Svärmor förstörde bröllopsdagen...hur skulle ni göra?

Min svärmor är också svår att ha att göra med, man får bara se till att inte bli sådan själv en dag. Att släppa sin son är säkert inte lätt - inte för att jag ursäktar henne och självklart så om hon betedde sig bättre skulle hennes son ha det bättre. Det här måste ju nästan vara värst för honom? Det går ju inte för oss som inte träffat henne att bedöma, om hon är psykiskt sjuk är det ju en sak. Då kanske man bara kan ignorera det. Men är hon "normal" skulle man väl antingen anta att hon är så ledsen över att sonen lämnat henne att hon blir såhär - då kanske vänlighet är enda sättet att göra det bättre. eller så är hon genuint dum, vilket VÄLDIGT få personer är. Men absolut måste ni visa att det inte är OK, och så visa att ni önskar ha henne i erat liv bara om hon kan skärpa sig. Ge henne en chans tycker jag. Det här är kanske något ni borde tagit tag i ännu tidigare, tyvärr ställs saker ofta på sin spets med bröllop. Lycka till.

Det jag skrev tidigare var nog för milt när jag läst ditt nöje. Akta dig för henne. Hoppas din man en dag kan ta problemet på större allvar och var tydligare med att stå vid din sida- eller att han gör det redan nu. 

Vi ska få en son om några veckor och nu tänker jag verkligen på det där att han är faktiskt bara mitt barn till låns. En dag blir han vuxen, sin egen man, och han kommer att hitta en partner, andra människor, vänner osv som betyder mycket för honom. Ja, tom en kvinna som kommer att betyda allt för honom kanske - och då får jag bara hoppas att hon är en bra person och att jag behandlar henne väl så att han kan få det bra och inte känna någon konflikt däremellan. Och flyttar han till tex australien för hennes skull och skaffar familj där som jag ser en gång om året får jag väl tåla det med. usch. 

bara kom att tänka på det... apropå att släppa taget. min egen svärmor har ju varit jättejobbig och jag har faktiskt lämnat sambon en gång pga att jag inte stod ut med tanken på att bli släkt med henne om vi fick barn. men sedan insåg jag att han är den jag vill ha så jag får väl klara av henne. tyvärr har han svårt för att inse hur jobbig hon faktiskt är - det verkar inte vara lätt för söner att ta avstånd från sina mödrar. och då får man bara trösta sig med att man själv kanske tjänar på det en dag om ens son ändå blir likadan (fast nu ska jag ju inte bli en jobbig svärmor). 

:) ursäkta lång tanke.

fy, jag blir arg och irriterad bara jag tänker på min svärmor. våra största gräl har handlat om henne och hon har verkligen förstört saker. varför ska de vara så jobbiga? jag hade så gärna haft en trevlig svärfamilj, vilken lyx det måste vara.

Ja, så har jag också fast jag har inte kontakt. Exens mammor och familjer var jättetrevliga en del - och så blev det såhär. Men det är ju mannen som är viktigast. Tråkigt ändå att man inte kunde få både och.