Livets toppar och dalar
Nenne - "Hjulen snurrar men hamstern är död för länge sen" *skrattar så tårarna rinner* Kolbotten låter fantastiskt gott!
Nenne - "Hjulen snurrar men hamstern är död för länge sen" *skrattar så tårarna rinner* Kolbotten låter fantastiskt gott!
Klimp i köttsoppa är jättegott! Men förödande för mina kastruller :/
På ett sätt saknar jag tvättstuga ganska ofta - att bli färdig med all tvätt på en gång och inte behöva tvätta varenda dag och att kunna mangla lakan!
Men, jag är nog både glad och tacksam över att bo i stuga och ha egen tvättmaskin!
Hade helt förträngt tvättstugemarodörerna!!!!
Finns det tillgångar i dödsbot så är det det som bekostar begravningen.
Jag är lite osäker på hur det funkar när den avlidne är utlandsboende och är inte på jobbet förren på måndag så jag kan inte fråga nån just nu.
Är den avlidne folkbokförd i Sverige så år många delar gratis, som medlem i svenskakyrkan är dessutom kyrkans övriga tjänster gratis.
Ring och prata med antingen en begravningsbyrå eller församlingen/samfölligheten där du bor så kan dom hjälpa dig.
På de allra flesta platser är svenska kyrkan huvudman för begravningsverksamheten dock inte i Stockholm och Tranås.
Hm, blev det mycket uppenbart vad jag jobbar med nu
PB - Du behöver inte alls vara orolig för att någon inte skulle tro dig! Din och andras reaktion tycker jag är både sund och befogad.
Jag, som nykomling, känner mig mycket välkommen i tråden! Att det sedan finns en mycket tydlig och djup 'trådgemenskap' som jag inte är en del av är ju även det ganska självklart. Trots allt är det ju så även irl när man kommer ny till vilken grupp det än månde vara, jobb, hundklubb, syförening och annat.
Jag blir både varm och glad i magen när jag läser om era trådträffar och trådturnéer!
Tänk vilket fantastiskt verktyg internet är ändå! Man har möjlighet att möta andra helt anonymt och lära sig massor, jag spelar med förkärlek MMORPG och har fått goda anonyma vänner från hela världen.
Och man kan, som många av er i tråden, få vänner som spiller över irl och blir en självklar och värdefull del av livet
För egen del är jag faktiskt lyckligast när jag finns bakom ett nick, det ger en slags frihet under ansvar och jag behöver aldrig vara rädd för att göra nära och kära illa av misstag för att jag skriver något obetänksamt när jag är arg eller ledsen men jag har ändå möjligheten att ventilera lite.
Det gör också att jag inte behöver släppa på en relativt hög gard runt mitt privata liv, mitt liv besår ju av fler än mig och dom ska respekteras.
Min FB håller jag på en behaglig "och bilen går bra"-nivå
"för du är inte så morgonpigg va?"-nä, inte precis! Men jag är jäkligt alert på kvällarna!!!
Håller med till fullo!
Tack snälla Parnassia! Det här receptet hade jag en gång i tiden och sen har jag letat efter det i flera år!!
Det är verkligen världens godaste svartvinbärsdricka!
Senaste dagarna har jag knappt hunnit smygläsa, jag har gråtit och skrattat om vartannat.
Ego - Semestern är slut och jag mellanlandade i vardagen en stund i dag, närmare bestämt sisådär 5 timmar.
I går snubblade jag på en övergiven sandal mitt på köksgolvet och trampade snett, i dag pep jag så smått när jag linkade runt på jobbet varpå de idrottande kollegorna kikade på min fot och förkunnade att den var stukad och hotade med 3-6 veckor. Sedan blev jag hemskickad.
Själv har jag bestämt att jag kan gå på foten igen om exakt 12 dagar!
Känns himla opraktiskt att hoppa på ett ben när man gifter sig
Jajemen, mitt på torget när vi var och hälsade på mina föräldrar! Vet inte vem som skämde mest, dottern då 6 år eller min mamma, men dom var väldigt samarbetsvilliga resten av dagen båda två
Min mamma mummlade dock en del om huruvida vi verkligen var släkt eller inte....
Den dagen vaknade vi till blå himmel, strålande sol och barmark -
gissa om vi blev rejält förvånade när vi åkt en knapp mil mot staden och jobbet och det var snökaos och tvärstopp!!!
2 timmar för att läsa ikapp!
Jag och min onda fot tackar och bockar för välbehövligt sällskap
Mamma tar fortfarande upp "incidenten på Ö-malmstorg" när jag har råkat förarga henne på nåt sätt...
Med yngsta dottern har jag inte behövt göra nåt liknande med eftersom storasyster livfullt beskriver vad som kan hända om det fortsätter skrikas!
(Behövt och behövt det låter nåt... det var ren och skär desperation som fick mig att slänga mig på rygg och hojta mitt på torget den gången!)
Ne, nu får det bli sängen, god bok och fot i högläge - sambons laptop är såååå seg :(
Kram på er :)