Inlägg från: Norrskensflamman |Visa alla inlägg
  • Norrskensflamman

    I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

    Underbara lilla Elise! Grattis på 1-månadsdagen

    Heloise; så bra att det löser sig med Tirza och ditt beslut vad gäller gammelkatterna är helt klart det humanaste.
    Såklart går Elise i första hand. Nu blev det som det blev, det fanns inte i planerna, men som du skriver. Livet förändras hela tiden och man får anpassa sig. Ni gör helt rätt. Förstår att det är svåra beslut,men ni  är så kloka du och din man. Stor kram!!

    Lanovia: Jag vet att ni inte har något emot att jag skriver om det som är min värld just nu. Jag känner inte så och har aldrig känt några sådana vibbar. Det är mer att jag "lovat" mig själv att inte låta detta uppta för mycket av tråden, jag blir less på mitt eget ältande bara. Jag vill engagera mig i ERA vardagsliv, glädjas och gråta med er. Inte bara grotta i mitt eget. Samtidigt så är det så skönt att få skriva av sig till er och få stöd, tröstande ord, andra synvinklar och frågeställningar från er underbara kloka människor. Det betyder jättemycket för mig. Det kan vara avgörande för om jag orkar ta mig genom dagen utan att bryta ihop eller ej. ♥

    Håller med Blomman; man har rätt att känna vad man vill. När det gäller känslor finns det inga rätt eller fel. En känsla är en känsla, vare sig man vill känna den eller inte. Det är viktigare vad man gör med den känslan samt att fundera på dess ursprung.

    Jag är gammal "tant" och jag har också undrat hur det känns för er som inte är anhängare av tanttråden att det ploppar upp en massa nya, tanter eller inte, här som inte presenterar sig och sin bakgrund. Man lämnar ut sig själv och vill ju gärna veta på ett ungefär till vem, och vad som fört den personen till den här tråden och hitta någon gemensam beröringspunkt. Så dina känslor Lanovia har jag inga som helst problem med att förstå. Jag förstår också att ingen "jagar bort" någon för den skull. Men som Blomman skrev, det är trevligt med en presentation iaf.

  • Norrskensflamman

    Så till dagens egoinlägg: Efter att ha haft en bra dag igår, tyckte jag, så skulle jag och maken sätta oss och tota ihop en annons på bilskrället. Direkt blev det bråk. Jag frågade i vilket skick vinter- och sommardäcken är. Då blev han irriterad, spärrade upp ögonen och sa typ att inte vet jag, varför vet inte du det, det är ju din bil, gå ut och kolla själv, bla bla bla. Jag behöll lugnet, men frågade varför han blir så arg, jag frågade ju bara. Han har ju hållit på och fixa med bilen och bytt däck så jag tänkte att han kanske vet. Han skrek inte men blev sådär upprörd och arg och tyken.
    Sen kom han tillbaka och vi skulle fortsätta. Men då kände JAG att jag var arg för att han blev arg för en enkel jävla fråga. Så jag gjorde nån häftig, demonstrativ rörelse och slet till mig nåt papper eller nåt. DÅ blev han helt galen och började om allt som jag inte gjort där hemma när han var borta, utan istället hade jag varit och supit minsann, jalla, jalla, jalla.... Och sen sa han att han inte orkar leva med mig mer, att jag står honom upp i halsen att han vill skiljas och att bilen får jag sälja själv osv osv. Så nu pratar vi inte igen. Vet ni hur jävla jobbigt det är??? Han får bli arg och irriterad, men inte jag, för då bryter helvetet lös. Jag är ju ingen robot. Jag har en massa uppdämd ilska och känslor inom mig, varför har han ensamrätt på att få spela ut hela sitt register, men inte jag?
    Nä fy fan. Jag vet inte hur detta ska sluta. Och igen så menar han att han inte kommer börja äta mediciner. Nähä.

  • Norrskensflamman

    Till saken hör att jag hade jätteont på sidan av halsen, nån sena eller muskelfäste som gjorde (och fortfarande gör) vansinnigt ont, så jag var extra trött och irriterad.
    Men att jag är sjuk, har ont eller mår SKIT, det spelar ingen roll. Det är ingen ursäkt att tex skita i att städa eller att åka till återvinningen etc. Nej, nej. Och absolut är det ingen förmildrande omständighet för att få visa att man blir arg eller sårad när han brusar upp. Nej, jag ska bara svälja och ta emot.

    Snart ska jag till massören. Få se vad hon säger om knuten på halsen. Är lite orolig faktiskt.

  • Norrskensflamman

    Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiih!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

    Fru E!!!!!    

    Åh, nu blev mitt humör genast så mycket bättre!!!!

    UNDERBART, FANTASTISKT, STRÅLANDE!!!!!!

    G R A T T I S, G R A T T I S , G R A T T I S!!!!!!!!!!!!!!!

  • Norrskensflamman

     


    Ninnnis skrev 2010-11-05 09:43:50 följande:
    För övrigt somnade jag klockan 21 igår. Det är lite nya vanor jag har lagt mig till med

  • Norrskensflamman

     


    Ninnnis skrev 2010-11-05 09:14:40 följande:
    Fru E, JAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!! Vi ska vara mammalediga ihop!!!!Jag SA ju att det skulle funka! *gråter och skrattar på samma gång*Jag är så innerligt GLAD för er skull!

    Det är ju bara helt fantastiskt

  • Norrskensflamman

     


    lanovia 08 skrev 2010-11-05 10:03:46 följande:
    Flamman en tanke bara, men nu går maken och får hjälp och du går och får hjälp, men ni kanske skulle behöva prata med någon tillsammans? Ni behöver ju prata ut och komma över och förbi allt ni gått igenom och hemma verkar ni ju bara ryka ihop.

    Han går inte mer på samtal med mig till skötaren. Vi kommer att få träffa läkaren när han börjat ta medicinerna. Till samtal kommer han att gå i samband med kontroller som blodtryck och pissprov och annat.
    Han pratar ändå inte på de där samtalen, de var bedömningssamtal för att bedöma vad han "lider" av.
    Kanske läkaren ordinerar någon terapi av något slag, jag vet inte.
    Jag skulle gärna gå till familjerådgivning, men maken vill inte. Men vi får se vad läkaren säger.

    Maken stör sig på att jag inte prioriterar städning och matlagning och tycker att jag ränner på för mycket aktiviteter i stället, med ungarna främst då.
    Det kommer väl knappast ändras av medicinerna, men kanske hans toleransnivå ändras

  • Norrskensflamman

    Blommis: Håller alla tummar för er och ägget nu!!!

    Och du har så rätt. Vi kan inte ta alla steg på en gång. Det är så mycket nytt att ta in nu, hela vår värld skakar. Jag behöver få ösa ur mig ilska hos nån utomstående. Den hjälpen har jag bett om nu. För jag villverkligen inte anklaga min make resten av livet för all skit han utsatt mig för.
    Den dan han äter sina mediciner och de ger effekt, så kan vi säkert prata, kanske med hjälp av någon, om alltihop. Och den dagen han accepterar en diagnos, så är jag mer än redo att förlåta honom för allt och gå vidare. Men JAG behöver hans diagnos, mer än han själv tror jag. På nåt sjukt sätt. För annars så är han ju bara en arrogant, jävla idiot och då kan jag ju lika gärna skita i allt och dra. Men någonstans så vet jag ju att han inte är den där idioten som beter sig för jävligt, för jag ser ju så många andra sidor som är fantastiska och goda.

    På jobbet har cheferna tagit min situation på allvar och vill erbjuda mig hjälp. På något sätt. Så här har gråtits på jobbet också idag...
    Hade tid hos massören och hon löste upp de onda knölarna på halsen i nacken och det är underbart. HOn + en till har tipsat mig att gå till länets välrenommerade chiropraktiker som jobbar med balansering och kinesologi sedan 20 år tillbaka. Han har hjälp många som hamnat i livskriser. Kanske värt att pröva

    Lanovia: Skönt att maken verkar må lite bättre. Bara vetskapen att hjälp finns inom räckhåll gör säkert mycket. Stor kram till dig och ditt dilemma med moment 22.
    Ja, hos oss har vi även en kulturkrocksaspekt som gör sig påmind ibland, det har du rätt i.

    Ninnis: Jag hade TryggaBarn eller nåt sånt, från TryggHansa. Den var bäst då, när det begav sig.

    Nä nu ska jag jobba lite och sen packa ihop o gå hem.

    Kram!

  • Norrskensflamman
    Fru sy skrev 2010-11-06 19:26:10 följande:
      Ja, det är väl det vi inte vet riktigt. Ibland säger vi pyre, ibland krabat men det känns inte riktigt rätt på något kosntigt vis. Men kanske blir lättare när man sett den om några veckor... känns lite trist bara att vi inte har något arbetsnamn på "magen"... 
    Pysslingen kanske vore ett arbetsnamn

    Med tanke på dina talanger. Du är så himla duktig, Fru Sy


     

Svar på tråden I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans