Svärmor förstörde bröllopsdagen...hur skulle ni göra?

Ojojoj. Släkten är verkligen värst...

Jag skulle tillsammans med min bästa väns systrar planera en möhippa. Jag har ju vetat genom åren att ena systern varit väldigt dramatisk och spelat ut familjen mot varann i olika tillfällen. Men, tänkte jag, familjeproblem har väl alla....
Jo, det blev jag varse om också. Hon var helt oengagerad, hörde aldrig av sig, svarade inte på varken meil eller sms  och när vi äntligen fick kontakt med henne så var det bara spott och spe. Lång historia av otrevligheter och lögner som jag verkligen inte trodde skulle gå ut över mig, jag känner inte ens människan.
Hon hittade på någon konspirationsteori som JAG skulle ha hittat på om att hon inte var välkommen och började dra in sina föräldrar och skällde ut dem! De hade ju ingenting med saken att göra ens.
Nåväl, det slutade med att hon inte ens dök upp och hon gjorde att en kanondag fick en sur eftersmak. En fin planering för hennes underbara syster blev till att allt handlade om henne och hur hon "inte fått vara med" (eh, vi ordar väl möhippa till bruden och inte till systern eller?...), vilket var skitsnack.

Hursomhelst, efter den historien insåg även jag att hon inte är normal. Eller, det insåg jag redan vid vår första kontakt. Jag jobbar dessutom med människor med olika psykiska problem och min amatörpsykologbedömning är att hon har någon form av borderline-störning. Himmel eller helvete, låg empatisk förmåga och fruktansvärt självcentrerad och dessutom paranoid. När jag kom till den insikten slutade jag att låta mig provoceras. Jag höll mig till enbart fakta och bemötte inga otrevligheter alls. Inbjöd heller inte till att prata ut om något. När hon märkte att jag inte svarade med att bli arg, så försökte hon då i stället med en av tärnorna (som inte heller gick på vad hon sa) och då vidare till sina föräldrar för att veva igång dem. Helt stört, ja.

Vad jag vill säga är att, visst, skäll ut kärringen om det får dig att må bättre, men förmodligen kommer det att hjälpa föga om hon nu har något seriöst problem i relationer (vilket hon verkar ha)och sin övriga sociala förmåga. Efter utskällningen skulle jag hålla henne på så långt avstånd det bara går. Trist, men man MÅSTE inte ha såna människor i sitt liv, inte ens som svärmor. Det är okej att inte kunna reda ut saker, ibland går det bara inte. Det man önskar är ju att personen skulle gråta lite och visa sig ångerfull och lova bot och bättring. Men vissa har inte den förmågan. Alls.

Ha ett underbart liv med din man, låt inte den där otäcka människan ta en enda sekund till av din energi.
Styrkekramar och förlåt att det blev så långt!