Hej och hå, skummat ikapp!
Eftersom jag kanske delvis var orsaken till att hela den här föräldraledighetsdebatten satte igång (genom att ställa diverse frågor om sånt) så borde jag kanske säga några ord. Superintressant att läsa allas väldigt olika åsikter!!
Oupsie
TACK!!!
Du sa precis allt jag ville säga, fast mycket tydligare och mindre babbligt än om jag skulle försökt skriva det!
Jag tror att det inte bara är pengarna som styr utan också väldigt mycket tradition och att det ofta faktiskt förväntas att kvinnan ska ta ut största delen av ledigheten. Se bara på mitt eget jobb som exempel - där de faktiskt VET att jag tjänar mycket mer än min make och således kanske "borde" vara hemma kortare tid, rent ekonomiskt - i vikariatannonsen (för min tjänst) tror jag det stod att vikariatet var på minst ett år (om det inte stod 1,5?). Och ingen har ännu frågat mig om hur länge jag tänker vara hemma.
Med risk för att bli missförstådd nu så känns det också som om vi lever i ett väldigt girigt samhälle där en del familjer som ändå har det väldigt gott ställt räknar och räknar för att uttaget av FL-dagar ska bli så "lönsamt" som möjligt. Frågan är vad en bra pappa-barn-relation är värd i pengar? (Självklart menar jag inte att ALLA familjer har RÅD att dela hur som helst, för de som lever på marginalerna kan det förstås vara superviktigt att den som tjänar mest jobbar så mycket som möjligt, för att familjen överhuvudtaget ska kunna överleva!)
Förtydligar att inte jag heller tycker att 50/50 är den bästa lösning - se Oupsies inlägg.
Kokos förslag tyckte jag lät fiffigt!! Du kanske borde bli politiker Koko!
Det som slagit mig när jag börjat sätta mig in i alla regler är att Sverige ändå har en helt FANTASTISK föräldraledighetslag, och en väldigt generös föräldraförsäkring. Man FÅR ju faktiskt dela föräldraledigheten hur som helst och vara lediga samtidigt till och med - det är bara när man vill plocka ut pengarna som en hel del regler kommer in...
Nu kommer vi till det roliga - jag har antagligen just precis kastat sjukt mycket sten i glashus!! Det lutar nämligen åt att jag kommer vara hemma längre än maken - jag är så less på mitt jobb just nu, och han stortrivs på sitt för närvarande, och att börja jobba igen som sömnlös nybliven småbarnsmor på mitt betungande jobb med massor av jourer och obekväm arbetstid lockar verkligen INTE... Men, den dagen den sorgen!