Hej,
nu är planerna i full gång för bröllopet nästa sommar.
Undrar om det är någon som har erfarenheter av katolska vigslar? Min fästman är nämligen katolik, det är inte jag och vi ska vigas i katolska kyrkan.
Är det någon som har gått äktenskapsrådgivningen? Vad går man igenom.
Jag är lite nyfiken bara så om det är någon som vill dela med sig av sina erfarenheter...
Å, vad spännande!
Gissar att äktenskapsrådgivning handlar om hur ni skall lösa problem tillsammans och sånt. Det tror jag är jättebra, INNAN man gifter sig. Såg ett program med Oprah, som berättade hur mycket bättre gifta par klarade sig tillsammans om de gått en äktenskapsrådgivningskurs hos en präst, eller någon annan kunnig person, innan. Det verkade ärligt talat JÄTTEbra. Det är så många saker som man tror ska lösa sig av sig själv, och så kanske man tänker på helt olika sätt egentligen. Sånt kan ju vara bra att veta om varandra. Innan.
Var på ett bröllop förra sommaren, där en släkting gifte sig med en katolik.
De hade nog inte gått någon "kurs", för jag tror de upptäckte efteråt att de ville helt olika saker med sina liv. De är dessvärre tyvärr skilda nu.
Men leve kärleken! Gå i rådgivning!
Själv har jag ärligt talat ännu inte gått på någon sådan med min fästman, men jag tog fasta på mycket som sades under det där TVprogrammet. Har frågat väldigt mycket, och berättat om mina tankar om olika saker. Så att vi VET mycket om varandra, och om hur vi i framtiden kommer att vilja lösa problem och eventuella meningsskiljaktligheter. Och så kollade jag TIDIGT i vårt förhållande om han skulle kunna tänka sig gå i rådgivning med mig om det skulle knipa i vårt förhållande.
Och att han svarade ett självklart ja, på den frågan, gör ju att jag känner mig väldigt trygg med oss. Det är en bra egenskap hos ens partner, tycker jag, att den är beredd att jobba extra för att ens förhållande ska fungera.
En kompis gick förresten i rådgivning innan de gifte sig. Det är hon väldigt glad över. De konflikter som fanns innan, finns inte nu. De är jättelyckliga.
LYCKA TILL!
-Sebastiana
De flesta killar (kanske tjejer också...?) tänker nog så, så din karl är nog helt normal. Klart man inte vill gå i rådgivning annat än när det så att säga behövs...
Men man kan ju se det som en kurs också...eller en manual för ett lyckligt äktenskap.
Hej!
Jag gifte mig i augusti med min (nu make) som är katolik. Jag är inte ens döpt, utan kyrkan fick skriva en dispens.
Vi var inte på någon rådgivning, utan de har "äktenskapsskola" (gillar inte det uttrycket, tror att det skrämmer iväg många. hade föredragit "förberedande kurs inför äktenskapet).
Det var 5 träffar med olika teman- äktenskapet som sakrament, ekonomi (det kom en från seb och pratade), "barnplanering", ett gift par berättar och konflikter (en psykolog pratade).
Vi tyckte det var bra att det var folk "utifrån" som var inbjudna att prata, även om vi inte höll med om allt och inte kände igen oss i mycket så hade vi ändå en bra diskussion i bilen hem varje gång. Det kanske är ämnen man inte riktigt vill ta upp när man är kära och uppe i bröllopsplanerna. Sen var det kul att göra nåt tillsammans som i slutändan handlar om oss.
Så sammantaget tycker jag nog att det var värt det. Sen får man ju träffa andra par inom kyrkan, vissa i samma sits.
Hoppas ni får det bra!
Jag är katolik men kommer att gifta mig borgerligt eftersom min sambo inte är kristen. Jag visste inte att katolska kyrkan i Sverige viger par där bara den ena är katolik!
Jag kommer från Italien och där viger katolska kyrkan bara par där båda två är konfirmerade, det räcker inte att vara bara döpt. Men där är de flesta katoliker och då kan man ha lite högre krav på de som vill gifta sig! Så är man inte konfirmerad får man oftast göra det innan man gifter sig. Jag konfirmerade mig när jag var 11 i största kyrkan i min stad tillsammans med 80 andra (!) och tillsammans med oss barn var det också flera förlovade par som gjorde det också.
Om jag hade varit döpt i Svenska kyrkan, hade kyrkoherden i församlingen kunnat skriva en dispens, men eftersom jag inte är döpt så fick vi skicka alla papper (med kyrkoherdens rekommendation) till katolska biskopen så att han fick skriva på.
Så det var inga krav på mig att döpa och komfirmera mig, vilket för min del är uteslutet.
Vi gick på förberedande samtal med en katolsk präst. Jag katolik, min man medlem i Svenska kyrkan. Vi fick tillfälle att fråga om den katolska kyrkan och diskuterade ämnen som framtiden, ekonomi, konflikthantering, vanliga orsaker till skilsmässa osv. Vi tyckte att dessa samtal med prästen var jättebra. Trots att vi varit tillsammans i snart 10 år diskuterade vi saker vi inte pratat om förut.
Vigseln var eukumenisk, vi hade en präst från vardera församling. Vi hade även en träff med prästen från den Svenska kyrkan men då pratade vi mest om praktiska saker, hur vi ska gå in och ut ur kyrkan osv. Efter att ha haft samtalen med den katolska prästen som gick mer på djupet i vissa frågor kändes detta samtal väldigt ytligt.
Båda prästerna var ovana vid eukumeniska bröllop och det var nog inte helt lätt för dem att samarbeta med det gick. Den katolska vigselcermonin är nog generellt längre än inom Svenska kyrkan, vår vigsel varade en timma. Den katolska prästen ville läsa igenom texterna på sångerna som solisten sjöng före vigseln och han hade synpunkter på när under vigseln hon skulle sjunga.
Till slut blev det en jättefin vigselakt men det var en del förberedelser bakom för att få ihop det hela.
Tack alla fòr era svar.
Nu ska vi bara se till se att kyrkan är ledig samtidigt som festlokalen, en massa fix och trix eftersom de inte har någon kalender inför sommaren än...
Min m2b är också katolik (jag är protestant) så det blir att vi ska ha en katolsk vigsel... förmodligen utomhus eller om vi hittar en fin lokal. En vän till m2b är präst så det blir nog han som viger oss...
