Brudens far överlämnar bruden eller ej?

Jag gick in tillsammans med min man. Det var superromantisk, så'n himla härlig känsla; "vi gör det här tillsammans". Allas blickar på oss som ett par, en enhet, var också härlig, samt att vi stöttade varann i denna smått nervösa stund. Ví lever ihop sedan tio år tillbaka och är varandras största stöd i livet.
Hade känts otroligt konstigt att som vuxen kvinna gå in med pappa (eller mamma). Varför blanda in dem i det som egentligen handlar om mig och min man?
De fick däremot äran att sitta längst fram, nära oss, sitta vid honnörsbordet vid middagen och var med på festen.

Jag och min man sågs hos frissan när vi gjorde oss i ordning. Vi skulle också fotografera oss innan. Jag förstår ärligt talat inte riktigt det där med att "ses första gången". Vi har bott ihop i mer än 10 år, har fött två barn ihop, så det kan liksom knappast bli att han ser mig för första gången. Han har sett mig både supersnygg och superläbbig, från alla håll och kanter.

Inte tyckte han jag var "mindre snygg" för att han råkade se mig under min "omvandlingsprocess" till brud. Men man kanske vill åt någon slags "chock-effekt" eller "WOW, vad snygg min fru är"-reaktion... vad vet jag. Eller så är jag bara oromantisk och tråkigt, praktiskt lagd.

Men faktiskt så var det ganska skönt att ha honom där när vi gjorde oss i ordning.