Samboliv

det är klart det är en jätteskillnad! Alltså visst har man sett varandras dåliga sidor och bra sidor. Men det blir ju helt andra sidor man ser, när man kommer hem från jobbet och är trött och lättirriterad, när man är dålig i magen och går och fiser äckiga fisar osv. Även om man träffats och sovit över hos varandra, men det är en helt annan sak. faktiskt. Sen så är det dom småsakerna som alltid blir jobbigast när man flyttar ihop. Typ du har alltid en sax som du bara använder i köket, och ingen annanstans. Medans den du flyttar in med tycker det är en skit töntig regeln och tar saxen till andra saker om han behöver den. Såna små saker som inte spelar någon roll egentligen men som blir stora saker. Tex så har jag alltid spottat i slasken, om man borstat tänderna och någon är på toa tex. Men detta tyckte min m2b var det äckligaste i hela världen. Jag hade gjort det hela mitt liv och fattar inte alls grejen med att det ska vara någon skillnad om jag spolar ner tandkrämsresterna i handfatet på toan eller i slasken. men tydligen var det jätteviktigt för honom att jag inte gjorde det. och på morgonen när man är nyvaken och på halvdåligt humör så kan det bli en stor grej om man råkar spotta där ändå för att man inte tänker på att man inte får.

det handlar ju om att stöta och nöta och blöta tills man hittar sin sytm och sina rutiner, hur man gör saker och vad som är okej och inte okej. Man lär sig kompromissa så att båda blir nöjda. Men visst är det en period där ibörjan som inte är så kul när man tjafsar om huruvida vispen ska ligga i tredje eller fjärde lådan, för där har den alltid legat. Och det är inte så rolig period, tyckte inte jag iallafall. Det är så mycket småsaker som man inte tänker på, rutiner man har. min m2b sprider sina smutsiga strumpor som en dyngspridare över lägenheten tex. Men såfort man kommer in i sambo rytmen och man anpassar sig så är det ju helt underbart att bo ihop med den man älskar och vakna upp varje morgon med varandra!

mattiasFästmö

Äldre 30 Sep 10:00

#15

Kattpoet skrev 2010-09-29 22:32:28 följande:

Oki, vi bråkar inte, vi plockar inte upp den andres saker och vi skriker inte på varandra. Vad vi gör är något vi båda är uppvuxna med, vi sätter oss ner och pratar i lugn ton med varandra och löser problemen och eftersom vi båda strävar efter att vara lyckliga, leva tillsammans så finner lösningar när vi är lugna. Och eftersom detta funkar för oss, eftersom vi anser att de viktigt att lyssna och förstå den andres synpukter, vi kanske inte alltid håller med men vi kan säga, oki, då gör vi på dit sätt. Så då har det blivit att vi båda vill ha ett rent hem, så vi båda lägger saker i tvättkorgen som står i sovrummet och vi båda ställer in disken i köket. Min karl brukar diska går dagens på morgonen när han inte kan sova. Vi ser det dock inte som ett arbete som vi kan klocka av ifrån,vi kan aldrig ta ledigt från vårat jobb. Detta är en hobby, något som vi inte ger upp, något som berikar vårat liv och gör oss lycklig. Vi flyttade ihop med vetskapen att det inte kommer vara lätt men vi tänkte att det är bättre än ensamma. Vi har dock inte starka egon, vi är tämligen säkra på vem vi är och vad vi ville ha från varandra och från detta förhållande innan vi flyttade ihop... Skall sägas vi gifte oss innan vi flyttade ihop

Alltså ursäkta nu om jag är lite negativ men antingen så är ni helgon eller så är någon väldigt dominant och den andra är underlägsen, för bråka gör man. Det tycker jag snarare är hälsosamt. Sen menar jag ju inte med det att man ska bråka på sånt sätt att man ber varandra dra åt helvete eller slänger saker på varandra. Men nog måste ni också komma hem efter en dålig dag på jobbet och se att han lagat mat utan att diska först, så nu är det jättemycket disk, och bara känna att FAAAN. ni måste ju vara oense om något någongång och då någongång i samband med att ni är på dåligt humör få lite kort stubin och snäsa till?

mattiasFästmö

Äldre 30 Sep 10:55

#18

Kattpoet skrev 2010-09-30 10:34:10 följande:

Jo visst är vi oense MEN vi har valt att inte börja skrika, säga hård ord åt varandra utan ta en pause, gå åt sidan och sen pratar vi om det hela. Orsaken är vi båda har haft skrikande , bråkande sambos och ingen av oss mådde gott av det så vi vill inte ha det nu. Och vi båda vet att vi har ett liknade temperament så vi vet hur man triggar den andre till bråk om man nu prompt skulle vilja ha det. Vi diskuterar, samtalar men vi tar inte till med svordommar eller kalla varandra olika saker och ting, det behövs inte. Kalla någon för Fucking Numpty eller Jävla skitstövel löser inga problem. Jag och han vill inte ha ett liv där vardagsbråk och gräl är vanlig del, istället löser vi det och försöker finna sätt som gör båda glada. Vi försöker se saker och ting ur varandra synvinkel. Både han och jag är uppvuxna i ett hem där gräl var ovanliga, även vardagsbråk eftersom våra föräldrar föredrog att sitta ner och lösa problemen i lugn ton och där ifrån är var vi har fått våran syn på hur man löser problem och sköter ett förhållande. Vi båda lärde oss att från våra föräldrar ömesidig respekt, kramar, komunikation och ärlighet är det viktigaste i ett förhållande. Och eftersom båda mina föräldrar och hans har varit gifta i 40 år, tror jag det är ett vinnande koncept. Så nu gör vi som de gjorde och det verkar funka väldigt bra för oss.

okej, då är jag med. Så gör vi också, att man då går isär och sen pratar man om det senare, eller om det bara var en 'störgrej' så släpper man det bara. Att skrika och kalla varann fula saker löser inget. Jag uppfattade det som om du menade på att ni aldrig snäste åt varandra eller var irriterade eller småtjafsade, utan att ni alltid satte er och pratade om allt och aldrig ens tjafsade. Och det var det jag tyckte var lite konstigt.

mattiasFästmö

Äldre 30 Sep 17:53

#29

Vinter10 skrev 2010-09-30 14:11:56 följande:

Man funkar väl olika. Jag är väl helt enkelt en sådan person med känslorna ut och in. Älskar jag, så märks det, är jag ledsen, så märks det och är jag arg och tvär så märks det också. :) För mig ingår det i livet och jag tycker att det är viktigt att min omgivning också får bejaka sina känslor utan att för den skull gå över gränser och vara omöjliga att umgås med. Att vara rak är givetvis alltid eftersträvansvärt, men det är inte alla gånger jag själv vet varför jag är på dåligt humör. Vet jag det kan jag ofta säga "Ursäkta, jag är så j** irriterad på min chef just nu så jag tänker slamra lite här i köket". Men när jag inte vet så är det ju först efteråt som jag kanske inser vad jag sa eller hur det lät. Kompromisser gör vi dagligen, det måste man ju för att kunna leva tillsammans.

jag håller med. Precis så är det för mig också. Sen kan jag däremot komma efteråt när jag kommer på vad det var och be om ursäkt. Typ ursäkta att jag slamrade så mycket i köket förut idag, jag var så j*la irriterad på min chef bara. För att min m2b inte ska gå och tro att det var han som gjort något fel eller att det blir dålig stämning. Men det är ju inte försen efteråt, och det tycker jag faktiskt är hälsosamt. ibland suger livet och allt går emot en och man har mens och det regnar och man snubblade och smutsade ner byxorna och chefen var otrevlig osv. Och då tycker jag faktiskt att det är okej och komma hem och vara lite på dåligt humör och slamra i köket och snäsa lite. sålänge man kan komma efteråt och säga att hoppsan, jag betedde mig nog inte så bra idag, förlåt, men jag hade sån kass dag bara. Och sen är det inget mer med det. Jag vill hellre att min m2b ska kunna leva ut sina känslor och att det är okej att vara på dåligt humör om man är det, så länge det inte går överstyr såklart, än att han känner att det är olämpligt att komma hem och vara grinig om han är grinig.

Samboliv

INNEHÅLL