Någon mer som känner skillnad på gift och sambo?

Jag vet ju inte än, men tror och hoppas det kommer att kännas skillnad - jag tycker det känns annorlunda redan nu när vi bestämt att vi ska gifta oss. Jag tar äktenskapslöftena på väldigt stort allvar, även om man inte kan lova hur man kommer att känna i framtiden så kan man lova att verkligen jobba hårt för att lösa alla eventuella problem innan man ger upp. Även om vi även som sambos har känt att det här är för framtiden och vi har inga planer på att flytta isär, så är det ett snäpp upp att verkligen fastslå det offentligt och framför allt inför varandra. Nu är det vi som gäller, och vi ska tackla allting tillsammans. Jag ser verkligen fram emot att han ska vara min make - däremot känns det lite underligare att jag själv ska vara någons fru! För mig är en fru någon som har en väldigt stark och viktig position och som har rätt att begära saker, och det går väl inte ihop med min bitvis knackiga självkänsla att JAG ska kunna komma och säga "jag är faktiskt din fru!".

Mister X: Du har fått bekräftat det du egentligen redan visste, att man inte räddar ett dåligt förhållande genom att permanenta det. Frågan är vad du ska göra nu. Som jag ser det är det enda som är en sämre idé än att gifta sig för att man har det dåligt ihop, att fortsätta ha det dåligt ihop i ett dåligt äktenskap. Ta tag i saken! Antingen går ni i familjeterapi och hittar tillbaka till varandra, eller så skiljer ni er och ger varann en chans att bli lyckliga med någon annan istället. Jag sa visserligen nyss att jag tar äktenskapslöftena på stort allvar, men alla kan göra ett misstag, och för mig ingår det även i löftena att man ska värna om sin egen och den andres lycka. Visst kan det kännas fånigt om det slutar med att man skiljer sig när man nyss har gift sig, men det är betydligt fånigare att gå och vara olycklig år ut och år in .Gör något åt situationen!