Livets toppar och dalar

AM
Ja Roffe går, eller han springer mest nuförtiden. det gäller ju att hänga med brorsan.
Jag har förstått att Hektor inte riktigt börjat än och jag förstår verkligen att det påverkar känslan med dagis. Inte kul att känna att ens barn inte riktigt kan hänga med om de andra snabbt drar vidare från sandlådan typ. Men han är säkert en trygghets kille som inte vill släppa sargen innan han med ALL säkerhet vet att han inte kommer trilla. Smart ochj kommer säkerligen inte leda till lika många blåmärken som andra får.

Det finns ju dom barn som är lite senare med talet med som på något sätt "lär" sig prata inna de yttrar något. De är helt tysta och bara lyssnar men den dag de börjar prata så kommer allt klockrent. Ganska så farsinerande men säkerligen frustrerande och oroande för föräldrarna.

Muggles skrev 2010-08-23 15:29:32 följande:

Mugglan: Ja....
det är en ganska så lång historia och kanske kan trampa någon på tårna.
Ärs nej det gör den nog inte.

Men det finns vel ingen gamling i tråden som inte minns min super duper krasch i samband med roffe och mitt otroliga helvete jag genomled när jag blev säker åp att det var en kille i magen. Jag hamnade ju hos allehanda psykologer då och har fått en sån otrolig hjälp så det är fantastiskt.  och det finns ju orsaker som gjorde att jag inte kunde hantera hela könsbiten.

nåja.
Nu är det ju så att vi gärnas skulle vilja ha ett barn till. och jag är ganska så säker på att jagh inte kan påverka könet på den ofödda bebisen MEN det finns teorier om ATT man kan just påverka detta.
Och jag tror kanske inte på det hela så mycket MEN vi tänker ändå gå in för att försöka med de råd som ges.
Inte alla
för shit tjejer.
de tjejerna som håller på med detta. ja DOM är galna på riktigt. Om det nu är nån som tycker att man blir galen at bara barnkarusellen vill säga.

Men men
Man ska lägga om kosten och undvika en hel massa grejer. Däreigenom mitt ÄLSKADE kaffe.
ÅHHHHHH vad jag saknard et.

det där brukar vara mitt argument mot hela stress teorin också.
Det skulle ju inte födas några barn i halva afrika, irak och andra krisdrabbade områden. och så är ju intye fallet.

PRECIS så är det

Näe

men jag tror att man kanske har en miljö i kroppen som kan favorisera X eller Y och det är vel just detta man ska påverka genom att lägga om dietein.

Enligt teorin ska man undvika kaffe för att det binder calcium som man istället ska tillföra om man vill ha en tjej.

Helt okej fråga på.
jag har kommit så pass långt att jag kan tänka på det här utan att gråta. Jag har kommit så långt att jag ALDRIG skulle byta ut Roffe och det kan jag säga det trodde jag ALDRIG skulle hända. Jag ville ju absolut inte ha honom när han kom.

Orsaken till att jag inte kudne hantera hela kille grejen ligegr helt och hållet i mig. Jag har dryftat det här emd mina psyokoloegr och det återkomemr en hel del nu under psykoterapin.
Mycket mycket kort är det vel så att jag har en sorg inom mig över saker som jag själv inte fick som barn och det är det jag vill på något sätt få ge till en liten flicka. jag vill få ge henne det jag inte fick själv och ta hand om henne på det sätt som jag kanske inte blev omhändertagen själv. Jag fick bli stor och duktig alldeles för tidigt och har inte fått vara liten och bli omhändertagen.

ja det finns en hel del mer som orsakar det hela, men det är helt enkelt min egen historia som påverkar mig så oerhört starkt.

jag pratar jätte gärna mer om det här, både om min egen reaktion om det hela och om den teori som finns angående påverkan om könet.
den är faktiskt väldigt intressant även om man nu inte bryr sig om det hela nämnvärt.

men nu sak jag gå hem och busa med mina två super killar och kanske pussa på deras lille super farsa också.

på återseende tjejer

Morrn tjejer
September
Åh vad jag hoppas att du får se ett pickande litet hjärta där inne på torsdag ochj att det picket fortsätter tills bebisen kommer ut så där om 8 månader!

Angående att vara sträng mot sina barn så kan jag ha ångest över det ganska så ofta. Jag tycker by the way att det var helt rätt gjort att åka hem i den situation som var i köpcentret. Precis som cicci skrev så kändes det ju bra för dig. Jag skulle gjor det samma. Och jag tycker pb skrev himla bra om det. Det är ju ändå en förälders roll att lära barnen. Och det kan ju hända saker om man springer ifrån mamma.

Näe bra gjort.

Men åter till det jag började med. Jag kan trots att jag tycker att det är rätt att markera och uppfostra ha ångest över hur jag beter mig. Saken är den att jag tycker jag borde ha mer tålamod och att jag skäms över att jag blir arg. Just ”arghet” har jag ett enormt problem med. Jag hatar att jag blir så arg och ibland inte kan vara vuxen nog och kontrollera min ilska. Shit vad jag behöver jobba på det här området.

Shit vad jag svamlar!

Hej nenne
har du fått upp vaderna på tuttarna än?

Klart du inte har
Då skulle du ju föda barn

Angående arg och vara sträng osv
å håller jag helt emd om att man måste förklara för sina barn VARFÖR man reagerar som man gör oavsett om man reagerat fel eller rätt. Och sen tycker jag att det är viktigt att kunna be sina barn om ursäkt ifall man brister eller så. ärlighet och kommunikation. och att visa att man fortfarande älskar varandra efter ett bråk osv

PB: Men PRECIS
jag kan också tilla på borren och förundras över vilken underbart god, varm och snäll liten kille han  är. Han är bara så bäst och så otroligt mån om sin lillebror så man blir helt paff.

HUR kan han ha blivit sån nmär han har en arg och ilsk mamma? Jag fattar det inte. Fast jag ber otroligt ofta om ursäkt och vi har ju faktiskt massa kul ihop och gosar... så helt arg och sämst är jag ju kanske inte

Piggelin: Känner sååååå igen mig.
En hel del av de problem jag har emd mig som vuxen är från icke hanterade konflikter i barndomen. Tittar man på kort från min barndom så har jag haft den perfekta barndomen. En närvarande pappa och mamam, lantställe, båt långa familjesemeestrar, djur idyll och hela köret.
MEN vad som ju inte syns på bilöder är ju bla känslor. Hemma hos oss så hanterades inte konflikter utan de tegs ihjäl. Fy faaaan vad jag hatar tigande kan jag säga. Är skadad av det. Och min pappa som var otroligt auktoritär visade oftast enbart en känsla... ilska.
och jag har i hela mitt liv lovat mig att INTE bli som min far, dvs arg. det är vel därför jag förstorar upp varje gång jag blir arg och får ångest över det. Och jag kan inte fatta att jag blir så otrligt arg när jag nu hatar folk som är arga. Skumt.

Näe jag tror INTE på att vara tysta. Prata om ALLT och be om förlåt, kramas och förklara! DET tror jag skapar iallafall mindre skadade personer än mig!