Någon mer som känner skillnad på gift och sambo?

Går emot de flesta andra inlägg här i tråden. Vi gifte oss förra året (sept 2009) på Kanarieöarna. Tillsammans i 9 år före det och förlovade i 7 år. Det var väl bra som gift i ca 1,5 vecka...sen började eländet. Och jag är nu beredd att lämna äktenskapet. Att vara gift var ju sämre än att "bara" vara förlovad och sambo.Det man definitivt lär sig är ju att man inte skall använda bröllopet och äktenskapet som ett slags verktyg för att göra en svajig och instabil relation stabil och kärleksfull igen. Det fungerar inte...har man det inte bra före bröllopet får man det inte bra efter bröllopet heller per automatik. Detta var min övertygelse redan före bröllopet men jag gav efter för min då blivande frus åsikt om att om vi bara gifter oss blir allt så bra så...Har nu facit i hand och det mesta är kört i botten och att vara gift känns mer som något som tynger i stället för att det lyfter relationen.

  Tack för medlidandet...fast min fru verkar ju inte lida så mycket av just det. Hon har ju effektivt tagit död på och slagit undan de initiativ jag har tagit till den biten. Så nu tar jag inte första steget längre. Och inte frun heller så klart. Men för dom som inte vet det så när man inte har sex på länge så vänjer man sig faktiskt av med det, behovet verkar på något sätt att försvinna eller hamna långt bak och långt in nånstans. Det är mer så att man mekaniskt går och tänker på att man inte har haft det på länge...än att behovet är så jättestort längre.Fast hata äktenskapet är kanske ett lite väl starkt ord utan man blir mer uppgiven, likgiltig och man bryr sig inte så mycket längre utan tycker att det livet man lever det kan man ju förmodligen lika gärna leva lite roligare antingen ensam eller kanske med någon annan istället.