Livets toppar och dalar
Frullan, arga mamman - det är jag det. Igår morse var jag sådär otroligt pedagogisk, fick inte på henne kläderna & fick lyfta in henne i badrummet, hon blev skogstokig & illskrek av ren ilska, varpå jag (mogna 40-åriga kvinna) "brölade" tillbaka. Då blev hon tyst & snarare lite rädd, så då fick jag ju förklara på någorlunda pedagogiskt sätt (så gott det gick) varför mamma reagerar som hon gör...
Nu när jag skriver detta, så kan jag nästan inte låta bli att fnissa åt det, sådär i efterhand - sicken parodi liksom Den ena mognare än den andra, typ...
Men rent generellt så försöker jag också förklara varför jag blir arg & inbillar mig att Amanda förstår en hel del av det. Om hon gjort ngt hon inte får, så märks det så otroligt tydligt på henne när hon är ångerfull...
Summa summarum så tror jag inte att det är ngt barn härinne som far illa, bara det faktum att vi är så engagerade är ju ett kvitto på att vi VILL göra ngt bra. Likgiltighet & föräldrar som struntar i sina barn, det är ju då det går illa. Man gör så gott man kan liksom.