I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Idag håller vi en massa tummar! För Blommis, fru E, Hvidis, ja ALLA har ju  nåt på gång verkar det som .

Bra Lanovia att ni nu vet vart ni ska vända er. Starkt att ta tag i detta NU.
Och att du inte är ensam runt omkring honom som pratar med honom. Att du får dela det med hans far t ex.

Styrketräning Ninnis... jag skulle nog akta mig för tunga lyft i alla fall. Det är väl som känsligast i början av grav har jag för mig. Men att motionera är bara bra.

jag känner mig helt tom och bedrövad.

Var på VC. De tog en massa prover, som vi inte fått svar på ännu förstås.
Men sedan så fick jag fylla i ett formulär och prata med läkaren och hon sa att jag har en mild depression. Det blir kurator och tabletter om jag vill. Jag avböjde. Till att börja med. Jag vill se vad kurator och KBT ger för resultat först. Samt att maken börjar medicinering.

Men maken han är sig lik. Började ringa och jaga mig redan på morgonen, gör det, ring dit, har du fixat det... Sa att jag ska till läkaren kl. 9:30. Lik förbannat har han ringt medan jag var där. "VAr har du varit, varför svarar du inte??" Suck.
SEn när han hörde "diagnosen" så sa han. "Jaha. Ja, det var ju det jag sa, det är DU som är sjuk. Jag tänker FAN inte ta någon medicin, för JAG är fullt frisk och normal"

Så nu känns det rätt så hopplöst faktiskt.

Tack Daa för kramen! 

Alltså, jag avböjde inte kurator förstås, men däremot medicin vill jag vänta med tills jag ser hur det funkar.

Situationen på jobbet bidrar självklart också till denna mentala utmattning. Läkaren sa att det är mycket bra att jag kommit dit i tid, så att jag inte faller djupare ner i en depression eller utbrändhet. Hon sa att den berömda väggen är nära men att jag kommit i tid gör att det finns hopp att förhindra att jag brakar in i den.

Men när maken säger så där så känner man ju bara att de kan lika gärna lägga in mig på psyket på en gång

Villemoa !!! Vilken dramatik! Fattar fortfarande inte hur läkaren kan "ta tag" i huvud och rumpa. Genom magen, utifrån liksom? Du måste ju vara full av blåmärken vännen ! Och vilken panik när ni inte hittade hjärtljuden... Jösses. Minns bara när T föddes och någon skalpelektrod glappade så hjärtslagen försvann på skärmen. Maken blev helt hysterisk!! "Plutten, var är Pluttens hjärta?!?!" skrek han helt förtvivlat.

Ligger Puerto fortfarande som en fällkniv månne, eller mera som i vanlig fosterställning, vet man det? Lilla Puerto

Men du , vad JOBBIGT med syrran. Detta är ju verkligen inte vad du behöver just nu. Du gjorde rätt som sa ifrån, men jag förstår att det gnager inom dig och att det suger energi. Här får du en stor, lång medkännande kram av mig. Och den lilla gnutta energi som finns kvar i Flamman ♥

Daa: så himla skönt att höra att du nu gått ner till halvtid. Hoppas du får må hyfsat fysiskt bra resten av tiden så du kan vila upp dig, och förbereda dig fysiskt och psykiskt. Axel o Fälga, hoppas ni stannar kvar i mammas mage långt in i december

Jo kanske är det så...
Läkaren sa att det är ett av de stora problemen med ADHD (särksilt hos män, för kvinnor med samma diagnos brukar i allmänhet förhålla sig annorlunda till sin diagnos och acceptera den och vara mer öppna för behandling) att få dem att verkligen TA medicinen. Själva tycker de t ex att den inte gör nån verkan och att de lika gärna kan sluta äta den. Det är omgivningen som ser skillnaden. Själva brister de i självinsikt och reflektion på sig själva och sitt beteende.

Hrm. Jag hade sagt att jag inte skulle låta maken ta för stor plats här. Så. Nu räcker det för idag. Tror jag

Bruttan Du gör min dag så mycket roligare med dina inlägg.

Ni vet väl om att ni är halvtokiga allihop Mejlar bilder på magar så att Fjällmannen Saida ska säga vilket kön det är Ska bli spännande att se om han får rätt.

Blommis, idag går många tankar till dig. Hoppas så det värker i hjärtat att ni får ett fint besked

Hvidis: Härligt med lilla knytet som dricker fostervatten och vinkar ♥

Vi har en gäst därhemma, så jag och maken har inte pratat så mycket. Gästen åker idag. Jag vet inte om jag VILL prata dock. Orkar inte. Jag har bara kramat honom jättemycket.

Sen så har jag berättat på jobbet för mina närmsta chefer, hur det ligger till. De blev lite skärrade och nu ska de försöka ordna så att jag ska kunna må bättre på jobbet i alla fall. Eller de VILL ordna det. Men de kan ju knappas sparka Hysteriska mellanchefen för min skull... Så jag vet inte vad de ska kunna göra. Fixa lite avlastning av arbetsuppgifter kanske. Och att jag får gå iväg till läkaren utan en massa frågor. De sa att jag får ta ledigt och gå hem tidigare och så om jag känner att jag behöver. Men att bli sjukskriven och gå hemma är inte en lösning, tror jag. För hemma är det ju en ännu större press, som det är just nu i alla fall. Knivigt...
Iallafall är de måna om att jag inte ska gå in i väggen. Såklart.

Daa; Härliga besked från FK *pustar ut* Tack gode Gud, så skönt! Kram!

Jo Bruttan, maken är fortfarande sjukskriven. Och även om han inte vore det så är hemma för mig = en massa måsten, som blir mig övermäktiga just nu.

Ja, det är inte lätt att ta upp såna här saker men jag har en bra kommunikation med mina chefer och det känns bättre att ha kört med öppna kort. Jag kan aldrig dölja mina känslor, så det är lika braa att berätta. De ser ju att jag som alltid skrattar och skojar är låg.