I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans
Det är väldigt goda nyheter mina vänner. jag har suttit med en tilltufsad och morfinpumpad Heloise en bra stund nu.
Det blev mycket dramatiskt allting, med fullständigt galen ilfärd till förlossningen i Gävle, efter en explosionsartad vattenavgång som väckte Heloise med en chock.
I Gävle hängde de inte med på vad som egentligen hände. de kunde bara inte stoppa värkarna som satt igång väldigt intensivt. men eftersom de hade fullt också påsin neo, blev HeliPanzer skickade vidare ner till Akkis i Uppsala.
Där togs de emot med full beredskap och aldrig har de träffat så många högskolepoäng på ett enda dyn som Pnzer säger. och heloise har aldrig behövt flasha för så många någonsin heller.
Man insåg småningom att Heloise var sjuk i en infektion och att när det första fostervattnet gått så blev det öppet in för bakterierna även till Elise.
Så, det nya fostervattnet som bildades innebar inte livsuppehållande vatten, uatn ett giftbad. Varet i hennes lungor kom alltså från fostervattnet.
Hade den som beslutade om tidpunkten för snittet, inte haft en "känsla och jag vågar inte vänta mer" så hade Elise dött i magen, för till skillnad mot i vanliga fall, så var en timme till i magen inte alls positivt i det här fallet.
Och hade det inte varit full t i Gävle hade de inte hamnat i Uppsala-och i Gävle finns inte samma resurser som där. Alltså är det väldigt sannolikt att de inte klarat att rädda henne.
Snittet blev också mer komplicerat än det skulle, för Elise fastnade och de höll inte på att få ut henne för hon låg så fel. De fick lägga ytterligare ett snitt för att få ut henne.
Heloise var lovad att vad som än hände få se henne åtminstone en skund, eftersom hennes största ångest just då var att ainte få hinna se sitt barn levande. Så när de ädå braa rusade ut med flickan förstod hon ju att det var illa. I tjugo minuter visste hon ingenting utan utgick från att barnet var dött. (fattar ni vilka JÄVLA långa 20 minuter!!!)
Sedan fick hon veta att de tömt lungorna på var och att hennes dotter låg i respiator.
"Då är hon ju inte död"
Panzer har suttit och hållit sin dotter i handen hela natten, från att de jobbat klart med henne och fått in henne i respiratorn och till då vid fyratiden då de messade oss. Sedan fick han sova nästan fem timmar. Han har känt med oerhörd styrka sedan han såg hennes hand på abstånd först gången "flytta på er, hon är MIN" och så förtvivlad som han var igår finns inga ord för.
Heloise har inte sovit alls, för hon har så ont.
de har i jakten på vad som var fel, bruisit sig bokstavligen in i hennes krampande livmoder och grävt tills de hittat svaren. Hon har genomlidit helvetessmärtor och dessutom värkarbete i tima efter time, placerad på rygg utan att få röra sig alls och utan tillstymmelse till smärtlindring.
De tar väldigt väl hand om hela den lilla familjen och de har fått prata med en psykolog som visst finns på plats hea tiden. De har ett eget rum "utan kokvrå" säger Panzer. Och han har inte lämnats i sticket, utan tvärtom varit den som verkligen kunnat ara hos Elise, eftersom Heloise inte kan sitta upprätt än och bara hr orkat vara hos Elise någon kort stund i taget.
Igår levde Heloise i tron att hon inte skulle få träffa Elise förrän idag, men hon blev upprullad tilla vdelningen av en sköterska som sa."jo, men nu bestämmer jag och nu gör i så här. En mamam ska träffa sitt barn"
De har också blivit gratulerade av alla hela tiden och det beskriver Heloise som oerhört viktigt, mitt i all oro. Att bli bekräftad som ammam. "Grattis, du har blivit mamma, vi har sett henne hon är jättefin"
Nu postar jag detta och fortsätter skriva mer, så kan ni läsa så länge...
*trycker*
