Livets toppar och dalar
Sweet, jag känner väldigt starkt för just den här killen. det finns saker jag känne igen hos mig själv-det där passion-erade känsloengagemanget tex. Och jag vet att han vet att jag ser honom så att säga. Jag har pratat med honom flera gånger, både med värme och skämtsamhet och bla frågat honom vad det där ursinnet kommer ifrån "jag ve inte". DDet måste vi hjälpa dig komma fram till och du måste lära dig bestämma över det där som kommer, för då kan du bli precis HUR bra som helst. Men när du bara blir helt galen på alla, så blir det ju pannakaka...
Han höll med då.
Nu var grejen den att jag ansåg att han fanimig inte kunde få bara ligga kvar där han låg utan hanfick sätta sig på baäken och grina då.
Anledningen att jagvill prata mer med honom är att jag vet att han missförstod och trodde jag anklagade honom för att min egen son stod i mål och grät. När jag menade att "ni kan inte ligga i varsin ände av plan och gråta när det är tio minuter kvar att spela" och han KAN inte få ta åsdant stort spelrum med att agera ut alla känslor han har.
Han kommer att bli den ingen vill ha i laget-för han skriker åt alla. och han kommer att få rött kort när han blir äldre och vrålar "domarjävel".
Jag är inte alls ute efter att skälla ut honom. Men jag vill nå honom och jag tycker han förtjänar att någon väntar sig mer av honom än att "sådan där är han bara det är inget att göra åt" bara för att hans släkt tydligen är tjurskallar. man kan liksom inte änta sig att man ska kunna bete sig elt bortom alla andras gränser och sedan bara få "vara ifred" så går det över, och då ska det vara glömt.
Nej nej. Det går att få ut mer av den pojken än så...
