Överreagerar jag?
Jag sparade en massa brev och annat förut och jag hängde fast vid det förflutna på det viset. Men när jag träffade min blivande blev de till slut mindre och mindre värda. Slutligen kastade jag allt, mina minnen finns ju kvar ändå, jag slutar ju inte minnas för att jag gör mig av med de praktiska tingen. Men kände inte att de behövdes längre.
Svartsjuka brukar ju grundas i dålig känsla och är inte inte trevligt.. Och ibland (i mitt fall) sparar man saker för att man inte kan släppa det förflutna helt. Och då känns det befriande när man tillslut gör det. Men kan bara tala för mig...