Livets toppar och dalar
Mina gäster har åkt nu. Jag är trött och så kännerjag mig lite irriterad. Som jag ofta gör när jag haft släkt omkring mig.
Det finns alltid en massa saker som liksom kleggar runt i familjebilderna.
Som att sambon har en syrra som jag tycker är jäkligt bortskämd och som alltid behöver alldeles särskild plats för just sina barn. Så att DE ska styra hur JAG ska ordna det när VI bjuder på fest.
Man kan inte sitta vart som helst vid bordet.
Rummet man tilldelats att sova i duger inte utan man försöker manipulera om allting efter egen pipa.
Man behöver ett mellanmål till just sina barn fast de ätit för tre timmar sedan och förrättsplocket ska fram inom en halvtimme.
Man vill plocka äpplen från ett annat träd än de träd jag erbjudit-och att man ens ska plocka frukt härifrån tar man för givet osv.
Vart och ett är ju allt bara skitsaker, men sammantaget blir jag riktigt tjurig och plötsligt finns det som av en händelse vare sig mellanmål eller valfrihet runt var man ska sova.
I synnerhet inte som den ena sjuåringen högt påpekade "FY vad STÖKIGT!" när vi gick husesyn. Sedan var hon rökt i mina ögon. Hon blev inte populärare när HON skulle bestämma vart alla skulle sitta.
Jag vet inte, men jag tycker faktiskt att en sjuåring som åt för tre timmar sedan kan vänta tills maten kommer fram för alla.
Jag älskar att ha huset fullt, men jag låter inte enskilda individer ta upp hur mycket space som helst och mina gäster bestämmer inte hur det ska vara hos mig. Särskilt inte barn.
/ärkebitchen