Livets toppar och dalar

Ore - jag stödjer dig helt i matdiskussionen. Så länge det handlar om barn. För egen del gjorde jag en djup analys av mitt matintag när jag tokbanta för några år sedan. Det GÅR att få i sig mättande och vettig mat med ett lagat mål och ett "fil/müsli/hårt bröd/nyttigt pålägg/frukt - mål. MEN det där kräver att man inte faller för sockrig yoghurt, oboy att dricka, hemskt sockriga krämer osv osv. Och för barnens skull är det nog enklare att köra med lagad mat istället (eftersom vettigt filmål är lite trist i barns ögon).

För att få styr på vettig mat lär vi inrätta matsedlar när den där dagen kommer... Varken maken eller jag lär ha fantasi nog till två lagade mål om dagen... särskilt inte två nyttiga.. ehum..

/Vickan som just nu går ner i vikt pga amningen och passar på att äta MÄNGDER av skräpmat.... istället för att ta vara på tillfället och gå ner ordentligt... ehum...

I princip tycker jag ju att man gör som man vill med sina barn, men eftersom jag inte haft några egna barn förrän nu så har jag tillbringat ganska mycket tid med mina syskonbarn och har delvis "hjälpt till" med uppfostran av dem (t.ex. kunde min syster ringa och be mig komma om hon bråkat med sin äldste så att jag kunde prata med barnet i fråga). Så dels är det väl svårt för mig att släppa den rollen, inte minst när jag tycker att hon gör totalt fel i någon fråga... Eller ja, jag tycker hon gör fel i fler frågor men de flesta saker kan jag faktiskt bita ihop och hålla tyst om. Har t.ex. inte sagt något om att hon är fruktansvärt dålig på att stötta sina barn i aktiviteter de vill göra. Äldsta barnet (som alltså är överviktigt) har pratat om en sport bra länge nu, jag har nämnt att jag tror att det finns i grannkommunen men det är ytterligare en sak som hon inte har orkat göra något med. Inget av barnen har någon aktivitet, äldsta barnet tränar fotboll litet sporadiskt, mest för att en massa kompisar är där. Men det finns ingen riktig vilja till det, och inte heller något stöd hemifrån, alltså...

Jag har också varit fruktansvärt irriterad över att hon väljer att pronto skaffa ytterligare ett nytt barn med nya sambon, när hon har tre barn som verkligen inte mår bra efter hennes förra förhållande och som skulle mått bra av att slippa ytterligare några tvära kast i livet... Och det har jag nog bara sagt en gång. Hennes kommentar på det var att man blir inte lyckligare för att man gör saker i rätt ordning, men när deras lägenhetskontrakt snart gick ut, huset fortfarande var obeboeligt och hon hade ett spädbarn på några veckor samt större barn som levde high life bland flyttröra så vete sjutton om hon inte hade hållt med mig om att man slipper en del onödigt krångel om man t.ex. skaffar ett boende som rymmer hela familjen innan man väljer att utöka den...

Äh, stoppa mig. Det där är snudd på ett evighetsämne.

Kan ju också säga att min syster ändå är snäll och trevlig, och att vi för det mesta kommer bra överens. Men jag har inte begripit hur ett syskon kan bli så totalt olikt övriga tre syskon, i så många grundläggande frågor som jag tycker verkligen borde påverkas av ens uppfostran...

Hahaha, jag fick tillbaka mensen två månader efter sonen var född trots att jag helammade, men det tog ett par månader till innan vi lyckades pricka rätt, hehe.

Ska väl tillägga att det var önskat med täta barn

Ja, både ettan och trean var lite bökiga :-8

omsan - Grattis till nya sängen till lilltjejen! Conny fick ny i våras och det gick också bra. Nu funderar vi på att flytta in lillebror i samma rum, känns som att det är dags! Jag ammar sedan ett par dagar bara tidig morgon, och ska sluta med det snart också. 7e augusti är deadline, för då ska vi ha barnvakt över natten.

lunagarden - Jag fick tillbaka mensen efter 7 månader med första sonen (helammade 5 månader, sen mer och mer ersättning + plus mat), som är provrörsbarn, så att lillebror skulle vara så enkel att få till (tre försök), trodde vi ju aldrig. Fast vi ville gärna ha syskon tätt vi med, vi trodde bara inte att det skulle vara möjligt.

ore - Du verkar helt klart ha ett komplicerat förhållande med syrran... Ofta är det väl så att det inte finns några man älskar så mycket och kan bli så arg på som sina närmaste...

Hmm, syrrans variant av mackor är allt som oftast tunnbröd, som helt och hållet täcks med pålägg och rullas ihop. Youghurt är lättsockrad vaniljyoughurt, inte så illa alltså. I bästa fall så äter de havrefras till, men det överviktiga barnet ska ju givetvis ha "crunchy"-musli med jordgubb och sån där "youghurtchoklad" som finns i naturgodis-sortimentet i. Ungefär lika nyttigt som att ha kaksmulor i youghurten alltså...

En annan detalj i sammanhanget är att det är ju inte bara jag som har diskuterat detta med henne. Mamma, som har jobbat på VV, har pratat med henne. Min andra syster som har studerat en hel del om kost och näringslära på universitetsnivå, har pratat med henne.
Men det tycks inte gå in. Jag är envisast

Tack för kokbokstipset, koko! Det kan nog vara något. Om jag köper den till henne i födelsedagspresent, och andra syrran köper denna : www.adlibris.com/se/product.aspx så kanske det funkar...?

Kokboken i min länk är för övrigt starkt rekommenderad av min lillasyster! Jag har inte kollat så noga, men hon säger att det är väldigt bra recept på hur man gör de vanliga maträtterna litet nyttigare men fortfarande lika goda...

(det blev förresten ett glas vin till )

Så härligt att höra , då hade ni kämpat länge för att få första barnet?

Efter mina första två barn fick jag inte tillbaka mensen förrän jag slutat amma, vid 6-7 månaders ålder.