag snarare borde få ännu mer stöd, och uppmuntran? (T.ex. lönemässigt).
Jaja, får väl se vart det slutar... På sätt och vis så inser jag ju att detta borde vara ännu mer skäl för att vilja ha det andra jobbet, men jag är ju rätt så envis av mig, så jag får mer känslan av att "jag ska banne mig visa dem"...
Hur som helst ska jag i alla fall söka det andra jobbet, och se vart det leder, och om det känns bra. Om jag ska behöva slåss mot väderkvarnar, och dessutom ska straffas för att jag inte gör det 'tillräckligt bra' så är det kanske bättre att kasta in handduken innan jag mår riktigt dåligt....
Oj, vad långt det blev...
Passar på att fråga en annan grej: Någon som vet hur det funkar med mentorer eller liknande? Vet inte hur jag ska börja leta, men jag skulle vilja ha kontakt med någon som har varit i samma situation och som man kan bolla vissa dilemman med...
Gör precis som Lappis: Rullar in tampongen i toapapper och slänger på samma ställe där jag hade slängt en binda...
Haha, läste om mitt inlägg. Ursäkta den dåliga svenskan, när jag har fått in två faktiskt i samma mening...
Ni kanske har rätt i att det är läge att söka nytt jobb, och att jag är för envis för mitt eget bästa. Jag har ju inte så mycket annat att jämföra med i jobbväg (räknar inte sommarjobben jag haft...) så jag vet inte riktigt vad man ska förvänta sig.
Men tydligen mer, i alla fall
Min fackrepresentant sa faktiskt det, att för att det det ska vara ett giltigt argument så bör ju jag fått höra det. Eftersom h*n inte visste säkert om jag fått veta detta, så sa h*n bara något om att "jag har fått uppfattningen att..." och ringde sedan mig för att kolla läget. Så det är inte färdigdiskuterat, helt klart. Och jag har sa till representanten att även om de inte fick igenom sina krav så ska de lämna en öppning för att jag vill ha möjlighet att diskutera detta när jag kommer tillbaka, och om vi sedan är överens om att det inte är något fel på min kommunikation så vill jag ha den löneförhöjning som de tydligen inte anser att jag förtjänar i nuläget...
Trist att Fru E inte klarade sig, men det blir nästa gång!!! Hoppas att hon hinner få kortet innan det blir för kallt att åka. För nästa år ska hon ju vara höggravid, eller ha en liten småtting (det har jag bestämt, så det så!)
Hmm, ja jag tror ju faktiskt att det går att få dem att ändra sig. Om man bara ger det litet tid... Men hur mycket tid osm helst kommer jag ju inte stå ut med.
Och jag vill nog bevisa både för dem och för mig att jag klarar det. Jag är medveten om att en "brist" (eller kanske snarare egenhet) hos mig är att jag har ett ganska stort behov av bekräftelse. Den måste inte komma från andra, men jag måste själv känna att jag har gjort bra ifrån mig, och vara nöjd över mig själv. Och om jag inte är nöjd själv, så känns det åtminstonde litet bättre ifall andra ändå verkar tycka att det jag gjort är hyfsat. Då kan jag gaska upp mig och tänka att "ja, så illa var det ju inte ändå". Och i jobb-väg så har jag kommit så långt att jag behöver inte ha något direkt beröm, men jag tar väldigt illa vid mig av "obefogad" kritik. Gentemot min chef har jag blivit allt bättre på att poängtera vad det är jag gör, när jag inte hinner med andra saker. Har jag mycket att göra så kollar jag av med honom att han är med på min prioritering.
Det som har varit det stora problemet är ju att min chef inte står upp för mig för fem öre, när högre chefen kritiserat att jag inte fått tillräckligt gjort... Trots att min chef vet om vad jag gör, hur jag prioriterar osv.
