Livets toppar och dalar

sweet - har ni bott länge i NY? Planerar ni att stanna länge?

Piggelin - tack för att du delade med dig, vilken jobbig upplevelse att bära på! Var det länge sedan? Hur ser hjälpen och stödet ut som du får nu?

Jag känner igen mig i det du skriver, man är så väl medveten om att det är individuellt och att alla är duktiga och bra. Men jag har också svårt att hantera smärtan trots att jag har haft tre förlossningar (den andra var den lättaste). För mig är det latensfaserrna som är långa och smärtsamma, medan utdrivningsfaserna gått ganska lätt.

Med trean var jag så smärtpåverkad innan jag till slut fick epiduralen, så det var en nära-döden-upplevelse.

Jag har ändå varit väl förberedd och kan få kroppen att slappna av, men smärtorna blir till slut övermäktiga.

kängu - det är bara att gratulera

Piggelin - hoppas du nu får riktigt professionell och bra hjälp! KBT är ett fantastiskt verktyg inom många områden.

Sweet - visst ska vi vara tacksamma att vi bor i Sverige, min dotter hade inte heller överlevt (blodförgiftning till följd av GBS) om vi bott i land utan så modern förlossningsvård.

sweet - du skriver så klokt - skuld- och skamkänslor förgör oss bara!

Telis - jag har varit bekväm den här gången och inte låtit Charlie börja kladda med maten än.

Det enda han äter själv är plockmat, småbitar av frukt och smörgåsar.

Mat och gröt matar vi honom med, och så länge han accepterar det är jag nöjd att slippa kladdandet. Ibland vill han ha en egen sked i handen, och då får han det!

AM - skönt att höra att jag inte är ensam om att inte gilla kladdet :)

Mitt i prick, PB

Cicci - måste vara härligt att återuppleva de positiva känslorna