I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Hemma igen, mamma har passat på att storstäda när vi var borta. Det ger mig lite dåligt samvete, men samtidigt är det jätteskönt!

Flamman, hoppas att ni blir friska snart allihop!

Jobbigt med älgjagande makar!
Min pappa tyckte inte om älgjakten så speciellt, särskilt inte första veckan eftersom det alltid dök upp en massa skjutgalna jägare som resten av året höll sig borta från skogen.
Nä, det bästa var att gå ensam i skogen och jaga rådjur eller hare tyckte han. 
Jag fick aldrig rida på skogsvägarna under de första veckorna på älgjakten för alla uppjagade gubbar som han tyckte sköt på allt som rörde sig.

Lanovia, trist med släktingar som inte kollar. Just jordgubbar är ju inte så ovanligt att man är allergisk mot, så det bör man ju fråga om först.

Nu har jag en rejäl huvudvärk, överdosering av storstad kanske?

Många kramar till alla som behöver det och till alla andra också.

Jättefina Flamman!

Massor med kramar till HeliEliPanzfamiljen!

Jag hoppas verkligen att ni får flytta till Gävle snart, förhoppningsvis är det lite lugnare där. Så hemskt sorgligt och nedbrytande att leva mitt i allas oro och sorg. 

Godmorgon allihop!
Ska till tandläkaren med lillan strax.

Flamman, hang in there! Underbart ändå att du kan se skillnad. Så länge som du har burit allt själv. Nu hoppas jag att ni får den hjälp som behövs.

Hur är det med Blomman?

När det var dags för fvp så hade blåsan förstorats ännu mer och läkaren kunde se att njurbäckenet började påverkas. Det var i vecka 14.
Vi hade i tiden emellan de två ultraljuden läst på ordentligt och visste vad det innebar så vi valde att avsluta graviditeten där och då istället för att vänta på att barnet skulle dö i magen (vilket det skulle ha gjort).
Obduktionen bekräftade detta och det var dessutom flera fel som underutvecklad hjärna för tidpunkten och även trisomi 21.

En så förstorad urinblåsa är mycket ovanligt, 1 på 40000 så jag tror inte du behöver oroa dig för det.

Angående Kub så kan ni ju göra bara det och strunta i fvp oavsett resultatet. Är barnet lika välkommet oavsett så kan ni ju bara ha det som ett sätt att förbereda er ifall riskerna är stora.

Med vårt första barn gjorde vi fvp, för det gjorde alla då, så vi ifrågasatte inte ens om vi skulle göra eller ej (36 år var jag). Efteråt läckte jag fostervatten och var livrädd. Låg i sängen sjukskriven och vågade inte gå upp. Som tur var så hände inget och vi fick en flicka. 
Andra barnet var inte lika lätt att få till och vi gjorde bara Kub den gången (som var ganska nytt då). Vi fick OK siffror och ville verkligen inte riskera något.  (Jag var 40.)
Den här tredje gången hade vi tänkt att göra fvp om vi fått dåliga siffror, men när vi väl stod där så var det inte så lätt. Den förstorade urinblåsan gjorde ju att vi visste att det skulle gå på tok, men att välja abort pga trisomi 21 hade inte varit så enkelt kände åtminstone jag.

Lycka till hur du än gör, lyssna inte på andra utan gå på din egen känsla. Börja med Kub om du vill ha lite vägledning och avvakta med beslutet om fvp.
Låt ingen pressa dig till att göra något du inte vill.

Hej Kjell, kul att se dig här också!

Hmmmm, min man tänker väldigt mycket, men han är expert på att undvika att tänka på allt som är tråkigt/jobbigt vilket kan leda till en del irritation.

Härligt med Axel och Fälga som tränar spinning!

Skönt att ni har rett ut det den här gången också Blomman.

Vi har en mink i trädgården, tror jag, det ser i alla fall ut som en mink, fast vit med grått på ryggen. Hmmm, det är bara 4 mil från området där de släppte ut totalt  21000 minkar för ett tag sedan. Inte är den särskilt rädd heller och den verkar vilja flytta in i vår jordkällare. Mamma matar fåglarna där så han/hon har fått både fiskrens och bröd.
Jag är lite orolig för katten, han vågar inte anfalla utan håller sig på lagom avstånd, men vad händer om de skulle börja slåss?

Ja, Soldemor, hoppas, hoppas att de kan hjälpa din kompis.

Grattis förresten Muggles!
Bra att du lyssnar till dig själv, risken är att man grämer sig efteråt när man gått emot sin egen magkänsla.

Bruttan! Tjohooooo! Fram med trisslotterna!

Heloise du är verkligen det bästa Elise kan få. Så insiktsfull och klok. Jag önskar av hela mitt hjärta att ni ska få så goda besked som det går att få.
*kramar hårt*