kokosen - Rödhåriga från Brekfast Club (är inte den en av de bästa ungdomsfilmer man såg som ung??? har den tm på dvd då jag täntke att storan skulle vilja se den men nej...) Molly Ringwald heter hon va? *sätter genast på tv400*
Lappis - håller med alla andra - ändra sakfel, särskrivningar samt stavfel men ge dig inte in på meningsuppbyggnaden, syftningsfel styckesindelning etc då det inte alltid uppskattas av den som är upphovsman till dokumentet - JAg har korrat en del i mina dar (Det är SANT jag vet att jag skriver som en kratta här inne men allt började med att jag skaffade laptop och fick en fel arbetsställning och då hinner jag inte skriva lika fort som jag tänker därav de dyslektiska dragen) och man får sjuttsingen gå på tå ibland.
I övrigt håller jag med alla andra att ni nog är det mest perfekta paret till att bli adoptivföräldrar 
JAg hoppas att det ints a ta så lång tid nu och att ges möjlighet till att välja land som ni vill och inte beronde på väntetid, ålder etc.
Kokosen - JAg hann! jamen gud ja, även hon har blivit äldre ju! satt för några år sen och toksurfade på IMDB.com och just då på att gamla favvofilmer man såg då - ville ju veta vad som hände sen liksom 
undrar om jag itne ska göra det igen är ju ändå här själv - nu börjar den här knäppa bokhandeln serien på tv4 komedi - kanske ska se det istället
Oupsi - tack
Kängu - spännadne med att köra igång för en tvåa
Koko - är lillebror redan 1 år???? herregud vad tiden går fort!
Mrs B - vad skönt att det gick bra m barnen hos päronen! det e ju så jobbigt när det inte fungerar. min lilla har ju helt tagit över i sin relation med mormor så här är det inte lika poppis til övernattningar längre då mormor "tycker synd" om den lilla utstuderade vildingen som kör hela racet m mormor vid nattningen och då håller de sig vakna istället...
EGO - vi var ju på poolpartyt i lördags och kan ni tänka er i 11 timmar socialiserade vi och det med mängder av alkohol och allsång (tyckte runt 2-tiden att living on a prayer skulle funka bra akapella) så otroligt kul! men hade redan då påbörjat förkylningen så när jag vaknade upp på söndagen var jag helt död av alla orsaker...
hej hej *Vinkar till Mugglan o Vickan*
Jag har ett problem.
Jag har ju som ni vet en tonåring här hemma. och inte vilken tonårign som helst utan en som vi sak påbörja utredning på 10 augusti. Denna tonåring är ju som bekant lite speciell och har väldigt svårt för förändringar, bra som dåliga. Hon har nu uttryckligne sagt att NO WAY att jag o maken ska "skaffa ett till barn". Då flyttar hon eller gör ngt som jag inte vill att hon gör. dvs hon kommer med ett hot. eller om man hellre vill se det som ett motbud. Hon kan inte se ngn glädje i ytterligaer ett syskon bara problem, såväl ekonomiska som tidsmässiga problem och att risken för fajter och allmän osämja ökar mellan oss alla. Att vi en tänker tanken tycker hon är uppseendeväckande (om än uttryckt med andra ord)
Hur gör man i sådana här fall?? För mig är det viktigt att vi alla är med på ett beslut, vi pratade mkt med henne innan vi fick till Mathilda och efter ett tag blev hon positivt inställd till ett syskon och det har hållt i sig. men hon har hela tiden sagt att ETT syskon räcker och vi har väl inte sagt så mkt då om det heller (fel av oss antagligen) men nu känner ju jag o maken att om det bara fungerar m henne i skolan och att vi har ekonomiska möjligheter samt om jag går ned i vikt så kör vi igen - det kan ju mkt väl vara så att det inte blir några fler barn men då vill jag ju att det beslutet ska vara mitt o makens och inte tonåringen enbart.
hänger ni med? hon har svårt för förändrignar som sagt och syskon har hon så det räcker.. ska man bara köra äver och säg att vi vill ha 3 barn och at thon sen får bestämma i sitt lvi hur många barn hon vill ha, eller hur gör man för att undivka krig?
Tack för alla funderingar och kommentarer - jag har funderatg en hel del själv också...
jag tror att mina funderingar bla grundar sig i att jag själv är uppväxt i storfamilj och det var alltid ngn som fick stå tillbaka. Många gånger pga mig som tog massor av plats som enda tjej. Jag vill inte att mina barn ska behöva ha det så. speciellt inte den stora som först hade mig för sig själv länge innan maken kom in i bilden och sen ytterligare några år innan hon helt plötsligt som 12-åring fick 2 syskon inom loppet av 6 månader.
jag tror att jag känner mig lite skyldig och självisk när jag vill ha ngt som "försämrar" den storas liv...
självklart ska jag se vad åtgärderna i skolan ger för ngt, jag har sagt att jag kollar av betygen till jul och ser åt vilket håll det går. Fungerar det någorlunda så åker spiralen ut under våren. hon hinner nog bli 16 innan familjen utökas (OM den utökas) så det kanske kan vara ett avskräckande exempel så att hon själv inte blir mamma förrän hon pluggat klart, rest o levt lite, dvs runt 25-30 sådär
skulle det inte fungera alls så får jag o maken ta oss en funderare på hur vi ska göra. det är vääääldigt mkt med en tonåring som är som min och att då plussa på ett barn med allt va det innebär de första åren är ju att leka med elden. man ska ju må bra på hela resan genom livet, jag vägrar att leva som om att en del vore en transportstäcka utan jag vill njuta även av trotsen som gör sig påmind hos båda mina döttrar just nu.
helt ego vart det här, nu ska jag logga ut och kolla på ngn komedi på ngn kanal - jag kan ju det nu när jag är helt solokvist här hemma! wonderful
Det lustiga är att jag inte tänker så här när det gäller Mathilda. Jag tror att det är för att hon ff är så lite och formbar där vet ju jag att det kommer att funka och att hon sen inte kommer att minnas ngt annat heller. men en 14-åring hon minns. Det är så enkelt när de är små och man kan bestämma åt barnen
haha, det är ju som värsta terapin när man börjar skriva här inne, kom precis på att jag förutom att känna mig skyldig för att jag ändrar förutsättning i hennes liv så känne rjag mig så sjukt ansvarig för allt som hon gör och tar på mig alla hennes nederlag även om jag vet att hon är en egen person- hon är ju min dotter. min lilla tjej som jag har fostrat. hennes pappa har ju inte varit speciellt närvarande de senaste 6 åren och det kan jag också vissa dagar känna mig skyldig över -dvs att det inte fungerade mellan oss en gång i tiden och att jag valde en sån stor bebis som pappa åt mitt första barn.
Ja ni ser... det finns många bakomliggande faktorer till att jag ogärna gör min stora dotters liv mer komplicerat hon är ju värsta äventyraren själv så det räcker med drama i hennes liv.
luna - hur lång har du mellan dina, hur mottog dina stora beskedet om att familjen skulle utökas ytterligare?
Nenne - jag vet varfö Nancy kommer in m alla fåglar - hon försöker ju göda maken din, hon ser hur du bara blir större o större medan han ff är lika smal. Eller så tänker hon att shit vad matte måste äta mkt det är bäst jag bidrar innan hon äter upp mig också
september - håller tummar o tår för er!
Lappis - ja fy vad trist att köerna blivit så långa, det minskar ju inte på antalet barn som behöver en ny förälder utan det är väl bara administrativt som gör att köerna växer antar jag, samt att avtalen m de oliak länderna skiftar.
Telis - krya på dig!
Lunar - tack för dina ord, jag känner mig nu, med hjälp av alla här inne samt min egen terapi igårkväll, att jag vet vad jag vill och hur jag ska jobba för att nå dit.
Ego - har tokjobbat i dagarna 3 (trots sovmornar till 09.30 har jag lyckats få ihop 10 timmar plus på flexen) och det blir liiite till imorn men sen är det fredag och jag tänkte flexa ut efter lunch eller så och sen på lördag har vi barnvakt o då ska jag o maken på uppsala reggae festiva så hoppas på fint väder!
