Samboliv

Det klart att det är skillnad, men vi flyttade ihop när jag var 20 (träffades när vi var 19) så det klart att vi har nästan bott ihop i hela vårt vuxna liv nu. Svårt att tänka sig hur det var när vi inte bodde ihop.

Att sexlivet dör ut vet jag inte direkt? Men annars så är det klart att det tillkommer bråk som inte fanns innan. Disken är ett lysande exempel då vi båda hatar att diska. När diskmaskinen flyttade in hos oss halverade vi våra vardagsbråk. Haha!

Annars kan jag tänka mig att det är själva känslan av att inte ha något "eget" som förändras när man bott själv en längre tid innan. Behöver man den där ensamtiden kan det ju vara bra att skapa lite tid för det också.

Men i det stora hela måste jag säga att förhållandet kändes mer seriöst efter att vi flyttat ihop (vi var ju fortfarande så unga), efter flytten var vi ju tvungna att ta hänsyn till varandra på ett helt annat vis än tidigare.

Det är underbart att vara sambo med någon man älskar!
I alla fall om man fortsätter komma bra överens och så.

Jag tycker att det är rätt modigt av er att bli sambos först när ni hittat er ett hus.
Menar ni att ni ska köpa ett hus tillsammans, innan ni ens bott ihop förut???

Det kanske funkar jättebra för er! Men personligen hade jag tyckt att det varit ett väl stort steg att ta, just då. När man ändå skall bli sambos, och tillvaron ändå ändras rätt mycket.
Kanske är jag en fegis, men jag är lite påverkad av en då ung kompis och hennes sambo, som hade det så himla hemskt tillsammans. Speciellt hemskt tror jag det blev för att de ägde en massa saker ihop. OM någon av dem skulle känt att det var dags att dra, så blev det så himla mycket krångligare.
Och med den känslan i kroppen, så blev de bara ännu hemskare mot varandra.
Båda trodde den andra stannade för att det liksom inte fanns något val.
(men de är givetvis inte ihop längre...)

Det har gjort mig väldigt försiktig själv.
Jag och fästmannen hade helt klart kunnat flytta ihop på riktigt tidigare, men ändå var det skönt att känna att OM han (eller jag) ändrade sig så hade jag ett annat hem också.
Det var underbart att flytta ihop på riktigt sen. Och sen prövade vi oss själva genom att skaffa en hund ihop. Och slutligen ett HUS. Vilket är STORT. Lån och allt!
Men DU behöver inte göra som fega jag!
Jag hoppas det går bra för er. Många flyttar är också jobbigt att gå igenom!
Lycka till!

Vi ska flytta direkt till hus fast vi inte bott ihop förut. Det är min fästman som kommer köpa huset för jag får inte låna, jag har sjukbidrag. Det känns så rätt så vi känner ingen oro, ingen av oss har tvekat under de 2 år som vi letat efter hus. Vi har båda behov av ensamtid. Jag kommer få gott om tid för mig själv för min fästman jobbar kvällar och nätter. Min fästman intresse är tv spel, han ska ha ett tv spels rum i huset så han har en plats där han får tid för sig själv.
Det känns inte som ett för stort steg för oss att ta. Vi vill leva livet till fullo efter att båda varit nära att ta livet av sig när vi var yngre. Vi har båda mått väldigt dåligt pga mobbning och jag har social fobi.

det är klart det är en jätteskillnad! Alltså visst har man sett varandras dåliga sidor och bra sidor. Men det blir ju helt andra sidor man ser, när man kommer hem från jobbet och är trött och lättirriterad, när man är dålig i magen och går och fiser äckiga fisar osv. Även om man träffats och sovit över hos varandra, men det är en helt annan sak. faktiskt. Sen så är det dom småsakerna som alltid blir jobbigast när man flyttar ihop. Typ du har alltid en sax som du bara använder i köket, och ingen annanstans. Medans den du flyttar in med tycker det är en skit töntig regeln och tar saxen till andra saker om han behöver den. Såna små saker som inte spelar någon roll egentligen men som blir stora saker. Tex så har jag alltid spottat i slasken, om man borstat tänderna och någon är på toa tex. Men detta tyckte min m2b var det äckligaste i hela världen. Jag hade gjort det hela mitt liv och fattar inte alls grejen med att det ska vara någon skillnad om jag spolar ner tandkrämsresterna i handfatet på toan eller i slasken. men tydligen var det jätteviktigt för honom att jag inte gjorde det. och på morgonen när man är nyvaken och på halvdåligt humör så kan det bli en stor grej om man råkar spotta där ändå för att man inte tänker på att man inte får.

det handlar ju om att stöta och nöta och blöta tills man hittar sin sytm och sina rutiner, hur man gör saker och vad som är okej och inte okej. Man lär sig kompromissa så att båda blir nöjda. Men visst är det en period där ibörjan som inte är så kul när man tjafsar om huruvida vispen ska ligga i tredje eller fjärde lådan, för där har den alltid legat. Och det är inte så rolig period, tyckte inte jag iallafall. Det är så mycket småsaker som man inte tänker på, rutiner man har. min m2b sprider sina smutsiga strumpor som en dyngspridare över lägenheten tex. Men såfort man kommer in i sambo rytmen och man anpassar sig så är det ju helt underbart att bo ihop med den man älskar och vakna upp varje morgon med varandra!

Min och min blivande frus samboliv startade katastrofalt :P

Vi hade kännt varrandre i 1 år som vänner, jag var nyligen separerad när vi blev ihop och vi var unga och hade våra egna ideer om hur ett förhållande och ett hem skulle skötas/se ut.

Vi bråkade och var arga på varrandra om småsaker och blev sams varje kväll. Men det blev skitbra tillslut och nu känner vi varandra utan och innan och det är sällan bråk :)

Så jag tror det kan gå precis hur som helst. Antingen åt hellvete eller så går det klockrent, har vart med om båda delar!

Älskar man varran så löser man det ;)

Ja, det är stor skillnad på sambo och särbo. En sak som jag vill tipsa dig om är att lyssna på dina vänner, men inte ta till dig för mycket av olyckskorpars krax om sexliv etc. 

Jag kan verkligen hålla med om att det handlar om att anpassa sig till en rytm som kan vara ny och knepig i början. Det svåraste för mig var anpassningen till vardagen med alla ovanor och vanor och så vidare.

Det du kan förvänta dig är att det kommer krävas av er båda att ni verkligen kan prata om hur ni tänker, känner och tycker, med varandra, och att ni antagligen kommer upptäcka de saker ni är oense om och ibland gräla. Det gör man, särskilt när man delar bostad med någon. Hade du syskon när du var liten kanske du kommer ihåg att det inte alltid var så lätt. Det kommer inte att bli lätt nu heller, men det är ingen anledning till att kliva av tåget. Kärlek är inget statiskt tillstånd av lycka, det går upp och ner och man måste anstränga sig. 

Sexlivet kommer ha sina dalar och toppar, alla människor har mer eller mindre sexlust i korta eller långa perioder emellanåt och det måste få vara ok. Det som är viktigt tycker jag är att inte nöja sig och låta det bli tråkigt. Då får man rycka upp sig lite och busa till det på nåt sätt, tillsammans. 

Så länge ni fortsätter prata med varandra så kommer det gå fint!

Vi var särbos i jätte många år innan vi flyttade ihop. Vi har MER sex nu! Innan träffades vi kanske en helg varannan månad.

När man lever tillsammans så tätt inpå märker man mer av varandras olikheter, men det gäller att ha överseende med varandras brister!

Kan tillägga att jag fortfarande efter 1 år tycker att det är så underbart att han ligger där bredvid mig i sängen varje natt när jag somnar och varje morgon när jag vaknar!

Sambolivet förändrar saker till en viss del, man blir ju mer vana vid varandra och man upptäcker även varandras ovanor. Men hur ska man kunna bygga ett liv ihop om man inte kan ta sig igenom det? :)

Vårt sexliv har blivit MYCKET bättre sen vi flyttade ihop :)

Vi var särbos innan vi flyttade ihop och vi har bott ihop i 4 månader.

Sexlivet, det förändras och man finner nya sätt att ha skoj i säng halmen. 

Visst man måste jämnka sig men efter 2 år tillsammans borde ni känna varandra så bra att inte blir bråk om små saker som saxar.

Det gäller också att se till att ni har varsin egen del i hemmet där ni kan gå undan och att också har stunder då ni möts som vid middag.

Det är så vi har klarat oss, stunder då vi gör vårat  egna saker.

Sedan måste man komma  ihåg att kärlek är kramodlad, man måste ta sig tid att krama om varandra även när  vardags tristessen sätter in.

Jag hatar när folk säger att man måste jobba på ett förhållande, ett förhållande är en hobby som man brinner för, som älskar att lägga ner sin själ i  och man måste komma ihåg att  ta tid för sin hobby.

Så ta tid varandra, förför varandra då och då och prata med varandra om vad ni vill .

En enkel middag är alltid mycke mysigare när den är serverad  vid levande ljus och tänk så vacker man ser ut i fladdrande ljus sken!