Nä, Heloise, det är ju det som är så helt överjävligt just nu: att ni inget VET!!!
Ni är utslängda i Ovisshetens obarmhärtiga och syrefattiga tomhet.
Hur ska man kunna göra en plan? hitta en strategi, förhålla sig till själva den eventuella skadan/sjukdomen om man inte får veta vad, hur allvarligt, hur det påverkar och vad man kan göra för att ge förutsättningar osv osv.
Det absolut enda ni kan göra är ju att älska er fina flicka och ge henne allt ni har att ge. Vilket gäller för alla föräldrar till alla barn.
Men ni borde få vara hemma, klaga över sömnbrist pga nattmatning, oroa er över magknip, röd liten rumpa, mjölkstockning och hur många lager kläder det behövs för att sova ute i vagnen.
Ni borde få reta er på förnumstiga svårföräldrar som vet bäst, som väcker när lillan just somnat och som lägger sig i hur ni bär, lyfter, matar och håller.
Ni borde få vela om hur många besök man orkar ta emot och hur mycket man ids åka iväg på.
Ni borde få gräla lite om vems behov som är störst av lite egen tid och hur svårt det kan vara att fatta att man kanske behöver duscha eller få lite backup i hemmet när man varit hemma. Eller att man kanske kan vara trött efter en arbetsdag när man inte sover så bra, och tusen andra vanliga, jobbiga och energikrävande saker som kommer med paketet att ha blivit mamma och pappa.
Inte allt det här!
Jag tror också att det blir bra och att ni kommer att hitta er väg i det här. Men vad gör de Heloise för att hjälpa dig hantera all den här ångesten och maktlösheten? Vem gör något konkret för att ge dig verktyg att finna lugn och lite ro mitt i all smärta?
Har de inget lite organiserat stöd att komma med?
Vaffan, yoga? massage? avslappnings-nånting? Boxboll?
Så här kan du ju inte ha det! Och inte Panzer heller! Jag blir orolig för dig och er. Visst, Elise förtjänar allt gott i världen. Men det gör du också och Panzer med. VAD kan du tänka ut där du känner att du tar ansvar för Elise genom att se till att du är rädd om hennes mamma? Du är-bredvid Panzer-det absolut viktigaste hon har. Det går inte an att du förlorar dig själv och tappar bort dig. Det har ni inte råd med någon av er.
Gud i himlen vad jag önskar att jag kunde vara till någon jäkla nytta! SKITland till att vara långt och vinterkolsvart!
Du kommer väl ihåg vad vi avtalat om att ringa? Det gäller fortsatt!
Jag hoppas att du just nu sover min vän och att alla nyhetr och resultat framöver kommer att ge lättnadens besked.
Min största kram. 
" och i morse var molet där.
Snacka om att öht inte koppla till det viktiga som olet kan betyda! Jag var faktiskt också tvungen att skratta, mitt i mitt "men för helvets jävlar, jag SKITER väl i din SKINKA när jag ligger här och tänker på blod!"
