I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Åter från kursen. Massor på jobbet.
Vill ändå skicka jordens största och varmaste kram till Blommis ♥
Du är bäst.

Ninnis med make vill jag gratulera på bröllopsdagen, i efterskott.

Ankan: Oj, oj, inge kul med lillskrutten, men tur att ni kom under vård.

Hjärtar Ninnis vovve som fixar dagis så bra

Och fru E; bättre lycka nästa gång!

Daa: Hoppas, hoppas ögonmigränen släpper. Det är pest att ha sånt, jag vet... Kram.

Nu måste jag jobba undan lite som samlats här.
Helt hysteriskt mycket papper som samlas på två dagar !

Grattis Hvidis till jobbet!

Good morning!

Har så mycket att göra på jobbet att jag har ont i magen.

Vill ändå dela med mig av ett litet fniss:

Fröken på dagis berättade imorse att lilla K stått för "Dagens asgarv" igår:

Någon hade frågat vem som bestämmer på dagis. Fröknarna hade börjat förklara så gott det går, att i gruppen så bestämmer ju fröknarna och så finns det ju en rektor. Och så kommunen. Och föräldrar som betalar skatt så att de ska kunna köpa in böcker, pussel, pyssel och leksaker osv, osv.
Lilla K hade suttit tyst och lyssnat och betraktat alla. Till slut säger hon:

"Äh, nog vet jag hur det här fungerar, jag vet vem som bestämmer. Det är ju JESUS!!! Det är ju han som har tänkt ut allt det här *slog ut med händerna och tittade sig omkring*"

Fröknarna tror nog att vi har sektliknande tältmöten hemma eller nåt...

Men du är ju så stark och härlig just för att du vågar säga och skriva sånt som vi alla har inom oss och känt någon gång, just den där litenheten och småaktigheten, det där svarta som är som en sotfläck inom en, den som man skäms så förbannat för och inte vill erkänna att man känner, inte ens för en själv. Vi känner alla igen oss, vi har alla känt sådär nån gång, men det är DU som vågar säga rent ut hur det faktiskt, i ärlighetens namn känns. DET gör att din "litenhet" förvandlas till "storhet", och jag bara älskar dig just därför Blomman ♥

...tänkte jag skulle bre ut mig lite här på sidan...

.

Och just nu känner jag att jag läser vad ni skriver, och känner med er, ler och blir varm i hjärtat... men orkar inte riktigt skriva engagerat till 100% för jag har annat, stort, svart, svårt som tumlar runt i tankar, mage, hjärta och det känns som att det sliter mig i stycken just nu. Och så känner jag att jag inte riktigt orkar dela med mig just nu till alla om det.
Så jag hoppas ni förlåter mig...
Jag kan förhoppningsvis "prata" mer om det framöver, måste bara få ordning på tumultet inom och utom mig först. Sortera upp det liksom

Kram till ALLA, ni är bäst!

Heloise: Skickar styrkekramar till dig. Fan att det ska göra så ont ibland det här livet.
Att det måste vara jobbigt och göra ont för att man ska ha en chans att kunna må bra och ha mindre ont sen, förhoppningsvis. Om du fattar vad jag menar...

Förbannat klokt och bra skrivet Ninnis

Och jag kan dessutom slalom

Men det är jobbigt att alltid måsta vara så jädrans stark. Sliter djävulskt faktiskt.