eigollet skrev 2010-09-17 10:59:31 följande:
Ja, du. Det här med nyblivna mammor är ju verkligen ett ämne. Jag vet inte hur många gånger jag irriterat ihjäl mig på att folk fullständigt tappar allt sunt förnuft när de blir föräldrar!Helt plötsligt är allt farligt, man ska inte göra si eller så, helt ologiska förklaringar på enkla problem presenteras med stort allvar och där sitter jag och bara gapar... Va, fan, barn har ju överlevt i 100-tals år utan en massa trams, har jag tänkt många gånger. Min syster och hennes vänninor har som en maktkamp verkar det som. Deras konversationer går till 90 % ut på att tala om för varandra hur man gör med sitt barn, hur andra gör med sina barn och sen försöka argumentera för att man själv gör det som är rätt och alla andra fel. Trevlig samvaro, eller?...Jag kan förstå att få barn är det största i livet osv, men att gå in i nån slags bebispsykos där man inte ser verkligheten på något vis kan irritera ihjäl mig. Man blir ju inte Gud allsmäktig bara för att man fått barn.Helt obegripligt tycker jag, men kanske är det normalstadie för nyblivna mammor...Jag hoppas att jag själv får behålla mitt sunda förnuft när jag en dag blir mamma, men det kan man väl inte lova :P
Kan hålla med om att vissa mammor är rädda för allt och alla men det tycker jag är VÄLDIGT extremt. Vissa låter ju inte folk träffa bebisen de första månaderna pga smittorisker, ringer ambulansen så fort barnet ramlar, om ungen hostar är den döende osv. Som tur är är vi inte såna. Brorsan fick barn samtidigt som oss och deras unge har slussats fram och tillbaks till sjukhuset sedan hon föddes för att svägerskan är rädd för allt. Hon har tex gjort hjärnröntgen pga att brorsans svärmor fick för sig att flickan hade en hjärntumör för att hon kissade mycket på natten. Men ungen åt 5 dl vätska på natten så inte så konstigt,
Kan nog stämma att dom unga mammorna kompenserar sin ålder med att vara extra märkvärdiga för att dom får säkert höra det ena och det andra. Speciellt 20 åringen. Annars har unga mödrar en tendens att göra sig själv till offer i andras ögon, och vill motvisa allmänheten.
Om 2 åringen inte får bra kost så kan det ju påverka hennes framtid för kroppen kan ta stryk redan i ung ålder, så stackars henne säger jag. Min svägerska har en stor unge, väger ungefär som en 3 åring och han är inte ens 1 så för hans skull hoppas jag att han börjar gå ner i vikt snart. Dom får ofta höra att han är stor men dom är iaf medvetna om att han fortsätter vara överviktig så får han gå på specialdiet.
