Uppsalabrud2010

Äldre 22 Aug 15:22

65 svar

Svärmor förstörde bröllopsdagen...hur skulle ni göra?

Måste bara få lätta mitt hjärta, är så himla ledsen, våra stora dag blev bara skit pga en person!
Min svärmor tycker inte om mig och jag vet faktiskt inte varför, hon är otrevlig mot alla i min omgívning också, verkar som att hon tycker illa om alla! Jag har aldrig varit oartig eller gjort henne något.

När vi berättade att vi skulle gifta oss var hennes kommentar "det får vi allt se hur det blir med det" trevlig kommentar, eller hur!!

Nu kom hon till bröllopet tyvärr, för både min man och jag skulle med facit i hand helst sett att hon hade stannat hemma, då hon förstörde dagen för oss.

Jag var toklycklig i kyrkan- tills jag råkade se henne och hennes åskmoln till ansikte. ALLA i kyrkan log- utom hon! Började seriöst att framme vid altaret rannsaka mig själv om jag verkligen ville bli släkt med henne, men jag älskar ju min man, så jag sa ja!

Svärmor hade ett beteende som ALLA har påpekat för oss inte kan klassas som annat än uselt. Under talen så surade hon och tittade rakt ner, själv vägrade hon att säga något. Hon sa inte ett ord till mig under hela kvällen utom de gånger jag i princip ställde frågor som hon var tvungen att svara på. Hon satt med ryggen!!!! MOT min pappa vid honnörsbordet och vred sig utåt mot bordets slut. Enda gången som hon log var när min mans bestman var lite elak mot mig.

Vid fotningen sa hon att hon var less på det, då var det väääldigt nära att jag sa till henne att ta sitt pick och pack och åka hem. Det hade varit bättre för alla. Jag försökte ge henne en kram när jag hade kommit in från regnet utanför och hennes kommentar var: Usch, vad svettig du är. När jag sa att det var vatten så sa hon "nä, det tror jag då inte, vad äckligt".

Min man är så besviken på sin mamma och jag känner att jag faktiskt aldrig vill se människan igen! ALLA gästerna på festen har ringt eller på annat sätt frågat vad som är fel i huvudet på henne. Inte så kul, varken förm ig eller för min man som skämdes ögonen ur sig! Synd att hon inte kunde skärpa till sig på sin egen sons brollopsdag. Jag känner att jag hädanefter bara ska skita i henne, men det är så trist att det ska behöva vara så här! Hon lyfte inte ett finger för att hjälpa oss och den billigaste presenten var från henne...

Hur skulle ni andra betee er mot henne efter detta?

Uppsalabrud2010

Äldre 22 Aug 20:33

#18

Jag har pratat med min svärfar, sa till honom på bröllopet att hennes beteende INTE är ok, speciellt inte för hennes sons skull. Han tyckte att det var fruktansvärt, har ringt och bett oss om ursäkt för hennes beteende, men själv törs han inte säga till henne...
Sedan så surade hon tydligen över att mina föräldrar betalade halva bröllopet. Så trött på henne, hon har alltid varit otrevlig mot mig. Tror att första gången som hon sa en hel mening till mig var när vi hade suttit tysta ensamma i en bil i nästan 30 min och väntat på min svärfar. Då sa hon en mening...
Vi har haft två samtal med henne förut och då kallar hon mig för "hon" och "den". Jag är inte oartig på något sätt, har bra utbildning och jobb, aldrig varit något problembarn och blir skitledsen när hon håller på så. När jag frågar om jag får hjälpa till med maten så sträcker det sig till att jag får duka, för göra sallad säger hon att jag inte kan,"det kan inte du, det har väl du aldrig gjort", blir så heligt förbannad...jag lagar ALLTID maten hemma! och jag är f-n i mig bättre på att laga mat en henne! Så där håller hon på hela tiden.
Jag har aldrig sett henne vara särskilt kärleksfull mot sina barn, så jag tror faktiskt inte att det är att hon känner att jag tar hennes son. Hon var tydligen jävlig mot hans förra sambo också...
När vi kommer dit, har ca 60 mil dit, så kommer hon aldrig och hälsar, inte heller säger hon hejdå, man får alltid leta upp henne och hälsa först.
Förstår inte att man kan vara så kall! Min man vågar inte vara för hård mot henne för att hon är hans familj. Om det hade varit MIN mamma som hade gjort så där så hade jag tagit tag i henne ordentligt och frågat vad fan som är fel i huvudet på henne ( nu skulle min mamma aldrig bete sig så i något avseende), men min man törs inte ens säga så till 50 %.
Till dig som frågade om barn...hon "passade" VÅR hund under en dag, instängd i ett kolmörkt rum, utan vatten, mat och leksaker, men en liten rast...hon tyckte att det var MIN hund bara. Det var det inte. Så nej, jag vill inte ha människan i närheten av våra kommande barn. Gör hon så när hon tror att det är min hund, vad kommer hon då inte att göra mot mina barn...
Tack, till er alla som peppar mig!!!

Uppsalabrud2010

Äldre 22 Aug 20:34

#19

Oj, vad långt det blev...förlåt!

Uppsalabrud2010

Äldre 22 Aug 21:36

#24

eigollet: Helt ok att det blev så långt!
Fy, vad hemskt det du berättar, blir j'ttearg när jag läser sådant!! Tyvärr så har jag inte läst så mycket psykologi Men det där med empatisk förmåga kan jag lätt säga att svärmor saknar!

Men det var väl för väl i ditt fall att systern inte kom!!! Synd med sådana människor! Man kan ju tyvärr inte bara umgås med folk som man väljer själv!

Kan säga att styrkekramarna behövs!!! tack!

Uppsalabrud2010

Äldre 23 Aug 14:45

#32

Tack, till alla er som har svarat! Jag har hela tiden gått och tänkt att det måste vara mig det är fel på eftersom hon behandlar mig på det viset! Känns skönt att höra era åsikter!

Uppsalabrud2010

Äldre 24 Aug 14:21

#37

OomphGirl skrev 2010-08-24 13:13:30 följande:

Jag tycker hon verkar vara en otroligt hemsk människa.Men jag tycker aboslut inte du ska tänka att hon "förstörde er bröllopsdag", den typen av tankar kommer göra dig olycklig, hon betedde sig illa men låt inte det etsa sig fast. Hon hade ju förstört bröllopsdagen om hon hade kommit springandes längs kyrkgången iklädd neontrikåer, slängt en halv tunna grisblod över er, skallat prästen och sedan smugit in i köket, sett till att alla gästerna blev matförgiftade och sist placerat en brandbomb i er bil..

Uppsalabrud2010

Äldre 24 Aug 23:18

#41

May2010 skrev 2010-08-24 22:07:48 följande:

Vi ska få en son om några veckor och nu tänker jag verkligen på det där att han är faktiskt bara mitt barn till låns. En dag blir han vuxen, sin egen man, och han kommer att hitta en partner, andra människor, vänner osv som betyder mycket för honom. Ja, tom en kvinna som kommer att betyda allt för honom kanske - och då får jag bara hoppas att hon är en bra person och att jag behandlar henne väl så att han kan få det bra och inte känna någon konflikt däremellan. Och flyttar han till tex australien för hennes skull och skaffar familj där som jag ser en gång om året får jag väl tåla det med. usch. bara kom att tänka på det... apropå att släppa taget. min egen svärmor har ju varit jättejobbig och jag har faktiskt lämnat sambon en gång pga att jag inte stod ut med tanken på att bli släkt med henne om vi fick barn. men sedan insåg jag att han är den jag vill ha så jag får väl klara av henne. tyvärr har han svårt för att inse hur jobbig hon faktiskt är - det verkar inte vara lätt för söner att ta avstånd från sina mödrar. och då får man bara trösta sig med att man själv kanske tjänar på det en dag om ens son ändå blir likadan (fast nu ska jag ju inte bli en jobbig svärmor). :) ursäkta lång tanke. fy, jag blir arg och irriterad bara jag tänker på min svärmor. våra största gräl har handlat om henne och hon har verkligen förstört saker. varför ska de vara så jobbiga? jag hade så gärna haft en trevlig svärfamilj, vilken lyx det måste vara.

Åh, fy! Känner med dig! Hoppas dock att hon skärper till sig nu när ni får barn! (grattis förresten!). Man tjänar ju mer på att vara en trevlig svärmor än en otrevlig, så jaghar också bestämt mig för att bli en trevlig en, fast vi har inga barn än. MItt ex mamma är UNDERBAR och jag har fortfarande superbra kontakt med henne och hela hans familj! Varför kunde inte min riktiga svärmor vara så också!!!!!?????

Uppsalabrud2010

Äldre 26 Sep 13:55

#48

Tack, till alla er som har svarat! Känns så himla mycket bättre nu när andra har samma uppfattning om hennes beteende som jag har. Nu behöver jag inte känna mig så elak längre eftersom jag känner att jag inte ens vill se, höra talas om eller träffa den hemska människan. Känner att min man kan få göra det han vill, bara att jag slipper henne.

Uppsalabrud2010

Äldre 1 Oct 00:11

#51

BrideandGroom skrev 2010-09-30 23:21:04 följande:

Svärmoren får helt enkelt ta det. Och hon lär sig..jag lovar!!! Vänta bara tills barnbarnen kommer..*skrattar*..då kommer hon komma med svansen mellan bena.

Kommentaren när vi berättade att vi väntar smått blev "jaha, när då?". Sedan svarade hon att "Ja, jag är väl en kall person då", när min man frågade om det var allt hon hade att säga om att bli farmor...
Tur att barnet kommer att ha en snäll mormor iallafall eftersom farmor är som hon är...

Uppsalabrud2010

Äldre 21 Oct 01:58

#53

AdelaideB skrev 2010-10-20 21:55:54 följande:

Herreguuuuuuud! Hon verkar ju ärligt talat inte riktigt klok!! Va skönt att du och din man är på samma linje i alla fall, hade varit jobbigt om han inte visste vilket ben han skulle stå på... Allvarligt talat så tycker jag att du kan bryta all kontakt med henne. Att din man inte vill vara så drastisk kan man ju förstå ändå, men jag tycker inte att du behöver träffa henne om du inte vill. Nu när ni väntar barn så är det ju såklart trist att farmor inte verkar bry sig om sitt blivande barnbarn... Men låt oss säga att hon hade brytt sig, hade du då litat på henne tillsammans med ditt barn? Bara för att hon är din mans mamma så måste hon inte få träffa ert barn, det är ett privilegium inte en rättighet. Det är ju bara synd att ert barn inte kommer få lära känna sin farmor, men å andra sidan kanske det är det bästa när hon ändå är så otrevlig.Usch, känner att jag blev förbannad och på dåligt humör! Vilken jävla sits du är i! En liknande grej har hänt i min familj och det är väl därför jag blir så förbannad. Lycka till och stå på dig, du behöver inte fjäska för henne!

Usch, hoppas att det har ordant upp sig för dig iallafall. Min man har börjat prata lite smått med sin mamma igen, tyvärr...
Hon har inte frågat hur det är med mig en enda gång fastän hon vet att jag är gravid. Hans pappa har varit och hälsat på och han sa att hon aldrig har nämnt det kommande barnbarnet någongång hemmavid. Nej, jag skulle inte lita på henne och det vet min man. Jag har sagt att jag inte vill att hon ska ha något som helst att gära med bebisen och han säger att det är hans barn också och han vill att hon ska få träffa barnet. Ja, klart att jag fattar att det är hans barn också, men kan inte han fatta att jag inte vill att en människa som som beter sig så mot mig kan- och antagligen säger ofördelaktiga saker om mig. Jag vill inte att vårt barn ska behöva höra sånt plus att jag inte vill att barnet ska ta efter hennes beteende i något som helst avseende.
Vi bråkade så om hans mamma en dag att jag fick jätteont i magen, efter det så förbjöd min barnmorska och läkare mig att träffa henne tills jag har fött!!! Jippie!! Jag har typ recept på att jag SLIPPER träffa haggan tills i slutet på mars
Usch, är jag hemsk som tänker och känner så?

Uppsalabrud2010

Äldre 22 Oct 00:52

#55

Bröllop201187 skrev 2010-10-22 00:32:31 följande:

Be hon fara dit det inte snöar.....Min svärmor e ganska lik din, och jag gjorde så med henne och trot eller ej hon har blivit mkt bättre.. Min sambo ställde ett ultimatum helt enkelt

Min med, men nu har han veknat lite tyvärr...

Skönt att det blev bättre för dig!

Uppsalabrud2010

Äldre 22 Oct 02:10

#57

Nästan 60...Jag tror inte att det är det faktiskt, då skulle hon väl bry sig om honom mer, eller?

Uppsalabrud2010

Äldre 19 Mar 23:50

#63

kve skrev 2011-03-19 16:05:11 följande:

Fy fan vilken hemsk kärring! Man undrar verkligen vad som gör att hon beter sig sådär!
Har det blivit några förändringar?

Kan inte mer än att hålla med! Nä, tyvärr så är hon fortfarande likadan om inte värre...vi har fått ett litet knytte nu och hon har inte (varken under graviditeten eller nu efter) frågat hur det är med mig eller bebisen...

Uppsalabrud2010

Äldre 20 Mar 00:00

#64

zvartaliljan skrev 2011-03-19 16:40:41 följande:

Fy fan, varför dök hon upp överhuvudtaget liksom?? Jag blir rädd när jag läser då jag är orolig för något liknande...
Här har min m2b inte pratat med sina föräldrar på över en månad sen hans mamma sist skrek åt mig (för att jag skulle börja jobba o göra det fruktansvärda att lämna barnen på dagis och låta deras pappa ta hand om dom när jag jobbar natt....). O de brukar annars prata varje dag...

Vårt bröllop är om knappt 3 månader och jag börjar bli orolig över hur det ska gå...hittils har jag aldrig kunnat följa med hem till hans föräldrar utan att jag fått en utskällning för något...hon avskyr mig och det har hon gjort klart från första stund...hon lyckades sära på oss när jag var gravid med första barnet men vi hittade tillbaka till varandra och när han berättade det för henne så var hon allt annat än glad...likaså när hon upptäckte (ja för vi vågade inte berätta...) att jag var gravid igen. Inga direkt muntra miner utan tittar mer på sin son som "åh vad jag tycker synd om dig". Hon tycker att jag har stulit hennes son ifrån henne och hon står inte ut med att han har ett eget liv...hon är inte svensk heller så det är mycket kulturkrock då hon förväntar sig att jag ska slava för min man och höja upp honom i någon slags tron, han ska aldrig behöva ta någon vaken-natt med barnen, vabba eller utföra några hushålls-sysslor. Jag själv har drabbats av förlossningsdepression men när min m2b nämnde att han tog hand om sonen oftast om nätterna när han skrek så blev svärmor fly förbannad på mig...hennes son behövde sin sömn!! Jag då liksom? Nej min psykiska hälsa kommer sekundärt...eller nä inte ens det...den kommer låååååångt ner på prioritetslistan...

Usch jag är så trött på henne...jag har flera gånger försökt sträcka ut en hand mot henne men nu har jag satt ner foten och sagt till min m2b att jag kommer aldrig följa med hem till dom fler gånger...han får åka utan mig om han vill dit för jag mår bara sämre av hennes hackande och att behöva tänka på vartenda ord jag säger hela tiden...

Men jag undrar nu hur det kommer gå på bröllopet....min m2bs storasyster kommer visserligen vara där och hon var min ängel när vi var utomlands tillsammans med hans familj...varje gång svärmor skällde på mig så fick hon en utskällning av hennes dotter som ställde sig på min sida och då blev hon tyst...hennes dotter verkar vara den enda hon lyssnar på...kanske ska prata med henne om min oro innan bröllopet?

Fy, jag känner med dig! Förstår verkligen att du är orolig. Din man har ju iallafall satt ner foten och sagt till henne! Skönt iallafall att du har hans syster, jag tycker definitivt att du ska prata med henne om din oro!!! Jag vet inte om det går att stoppa henne från att komma på bröllopet.
Min man är svensk och svärmor likaså, så jag har iallafall inte de problemen som du har med kulturkrocken! Men jag tycker att du och din man gör helt rätt som delar på sysslorna hemma! Bara för att hon tycker på ett sätt så behöver ju inte det vara det rätta...men måste hon få reda på vad han gör och inte gör hemma?
Jag tog upp detta med en psykolog när vi skulle gå och prata om förlossningen, hon sa att jag skulle behandla svärmor som att hon är efterbliven och helt enkelt inte förstår bättre än att vara en satkärring (japp, tro det eller ej, men det är faktiskt citat från psykologen)!!! Jag har anammat detta och tänker bete mig så mot henne när jag träffar henne om hon säger eller gör något.
Håller verkligen tummarna för dig nu!

Svärmor förstörde bröllopsdagen...hur skulle ni göra?

INNEHÅLL