Livets toppar och dalar
Jag hör också till dem som tycker det vore positivt om MP tog chansen att skicka på miljöpolitiken lite på allvar, och även de humanistiska värderingar de har. Men jag förstår att de även måste fundera över hur det skulle påverka deras möjligheter framöver, för de vill ju knappast tappa förtroendet hos dem de nu alt att samarbeta med heller.
En av de saker som tilltalat mig med Mp är annars just det att de inte velat låsa sig i block och färger som röd eller blå.
Jag håller förövrigt med om att alla patier isåfall har samma annsvar att lägga sin egentliga politik åt sidan för att hindra SD. Och det tror jag inget parti gör.
Sedan funderar jag över en anna sak också: vad är det som gör att folk tror att det bästa är om ingen pratar med SD och deraas medlemmar? Varför skulle det hjälpa? och vaddå, vågar man inte prata med dem eller? Är det NÅGRA som någon borde prata med-allvar och länge, mycket och på riktigt, så är det väl alla de där pojkarna och inte ge sig förrän man nått fram. Vem antar DEN utmaningen då? Scyman såg jag igår säga att hon tar debatten med dem.
Folk i gemen ändrar sig sällan särskilt mycket om de får sitta i sin egna lilla bubbla utan att mötas av andras tankar och argument. Knappast pojkarna i SD heller.