Livets toppar och dalar
Parnassia - hugaligen!!!
Parnassia - hugaligen!!!
Eljest är också ett bra uttryck!!
Ore - spännande med intervju!!!
September - en hemlis som jag inte knäckt är vilken bransch du jobbar i? kan du inte kasta ett liiiitet köttben till trådens nyfiknaste tokstolle....
Ego - har fascinerat lassat in en mycket redig portion lasange i sonen... tänk att det får plats så mycket i en så liten människa...
Vinkar till Frullis!!
muttrar!
inget vin så långt ögat når. maken är på jobbaktivitet och har skoj och äter gott. Trollet sover bredvid mig i soffan. Ute ösregnar det. Mindre upphetsande torsdagskväll...
BS - lägger man ut en blogg så gör man ju.. och ingen kan hindra nån från att länka.. Och detta med barn som dör .... tjaaa... det finns inga ord....
Ord om helt andra och mycket trivialare saker skulle jag kunna skriva på MIN blogg om jag inte hade råkat outa den i fel sammanhang. Alltså får jag ligga himla lågt där, vilket är lite trist... men starta en helt hemlig blogg känns ju sådär också... vem skulle läsa den liksom?!? Svåris!
Godnattkram till er alla!
/en småfrustrerad Vickan som nog ska masa mig mot sängen....
PB - världen är galen och AMs teori om huvudjakter bland oss som har jobb stämmer nog till 90%. Den sista 10% handlar om när jag fick mitt första jobb efter examen.. blev med hjälp av kontakter handplockad till en ny tjänst som innebar jobb i fyra år men på projektbasis... Bra merit men halvhemska arbetsvillkor.
Och KRAAAAAAAAAAAAM på dig!! Upprörande om inte din sambo får jobbet han sökt. Och så tycker jag att det borde ramla ner nåt supersmart erbjudade i DITT knä också så att DU får meningsfull och uppiggande sysselsättning! Jaa man kanske inte blir aspigg av att jobba, men själen piggar på sig... jag tror du fattar hur jag menar! Det är ett otroligt slöseri med kompentens och drivkraft när sådana som du inte hittat rätt arena att härja på!!
Och AM - jag önskar dig också att få hitta rätt arena att gå lös på!!!
Under tiden muttrar jag över mycket som får mer och andra orättvisor....
MEN!!! Ett sätt att hantera detta skulle på lång sikt kunna vara att byta pendlande föräldrer... dvs flytta till nya jobbstaden och låta maken pendla istället. Jag har ju faktiskt pendlat i 6 år redan... men rättvist är ju inte livet, så.. hm.. svårt!
Ute ösregnar det. Eftermiddagen/kvällen kommer bli kaotisk pga bilfärd till storstan. Kvällen plus morgondagen är uppbokad till saker som man kan fundera på varför jag tackat ja till att engagera mig i.
Men ljuspunkter finns - har megalyxlunchen i kylen, rester från makens jobbaktiviteter. Cateringkäk från hålans bästa leverantör!
Men risk för gråtattacker - en liten tröstlåt till alla som behöver
*KRAM på er, älskade trådisar*