AAAAAAAAHG! Det tycker-som av en händelse-jag med!
Jag hade dessutom haft väldigt svårt att inte säga något. Eller, jag vet att jag hade sagt något.
Skönt att vara överens. Det är ju en klar förutsättning för att det ska bli bra.
-Fy vad ledsen jag var första åren efter sonen när sambon sa att han inte ville ha fler barn.
Okej, nu ska jag fråga något jag verkligen borde ha fattat redan efter all tid i tråden: vad betyder x? 
Mf<missfall
Ma<missed abortion
x<utomkveds då eller?
Jag tycker också det vore skönast med majoritet just nu, för då kan alla partier sedan få jobba i lite mer lugn och ro med vad de själva behöver för att utveckla sin egen politik och till nästa val vara tydliga med den. Ingen har vidare mycket att vinna på kaos tror jag.
Jag hoppas också på många gränsöverskridande samtal mellan politikerna framöver. Det är ju faktiskt så att Serige har en mycket lång tradition av gemensamma beslut och en rätt sammstämig inställning till ganska mycket när allt kommer till kritan.
Så kanske kan det komma gemensamma ståndpunkter när det tex gäller flykting-och invandrarpolitik? Bostadsbyggande? Ja, och en massa annat!
Cicci, klart att det tar tid i ens liv! Herregud, hur många barn man vill ha är väl för tusan en av livets absolut mest avgörande frågor!
Och även om jag mycket väl förstår och respekterar min sambos känslor då, för 8 år sedan, så gör det ju jävligt ont idag att vi inte hade så bra utgångspunkt att verkligen försöka då.
jag hade gärna valt mellan tre och fyra barn istället fö r mellan ett och två. eller som nu, inget annat val alls än att bestämma sig för att vara tacksam för det man fick.
Jag tycker det är gött att inte "alla" Svenska familjer väljer normen 2 barn också. För det har ju faktiskt skett en glidning där: När vi var små så var det högst normalt att vara tre barn i en familj.
Nu får faktiskt folk ganska ofta reaktionen "OJ vad många"och fyra eller fler barn, ja då är man ju nästan katolik... 
Jag tror också rosa vore hur ballt som helst. det ska jag måla mitt hönshus framöver. Det ska pimpas nå´t alldeles kopiöst, hade jag tänkt.
Ja tänk om Cicci! En närstående hade dilemmat att hennes man bara ville ha ett barn-om de nu skulle ha någr alls. Hon fick tvillingar. Där fick det kontrollfreaket något han inte kunde göra mycket åt.
Lappis, hur funkar det med syskon när man adopterar, får man köa för två på samma ansökan om man så säger, så att man då redan finns i listorna? Eller måste man börja om helt från noll liksom?
Rörig fråga, men du förstår vad jag är ute efter hoppas jag.
Hm! Jag måste fråga ut familjen vi känner som har två. Jag vet att det gick så himla fort för dem när allt väl var klart, att de ringde en dag och undrade hur de ställde sig till att ta emot ett syskon tidigare än de trott. De har en flicka som går i femman och en pojke i trean och de fick dem båda när de bara var någon/ett par månader gamla. Colombia är deras ursprungsland.
Jag tycker det vore helt bängt om ni inte skulle kunna få syskon ifall ni vill bara för något kalenderår hit eller dit. Faktiskt. Det är väl för tusan skillnad om man är 65 pannor och kommer knatande och tycker det vore roligt att få fler barn.
Inte för att jag ens vet ifall ni vill ha mer än ett, men ändå.
