Och när jag lyssnat igen och igen, kom sambon och sa godnatt. Då kastade jag mig om hans hals och höll honom hela sången en gång till. För ett sällsynt ögonblick fattade han alldeles ordlöst allt det som finns inom mig-vill jag gärna tro. En sådan stund jag önskar jag haft tusen av, men saknat och skrikit mig sönder och samman för under oändlig tid. En glimt av ett möte hjärta till hjärta. Sådant är nästan heligt och jag har undrat ibland, om det fanns något sådant kvar för oss. "för bara om min älskade väntar, om jag hör hans hjärta sakta slå. Bara om han låg här tätt intill mig, kan jag bli den jag var igår." Jag saknar den jag var innan barnkarusellen slet min sinnesfrid i tusen bitar.