fler som väntar och väntar?

Åh vad skönt det är att se allas historier! Att man inte är ensam i den frustration som har kommit och gått genom de senaste åren.

Min älskling och jag har båda två ända sedan början av vårat förhållande varit klara på punkten av at vi inte vill bo tillsammans innan vi gift oss, detta pga vår tro. Så längtan efter att få gifta sig har kommit naturligt då jag längtar starkt efter att på riktigt börja livet med honom och med allt vad de innebär.

Och såklart precis som nästan alla här så har ens inre krypit ihop till en hård boll av längtan, misstro och frustration över att "det" inte hände denna dag heller. Att leva i ovisshet över hur ens nästa sommar kommer se ut, tär något så fruktansvärt på en och den fulingen som jag älskar :P han vet såklart redan vad jag kommer svara. XD 

Att vi ska gifta oss är inget vi hyssat om, vi pratar både han och jag ivrigt om hur vi vill ha de, prövat ringar (mer nu än någonsin innan, vilket gör mig lycklig och förhoppningsfull :) )och våra familjer har vetat om att vi vill gifta oss ända sen början. Så de har varit år med "vi är inte förlovade.....men nästan" :P

Så jag är en till som längtar och väntar efter tillfället. Att jag skulle fria vore bortkastat, han är gammaldags så de skriker om de då han promt insisterar på att fria, även om vi i pricip redan bestämt oss på "svenskt" vis. :)