Livets toppar och dalar

Kul med så många intervjuer Cicci!

Stor tårfylld kram till dig Snorkis (och Snorkismannen)! Det är klart ni är föräldrar. Det är en sak som sitter i hjärtat och hjärnan, inte räknat i antalet eventuella barn som springer omkring.

Jag har ständigt en liten dialog med min mamma, i mitt huvud, trots att hon dog för 8 år sedan. Jag vill gärna tänka att jag fortfarande är hennes dotter trots att jag lever och hon är död. För hon är fortfarande min mamma.

Åh Snorkis - vilken fin dikt. Spar den, tänk på den, det är så skönt med dikter och andra ord som träffar så på pricken! Det är smärtsamt men ändå en tröst på något sätt. Att man inte är ensam i världen med dessa tankar, att det finns andra som har något av samma ...

Och för mig (och mina döda föräldrar) passar denna dikt väldigt bra. Den har blivit mitt sätt att förhålla mig till dem:

Döden är ingenting.
 Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
 Jag är jag, du är du.
 Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
 Kalla mig vid mitt vanliga namn.
 Tala till mig sådär som du alltid gjort.
 Ändra inte ditt tonfall,
 Håll sorgen borta från din röst.
 
 Sluta inte skratta åt våra genensamma små skämt.
 Skratta som vi alltid har gjort.
 Var med mig. Le mot mig. Tänk på mig.
 Låt alltid mitt namn finnas med er där hemma.
 Uttala det som ingenting hänt, sorglöst
 Utan spår av skuggor.
 
 Låt livet gå vidare med samma innebörd som
 tidigare.
 Det går vidare därför att det måste gå vidare.
 Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår
 gemenskap.
 
 Varför skulle du sluta tänka på mig för att du
 inte längre kan se mig.
 
 Jag väntar på dig någonstans väldigt nära.

(Henry Scott Holland )
 Allt är väl.

Och givetvis skulle "Allt är väl." komma för författarens namn

Oj BS har ni glömt pottan!? Tänker omedelbart på Nenne vars föräldrar glömde pottan när de skulle till Öland - varpå Nenne höll sig mycket länge ... hoppas ni hittar en potta! I annat fall kanske vilken skål som helst på ica kan duga. Eller så är det läge att våga gå på toaletten. Livia skulle definitivt behöva en längre semester utan pottmöjligheten.

Lycka till på intervjun, Ore!

Penicillinet blir värsta följetongen här ... I morse ringde jag läkaren som (surt) sa att hon skulle skriva ut små piller till Hektor. Hon hävdade att hon inte hade en aning om vilka storlekar olika tabletter hade och tyckte underförstått att vi var klantskallar som inte fick i Hektor den flytande varianten. Kärring! Väl på apoteket så får jag inte hämta ut medicinen eftersom läkaren skrivit ut för starka piller (1g ist f 125 mg). Så ännu har inte H kunnat börja sin penicillinkur.

Oj nu levererades våningssängen som vi beställde för ett tag sedan! Koko: sugen på att komma och instruera vårt ihopskruvande?

Funderar på att inte ha henne som husläkare längre (och låta henne veta att vi väljer bort henne)

Muggles: här är några tips (hoppas inte för gamla) från medsystrar i gbg: http://www.familjeliv.se/Forum-2-37/m26512712.html

Jag har förresten fått tag i tabletterna nu! JAg gick helt sonika till läkaren och sa att hon gjort fel varpå hon bad hundra ggr om ursäkt.  Sedan fick jag gå till tre olika apotek för att få tag i dem men NU HAR JAG DEM. Nu ska jag bara få i ungen dem ... Tänkte pillra in dem i en makaron, eller i en bit kokt/stekt ägg - hans favoritmat.