Livets toppar och dalar

Aleta: åh herregud! Jag känner så med dig. Låter kanske konstigt för vi känner ju inte varandra men så är det.

BS: jag tycker det låter som att det tyvärr är kört oavsett

Cicci: när är du på väg till stada??? Skulle vara så roligt att träffas!!! Tänk att jag faktiskt kom ihåg att Snartis födde på BF, hon och jag låg ju rätt lika.

Ah, nere i 9 olästa mejl i inboxen (startade dagen med 195).

Aleta: du drar inte ner tråden utan är mer än välkommen! Men jag förstår om det känns lite för tungt just nu...

Har ni andra också funderat på om Snorkissons ligger där hemma i sängen med neddragen rullgardin och bara gråter? Hur orkar man igenom dagarna? Hur orkar man ens fixa käk? Har man ens aptit? Vad gör man med alla grejer; barnvagn, spjälsäng mm? Hur sjukt måste inte det kännas att behöva gå tillbaka och jobba istället för att vara mammaledig (iofs blir de väl sjukskrivna ett tag förmodar jag). Tänk att behöva bemöta allas beklaganden och de där som bara går undan och låtsas som ingenting. GAH!

(Snacka om att dra ner stämningen...)

PB: åh jag glömde ju - vilken otroligt rolig nyhet om din sambos jobbmöjlighet! Ett steg i positiv riktning iaf!

PB: jag tror det är så i perioder. Men i perioder orkar man nog inte vara i smärtan utan behöver tänka på ngt annat och försöka låtsas att allt är som förr. Men det jävliga är att när man väl tror att man har kommit igenom den värsta biten av sorgen så brukar det vara lååång väg kvar

Jag har snart 1-årsdag när mitt MA upptäcktes men jag känner ingen större sorg för den dagen. Det är ju så mkt enklare om man får ett "tidigt" MF/MA som i mitt fall. Även om det såklart var ett hårt slag så är det ju inte alls samma som om det sker i 4:e månaden som för Mrs B el nära BF som för Snorkis. Det är sorgen över att jag inte kommer att få ett barn till som är mer akut. (Och Cicci jag tror Snartis springer förbi hon med... hon är ju rätt mkt yngre.)

EA: välkommen tillbaka, har saknat dig! (Har du kvar samma nr fast du blev av med mobilen? Messade dig innan sommaren men fick inget svar, så...?)

PB: vad skönt att höra att knölen inte var ngt värre!!! Grattis till hatten, grymt ju!

MrsB: vi hämtar varannan dag och den som hämtar (=är hemma tidigare) lagar middag. Funkar suveränt. Men din man har svårare att hämta el? Jag förstår att du är stressad över Maltes potträning men jag tycker du ska försöka låta bli att pressa honom, tror det kan gå bakåt då. Jag håller med de övriga att det kommer när de är redo. Jag tyckte Moa var sen när hon var rätt ointresserad nu i våras men sedan nu i somras så gick det helt plötsligt att bli blöjfri på några veckor och det var endast för att hon var redo. Och hon blir ju snart 3 år...

Piggelin: har glömt kommentera er dagmamma, vad kul att det funkar så bra och att hon är så mysig. Jag skolar just nu in Moa på nya, får se hur det blir... (jag tror dock det blir bra.)

AM: låter som en utmärkt idé - åk!

Telis: jag håller med dig om att jag tycker det är hårresande att man ska känna att man ska öva med barnet inför Bvc-bedömningar. Jag har personligen aldrig känt så men jag kanske har haft en ovanligt vettig Bvc-sköterska. Hon har tex aldrig bett Moa bygga ett torn med klossar... Vissa saker har hon bara frågat mig och litat på mitt svar utan att kontrollera. De ser ju om ett barn är normalt utvecklat el om det är ngt skumt.

Måste bara förtydliga: jag menade inte att Moa kan läsa för det kan hon inte. Men hon kunde tolka några få ord mha bokstäver. Vi har läst vissa ord för henne med den metoden som jag själv lärde mig läsa med "Läsning på talets grund" el vad den heter (du vet säkert Kängu). Tydligen är det inte så inne nu men jag tror den funkar rätt bra. De lär sig hur bokstäverna ska uttalas och då blir det lättare att tolka ett helt ord. Jaja, shit the same...

FruCicci skrev 2010-08-10 21:16:00 följande:

så jag kan inte svara på sms eller ringa, bara ta emot samtal (iofs praktiskt o billigt).