Livets toppar och dalar

Jaha, alltså varför försvann radbrytningen nu då?

Porchez, det är nog Tinga som bor längst ner i söder (och fru E och jag). Och Mrs B en liten bit ovanför. Det blir en rejäl roadtrip, men säkerligen en fantastiskt kul .

September, hoppas att allt är bra och växer som det ska där inne.

Ore, vad skönt att det känns bra mellan dig och din mamma .

Piggelin, vad skönt att det känns bättre angående GBS nu när du pratat med din BM.

Vickan, jag kommer att höra av mig via FB eller inboxen när jag vet mer. Så som det ser ut nu är jag inte helt säker på att det kommer att bli av.

PB, stackars din katt. Hoppas att det läker bra.

Tinga, låter som att ni har haft en toppenresa runt landet .

Telis, du undrade hur det gick på KUB. Det beror väl lite på hur man ser på saken kanske... Allt såg bra ut men jag gillade verkligen inte barnmorskan. Det började kanske inte så bra, för jag började ifrågasätta en del av det hon sa innan hon började ultraljudsundersökningen. Sen började jag storböla när hon väl påbörjade undersökningen och jag såg att det verkligen var en bebis där inne och hur den låg där och sprattlade med benen och vinkade med armarna. Och jag tror inte att det var helt uppskattat för hon var tvungen att avbryta för att det inte gick att se något när jag gråthulkade... så det störde väl hennes plan eller nått. Så tänkte jag på det AM tog upp att man skulle se fingrar och näsben och så men hon var inte alls särskilt intresserad av att peka ut saker kändes det som ens när man frågade. Vi tog ju blodprovet i samband med undersökningen så vi skulle ju inte få resultaten samma dag, vet inte om det var därför som hon inte ville säga så mycket, men så här i efterhand så tycker jag ändå att hon borde kunnat säga lite mer. Sen när vi skulle gå så försökte jag ursäkta att jag hade blivit så ledsen innan och förklarade att jag hade varit orolig och drömt en massa mardrömmar om hur det skulle vara ett dött barn i magen och hon svarade "jaja, så är det när man är gravid, det är bara att vänja sig" och hon sa det i en sådan nedlåtande ton så jag blev helt ställd. Varför sa hon så? Hon kan väl inte veta hur jag känner, eller vad min oro grundar sig i? Och även om hon ansåg att jag var en tönt som oroade mig så kändes det ganska oproffsigt av henne att svara på det viset. Så det blev inte en så bra avslutning på det hela. Sen tog det några dagar innan vi fick svaret och då tänkte jag att man kanske skulle få någon mer information där, men det enda som stod på pappret var sannolikhetssiffrorna i princip.

Sen det där andra, med chocken och känslorna, det är inte helt lätt måste jag erkänna. Jag ringde till barnmorskemottagningen i förra veckan för att få prata med deras kurator och min BM skulle återkomma i veckan, imorgon är det fredag och hon har ännu inte hört av sig... är inte så förvånad... undrar om det där meddelandet ens kom fram dit det skulle.

Ibland blir det bara för mycket, och precis när man känner att nu, nu börjar det bli lite bättre så händer det något som gör att allt rasar igen .

Sorry, det blev ett deppigt slut på inlägget.

Nu ska jag sova, och så postar jag en istället. Det blir trevligare att möta på morgonen.

God morgon

Hej hej .

Tack för era sympatier ang KUB. Har funderat på om jag bara överreagerade men maken tycker också att hon var okänslig. Själva siffrorna på KUB:et blev bra, 1:17590, men rent ärligt så kändes det inte som att det spelade så stor roll, efter man hade sett den lilla sprattlande saken där på skärmen. Det är klart, hade det blivit betydligt lägre siffror så hade vi kanske valt att gå vidare ändå, men både maken och jag var överrens om att det skulle behöva vara betydligt lägre siffror än 1:300 innan vi faktiskt skulle göra ett FVP. Så tänkte vi då i alla fall, men det är ju svårt att veta hur man reagerar när man väl sitter där med provsvaret i handen.

Jag funderar på om den där kuratorn ringde idag, men den som ringde frågade efter *min BM:s namn*. Funderar på om det blivit någon förväxling på vägen. Ska ringa dit idag igen när de har telefontid och se vad de säger.

Frullan, en stor kram! Så jobbigt att må dåligt.

Vaknar om nätterna på grund av illamåendet. Men då kan jag ju inte ta tabletterna för de är uppiggande. Men man kanske kan ta samma tablett fast inte comp-versionen? Har ni andra som mått illa några idéer?

Skönt att höra att Nennes UL gick bra!

Senast nästa fredag? Så då kanske det blir igångsättning i alla fall?