Jobbiga nyblivna morsor...

Nej då...jag är mamma till en flicka på 1 ½ och har fått höra av MÅNGA att man ska göra si och så. Och då har jag bara sagt till att men så gör inte vi, slut på diskussionen. Men att man som nybliven mamma kommer med råd tycker jag ändå inte är så konstigt. Man lever för sitt lilla barn och umgås med andra nyblivna mammor osv. Jag har däremot aldrig sagt att så SKA det vara, men råd har man säkert kommit med. Men allt funkar inte för alla som sagt.

Att dom röker med sina barn i närheten tycker jag bara är dåligt omdöme men deras eget beslut. Det skulle jag inte lägga någon större vikt på. Om dom vill ha passiva rökare till barn så varsågod.

Tycker att din svägerska ska säga till om hon stör sig på det. Samla mod till sig.Och att dom påpekar att 2 åringen är överviktig kan nog i vissa fall vara bra för föräldrarna att höra för man blir lätt lite hammablind. Jag vet flera föräldrar som har överviktiga barn men dom ser inte det själva. Finns ju inget positivt med tjocka barn när dom är över 1 år.

Ja, du.
Det här med nyblivna mammor är ju verkligen ett ämne. Jag vet inte hur många gånger jag irriterat ihjäl mig på att folk fullständigt tappar allt sunt förnuft när de blir föräldrar!

Helt plötsligt är allt farligt, man ska inte göra si eller så, helt ologiska förklaringar på enkla problem presenteras med stort allvar och där sitter jag och bara gapar... Va, fan, barn har ju överlevt i 100-tals år utan en massa trams, har jag tänkt många gånger.

Min syster och hennes vänninor har som en maktkamp verkar det som. Deras konversationer går till 90 % ut på att tala om för varandra hur man gör med sitt barn, hur andra gör med sina barn och sen försöka argumentera för att man själv gör det som är rätt och alla andra fel. Trevlig samvaro, eller?...

Jag kan förstå att få barn är det största i livet osv, men att gå in i nån slags bebispsykos där man inte ser verkligheten på något vis kan irritera ihjäl mig. Man blir ju inte Gud allsmäktig bara för att man fått barn.

Helt obegripligt tycker jag, men kanske är det normalstadie för nyblivna mammor...

Jag hoppas att jag själv får behålla mitt sunda förnuft när jag en dag blir mamma, men det kan man väl inte lova :P

Fast jag håller inte riktigt med om att det är deras beslut att förgifta sina barn och man bara ska se på! 

Barnen är egna människor och har banne mig rätt till en bättre start i livet. Förbaskat korkade mammor, det är barn de har fått, inte nya leksaker!

Varje gång de kommer med några "välmenande" råd eller kritiserar något så finns det ju ett bra svar:
"Ja, men det är inte så hemskt som att utsätta barnen för rökning."
eller
"Passiv rökning fördubblar risken för allergi, astma, infektioner i luftvägar och öron hos barn."

Javisst är det så, och det vanliga "mammapratet" har jag inga problem med. Har många vänner med barn, och så länge man håller "tipsen" på en diskussionsnivå och inte pekpinnenivå så är det ofta väldigt intressant att höra hur andra tycker och tänker (nån gång skaffar man ju barn själv).

Rökningen är ju som du säger dåligt omdöme, och något som gör att jag inte tar deras andra råd på särskilt stort allvar. Jag har svårt för detta att följa en del "regler" benhårt, men strunta i andra för att de är för lata för att ta tag i sig själva. Ingenting vi påpekat som sagt, men ja... det är inte bara detta som gör att man tycker de är ömdömeslösa i största allmänhet.

Och ja, 2-åringen är om inte annat på god väg att bli överviktig. Pappan är dessutom... fet... så det beror garanterat på kosthållningen, och de är väldigt hemmablinda och tycker att det är stora-stygga-BVC som kommer här och tycker att de inte ger deras lilla dotter bra mat. Istället för att åtminstone överväga om det finns ett uns av sanning i det och att de kanske ska lägga om kosten en aning för hela familjen så att alla mår bra.

Svägerskan kommer nog få nog till slut, men jag känner själv att ja ginte har någon bra "tack men nej tack"-replik att komma med... jag har ju inga barn själv som sagt, och då har jag tydligen inte rätt till åsikter (sunt förnuft har jag iaf enligt mig själv, och jag läser en hel del...), men åsikterna ska jag få påprackade ändå.

Nej, det blir spännande den dag man själv skaffar barn. Jag har inga problem att ta emot tips och råd från personer jag tycker har bra omdöme, men annars... men då är jag väl bara fördomsfull för att de är unga mammor 0:)

Kan nog stämma att dom unga mammorna kompenserar sin ålder med att vara extra märkvärdiga för att dom får säkert höra det ena och det andra. Speciellt 20 åringen. Annars har unga mödrar en tendens att göra sig själv till offer i andras ögon, och vill motvisa allmänheten.

Om 2 åringen inte får bra kost så kan det ju påverka hennes framtid för kroppen kan ta stryk redan i ung ålder, så stackars henne säger jag. Min svägerska har en stor unge, väger ungefär som en 3 åring och han är inte ens 1 så för hans skull hoppas jag att han börjar gå ner i vikt snart. Dom får ofta höra att han är stor men dom är iaf medvetna om att han fortsätter vara överviktig så får han gå på specialdiet.

Hehe, alla blir experter så fort de lämnat BB ;)

Jag har 5 systrar, varav 4 har barn.

Alla har HELT olika uppfostringstekniker, olika pedagogiker osv. Och de klagar gärna bakom ryggen på varran för att de andra är så sladdhänt, gör fel, borde göra mer si eller så.

Sanningen är att alla deras barn är helt underbara. De är väldigt olika och man kan lätt se på beteende och uppfostran vems unge som är vems, hehe

Som jag ser det så gör alla några fel och alla gör det så bra de kan, och jag kommer bli precis likadan när jag får barn och plötsligt vet bäst!

Huvudsaken ungarna mår bra (Jag hoppa tex de du berättar om inte röker innomhus, i bilen, när barnen är med) 

Jag har bara ett annat inlägg inte så relevant kanske men jag har vänner i mycket varierande åldrar som har barn (23, 25, 33, 36) och i min bekantskapskrets är de yngre mammorna mycket lugnare med sina barn och de äldre helt hispiga och tenderar till att ge andra råd. Inklusive mig själv som inte ens har barn

Ja det var en reflektion om hur olika det kan vara!