Jag tycker formuleringen "brudparet firar i vuxet sällskap" (eller ngt åt det hållet) är bra.
OT, men: Dock får man ju räkna med att spädbarn som fortfarande ammas bör få följa med sina mammor på bröllopet, så ett helt och hållet barnfritt bröllop kan nog vara svårt att få till.
Vill egentligen inte bidra till den här absurda diskussionen, men jag vill bara säga att jag hoppas de allra flesta mammor inte ammar sina barn vid bordet, oavsett åldern på barnet. Eller OM man ammar vid bordet, gör det åtminstone lite snyggt under en amningssjal eller dylikt då. (Var på bröllop i maj, och där var det en mamma som inte hade några betänkligheter med att amma sin bebis vid bordet, utan något att skyla sig med).
Vad gäller amningslängden så tycker jag det är upp till varje familj att bestämma vad som är lämpligt för dem.
Vissa vill amma ett halvår, andra godnatt-ammar upp till tre-fyra årsåldern. Andra ammar inte alls. Gemensamt för alla dessa mammor är att måååånga andra har så förbaskat mycket åsikter om deras val av mat till sina barn. Så länge barnen växer och mår bra ska ingen lägga sig i hur man matar sitt barn. Eller, så kan man ta den diskussionen på Familjeliv, jag har förstått att det finns ivriga amningsdebattörer där.
F.ö. håller jag med passionsblomman om att var och en kan tänka på sitt språkbruk; även om man tycker något är "äckligt" kan man ju välja sina ord.
Att folk här på forumet skriver om andra [ospecificerade!!] kulturer betyder inte att de åsyftar dina asiatiska eller arabiska(?) vänner.
Det finns kulturer där det är vanligt att man ammar upp till 2-4-års ålder. WHO:s rekommendation är ju dessutom delamning upp till två års ålder (speciellt i länder där vattnet inte är av bästa kvalitet), och det måste man väl ändå anse är sakkunniga råd?!
Att kalla motdebattörer rasister för att man själv blir alldeles oerhört upprörd och skakad över att någon väljer att mata sina barn på ett visst sätt visar bara att du som person har en hel del att lära dig om argumentationsteknik och vanlig artighet!
Jag har inga egna barn och bryr mig noll om hur länge någon väljer att mata sitt barn med bröstmjölk.
Okej, jag kan ju innerst inne tycka att en fyraåring är lite stor för att bli ammad, men det skulle jag ju ALDRIG säga till den mamma som ammar sin fyraåring på kvällen. Det är den familjens beslut, och ingenting jag behöver lägga mig i. Barnet far inte illa av det, och lär antagligen sluta med amningen med tiden, UTAN några psykiska problem som följd.
Närhet och fysisk kontakt är ju faktiskt väldigt viktigt för barns psykiska utveckling, ett barn som inte får närhet kommer med rätt stor sannolikhet att få vissa brister i anknytningen och antagligen sitt känsloliv. (orkar inte leta artiklar nu, så jag spånar bara).
Folk är så himla plumpa med sina kommentarer, det ska levereras åsikter till höger och vänster utan att man bett om det.
Jag tror att man med vanlig hederlig vänlighet och lite hyfs och pli kommer väldigt långt. Man behöver inte köra över alla andra med sin åsikt. Var och en har rätt att tycka som han/hon gör, men man kan faktiskt kräva att åsikterna framförs på ett CIVILISERAT sätt.
Klart JAG tycker att mina åsikter är världens bästa, men jag aktar mig för att gå i den fällan att jag tror att jag själv är en norm för hur folk ska leva sina liv. Det som funkar för mig gör sannolikt någon annan djupt olycklig.
