Fruar - sommarbröllop 2008

Härligt med ny tråd Tack Pumpkin...

Englali, vad roligt att höra! Säger som Pumpkin att det låter som en toppenläkare, som lyssnar och förstår och HANDLAR.

Förstår att du ser ljust på framtiden. Tror med säkerhet att du snart har en bebis i magen En riktigt efterlängtad sådan!

Här går ju renoveringen sååååååå segt och långsamt. Jag är fortfarande arbetslös så det är ju inte precis så att vi skiter pengar Daniel jobbar extra varje helg stackarn men det är ändå precis att man får det att gå runt. Inget överflöd som räcker till dyra grejor som flytspackel, elektriker och annat.

Vi HAR allting utom diskbänk och fläkt.

Ni som följer bloggen har ju sett att vårt klinkers har kommit och att köket är helt blåst och bara består av gipsväggar och att dörren är flyttad och att det liggande fönstret har kommit.

Det har blåst lite vindar här hemma och en skilsmässa är just nu på tapeten. Jag har skrivit på pappren, men inte han. Han vill inte tror jag, men han säger det inte rakt ut.

Just nu är det väldigt lugnt och för tillfället är vårt förhållande precis så som jag alltid önskat. Ändå vågar jag inte lita på det. En del av mig drömmer om ett eget hem, där jag inte behöver rätta mig efter en annan vuxen. Kanske är det för att han är väldigt krävande och har så bestämda åsikter om allting men jag har verkligen inte mått bra. Speciellt inte sedan jag blev arbetslös och behandlad som BAJS på min förra arbetsplats. (retar mig fortfarande att jag inte stod upp för mig själv och bad dem fara och flyga).

Har gått upp massor i vikt och nästan blivit lite socialt skygg för att jag inte vill visa mig. Väger nästan 110 kg till mina 168 cm och skulle kunna få en GBP om jag velat!!!

Här trodde jag aldrig att jag skulle hamna. Jag som normalt sett väger runt 63 kg!

Jobbigt är det och ingenting jag gör, ingen diet funkar! Sedan jag åt minipiller 2006 så har något hänt med min ämnesomsättning, som tydligen är mycket låg och jag går helt enkelt inte ner som jag borde hur hårt jag än kämpar. Det är skitjobbigt och tar enormt mycket av min energi.

Imorgon ska jag på en anställningsintervju som jag hoppas jättemycket på, så ni får gärna hålla tummarna.

Att vara arbetslös så länge gör en hel del med självförtroendet. Har ju varit arbetslös i över ett år nu! Det är lång tid och det sliter på ekonomin och på ens psyke och förhållanden.

Jag har gått i kbt-terapi ett tag oxå under denna tiden eftersom jag mådde så himla kasst efter att jag blev arbetslös och det har varit väldigt bra. Lärde mig mycket om mig själv och hur jag ska förhålla mig till saker, ändra mina tankebanor för att inte stjälpa mig själv osv. Har ju alldeles för höga krav på mig själv, vilket är vanligare hos kvinnor (har jag förstått).

Nu går jag inte där längre. Min psykolog tyckte jag "var färdig", vad nu det innebär, haha.

Friskförklarad då eller

Det var väl en liten rapport från mig. Huruvida det BLIR skilsmässa är jag inte säker på. Kanske faller saker på plats om jag får jobb, mår bättre i mig själv, lyckas gå ner i vikt. Ska iallafall kontakta min läkare, som tyvärr inte var lika förstående när jag tog upp det här med vikten. Hon tyckte bara att jag skulle äta antidepressiva!!!

Vikt/välmående, att vara bekväm i sig själv har ju GANSKA mycket med det psykiska måendet att göra ansåg jag men hon tyckte ändå att vi skullle börja i den änden. Så jag åt dem ett tag, för att jag tänkte att det ju KUNDE göra skillnad, men ärligt talat. Not so much. Kanske hjälpte det upp mig ur det värsta, jag vet inte, men när jag slutade med dem (vilket hon inte vet) så märkte jag INGEN som helst skillnad. Eller jo, jag mådde faktiskt bättre, haha.

Nu känner jag faktiskt att jag mår RIKTIGT bra. Att energin har återvänt och jag VILL VERKLIGEN börja jobba, göra något meningsfullt. Vet inte om denna energikick kom med mitt beslut att vilja ha skilsmässa? Ingen aning. Men jag känner mig på något vis starkare och mer produktiv när jag tänker att jag är ensamstående. Skumt eller?

detta är inget som är officiellt, har inte berättat det för någon utom närmsta tjejkompisarna och min mamma, bara så ni inte skriver något på facebook eller i min blogg, haha.

Vi får se vart allting leder.

Det jag sörjer så enormt är ju huset! som jag ÄLSKAR och som vi snart äntligen ska få precis så som vi vill ha det! Det skär i mig. Jag står knappt ut. Ingen av oss hade haft råd att behålla det och det är vidrigt, för det har perfekta läget, större än något annat jag skulle kunna hyra/ha råd med och supermysig planlösning, fint, renoverat, mysig liten insynsskyddad trädgård osv. Äh fy, vill knappt tänka på just den aspekten av det hela.

Det är fruktansvärt faktiskt. Att ett HUS kan betyda så mycket! Helt galet ju...

Nä nu ska jag inte skriva mer. Måste förbereda mig lite inför intervjun imorgon. Den är inte förrän på eftermiddagen.

Tittar kanske in här på kvällen och skriver hur det gick

kram på er allihop

Än en gång Englali, fasen så roligt att det äntligen händer något. Och Pumpkin pressa nu Lasse lite så ni kan lägga bud Svårt att fatta att Ludvig redan är 5 månader. Vart tar tiden vägen. Jag kan inte fatta att mina SMÅ barn ska fylla 11, 7 och 6. Hur fasen gick DET till???

Ps. det är inget fel på min sköldkörtel. Har tagit prover, utan det är helt enkelt bara så att jag efter minipillren, som var starten på viktuppgången (gick upp 34 kg på 4 månader när jag började äta dem) så går jag inte ner i vikt. Förr hade jag hur lätt som helst att gå ner i vikt. Visst är det säkert lite ålder oxå, men det är dock, mer än bara åldern. Känner ju att det inte är normalt. SÅ jäkla mycket ÄTER jag faktiskt inte, men tyvärr blir det ju så att man ger upp, skiter i vad man stoppar i sig OCH dessutom tröstäter när man är så missnöjd med sig själv. Nästan som att man straffar sig själv.

Nä fy... Nu måste läkaren lyssna på mig för detta tär på mig. Verkligen!

Kram på er så länge

Furillen, ja, jag tänker som du, att det kanske är andra saker som gjort att belastningen på äktenskapet varit så stor det senaste året. Men det krävs mycket (känner jag) för att få det att fungera.

Vi har talat om parterapi så vi får väl se vad vi gör.

Just nu är det som sagt toppen! Men det är ju liksom för att han anstränger sig enormt mycket under "hotet" om skilsmässa, eller nåt. Önskar att han kunde vara precis så här ALLTID, utan det hotet, men jag har svårt att se att han skulle klara det.

Men men... man ska aldrig säga aldrig. När här är klart, vi trivs, kan få i ordning, och förhoppninsvis (om jag får detta jobb) har en mer ordnad ekonomi så kan ju saker se helt annorlunda ut

Visst är det härligt med bebistiden och de där leendena och skratten man blir belönad med

Njut, för den tiden går ju så otäckt fort!

Är lustigt hur man från en dag till en annan blir mamma och knappt kan fatta vad man gjorde, levde för tidigare och hur man KUNDE leva utan barnen! Men det är väl så det ska vara

kram kram

Anja

Hej allihop

Grattis Snitte till det nya barnet i magen! Vad trist med huset. Sånt är faktiskt för jä..ligt. Ett muntligt avtal ska ju gälla lika mkt som ett skriftligt. Får de verkligen göra så?

Här har det hänt massor.

Kan bara säga som så att vi har haft ett ENORMT genombrott, ett sådant jag aldrig trodde var möjligt ens. Vi har inte avskrivit skilsmässa helt, utan bara bestämt att vi ska se hur vi mår när här är färdigrenoverat. Han har berättat hur han mår, hur han känner och jag blev minst sagt chockad över hur han gått och trott/känt. Så oj vad vi har rett ut saker! Helt underbart just nu! Helt annan känsla i hela huset! Sanslöst faktiskt. Detta trodde jag ALDRIG.

Men som sagt. Ingen vet vad framtiden bär med sig. Vi har satt upp regler, mkt få och enkla som att inga kränkningar får förekomma från något håll, inga bråk inför barnen, inga hetsiga reaktioner, PRATA UT om allt, respektera, kommunicera, lyssna och stötta istället för att stjälpa och det går hittills över förväntan.

Mår så mkt bättre bara på denna korta tid.

Tyvärr fick jag inte jobbet. Ska till arb.förmedlingen den 9:e så vi får väl se vad vi ska göra. Jag har bett om en praktikplats men min handläggare lät inte pigg på det? Hon tyckte jag skulle ha en jobbcoach först, men det känner jag verklige inte att jag vill. Men vem vet, kanske skulle det hjälpa mig att göra "allting rätt" vid intervjuer osv. Är ju skitjobbigt att gå på intervjuer tycker jag, men jag tycker ju ändå att jag sköter mig bra där liksom, så jag känner hellre att jag faktiskt skulle vilja få starta på en praktik där jag kan visa vad jag går för och kanske ha chans till en tjänst.

Sen är det ju det jäkla körkortet som fattas mig. Vi har ju vekrligen inte råd!

Och grejen är att jag bara kan söka ca 85% av de tjänster som ligger ute pga att jag INTE har körkort. Nästan alla tjänster kräver det. Frågade redan från början om Arb.förm sponsrar sådant då jag vet att de kan sponsra t ex lastbilskörkort som kostar MULTUM men de gör inte sånt längre, även om det verkligen gynnar jobbsökandet jättemycket. Förståeligt på ett sätt och på ett sätt inte, folk hade säkert utnyttjat det.

Vi får väl se om vi lyckas lösa det.

Nu längtar jag bara till att köket ska bli klart för jag håller på att bli TOKIG.

(tokigare)

Kram så länge allihop

från en betydligt gladare mer harmonisk Anja

Hahahahhaha nu skrev jag verkligen fel...

Jag kan INTE söka ca 85% av de tjänster som ligger ute, haha.

Jag kan endast söka ca 15%. LITE skillnad kanske

Jag glömmer verkligen att gå in här och kolla! Tänk, förr var det det första man gjorde när man vaknade ungefär!!!

Läget här är som tidigare. Harmoniskt, lugnt och glatt. Vågar fortfarande knappt säga det!

På jobbfronten intet nytt!

Tänker hela tiden att jag verkligen inte VILL vara anställd utan ha något eget men vad-fasen-då. Spånar mycket med en väninna som tänker i samma banor. vi har liknande drömmar men är dom genomförbara!

Jag ska på ett möte på arb.förm på torsdag, angående utbildningar och annat. Jag och min handläggare har pratat om att jag kanske helt borde byta karriär? Det har gått så lång tid och utsikterna här i Skåne inom socionomyrket är SÅÅÅÅÅ kassa. Vi får väl se! Kanske blir jag lokförare eller nåt, haha.

Känns som att jag hade kunnat göra vad som helst och tycka att det är roligt! Faktiskt...

Drömmen är dock ett jobb där jag kan bestämma mycket, lägga mina egna tider lite grann, tjäna hyfsat och UTVECKLAS, TRIVAS, HA ROLIGT. Tänk att ha ett jobb som man åtminstone delvis kunde sköta hemifrån! Åh jag vet fasen inte VAD jag ska hitta på. Är ju på tok för gammal att börja om på nytt känns det som, samtidigt som jag är i ett låst läge!

Har 150 dagar kvar av a-kassa tack vare att jag har barn. Sedan??? Utförsäkrad? Läskigt...

Det sjuka är ju att jag vet hur kapabel jag är. Är knappast dum, lätt för att lära, socialt kompetent, drivande, engagerad etc. Ändå är det så jäkla svårt att få tag i ett jobb!

Jag söker ju allt! Inte bara socionomjobb utan även personlig assistent, ordermottagare, sekreterarjobb, etc etc. Det enda jag undviker är ju jobb med tunga lyft osv pga mitt bäcken. Men det håller på att bli bättre faktiskt. Jag köpte Shape-ups (skor som är typ mbt) och bäckenet gör inte lika ont längre tack vare att jag nu "går rätt". Så härligt!

Köksrenoveringen går SAKTA men nu ser jag en ljusning. Golv klart. Fönster ska in, väggar spacklas och målas och sen ska skåpen upp! Åååååhhhh ÄNTLIGEN ett kök efter att ha lagat mat på en kokplatta i v-rummet i SEX HELA MÅNADER.

Läget har varit sjukt här de senaste veckorna. Jag bryter typ i hop varje gång jag ska laga mat, blir aggressiv, börjar gråta, kan knappt andas. Jag HATAR att inte ha ordning omkring mig!

Jag KAN stå ut med kaos kortare perioder men inte så här länge! Fy fan alltså.

Ni som är så kloka tjejer. Vad tycker ni att man skulle kunna öppna eget inom eventuellt utbilda sig till (krav isåfall är: kort utbildning, bra jobbutsikter, hyfsad lön). Jag är socionom, min väninna är lärare med lång erfarenhet. Hon vill att vi utbildar oss till mäklare och öppnar eget, hon är mycket intresserad av sånt, liksom jag, älskar ju att glo på hus/lägenheter och har mycket idéer inom detta men det finns ju SÅ många mäklarfirmor känns det som. Å andra sidan hade man kanske kunnat erbjuda lägre priser, för fy fan så dyra mäklare är!

Men annat då? Vad tänker ni? Vad kan man hitta på?

Jag tycker det hela är en djungel och är lite feg, samtidigt som jag fattar att man måste satsa för att vinna något. Mamma är ju egen företagare och har varit så lägne jag kan minnas! Kan hon så kan ju jag!

Lite småläskigt är det allt, men efter min senaste anställning i mobbingnästets högborg utav läskig osynlig hiearki och utfrysning så vill jag verkligen aldrig vara anställd igen! Det var så sjukt och pågick så länge att jag inte ens märkte det. Nu var ju inte ens JAG den som var utsatt förrän precis på slutet av de nästan 3 år jag var där. jag var ju jätteuppskattad, men rädlsan, som hela tiden fanns, att var DEN som skulle frysas ut och kastas ut, var lika påtaglig som något annat. Har inte ens fattat vidden av det förrän efteråt! Huva. Aldrig mer anställd känner jag. För hur kan man garanteras att man hamnar på ett ställe med en SUPERBRA chef. Av alla ställen jag jobbat på så har jag bara haft en enda chef som varit bra liksom!

Åh skulle bara vilja ha ett jobb som betalade bra, som var roligt, som jag verkligen njöt av och där jag hade kollegor som jag GILLADE SKARPT och som gillade mig. Jag kräver inte så mycket. Jag lägger liksom inte vikten i livet vid mitt jobb. Jobbet är en bisak. Det är mitt privatliv som är viktigt. Det har jag verkligen fattat de senaste åren.

Daniel tyckte ju att jag, när jag jobbade, fokuserade så hårt på jobbet att familjen blev åtsidosatt och ja, det gjorde jag nog en del. Jag jobbade ju JÄMT (man blev ju rätt så kraftigt utnyttjad på det där stället för inga pengar).

Men men, nog om det...

Till helgen ska jag och maken ha barnvakt och bo på hotell i K-hamn. Ska bli så otroligt underbart. Julmarknad, äta ute, sova i vackert hotellrum, äta enorm hotellfrukost, strosa på ströget, äta lunhc i Nyhavn, sen tåget hem. Ska bli så grymt härligt håll tummarna för att det inte ösregnar hela helgen.

Hur är allt med er andra?

Något nytt på era fronter

Tusen kramar

Anja

För övrigt så har Clark friat till Lois nu och det är fantastiskt!

<3L.O.V.E  S.M.A.L.L.V.I.L.L.E <3